Home sweet home?

I natt ska jag sova i Salabacke. Det var inte igår. Senast var närmare bestämt i början på januari.
Luthagen och Fredrik har istället blivit hemma.
Men nu testar vi någonting nytt och får chansen att längta efter varandra. Det är bra, det är det verkligen.
Men ändå inte jätteroligt, inte än i alla fall, när inte effekten har hunnit bli tydlig.
Fredrik är mitt hjärta. Med honom känner jag mig trygg och väldigt säker.

Jag vet att jag har honom kvar, även om jag sover i Salabacke ibland.
Men i dagsläget är han mitt allt. Har jag en dålig dag vet jag att det fortfarande alltid finns något bra. Jag behöver bara tänka på honom, på hans kramar, på när han leker hund, eller på när han blir sur över att förlora i spel.
Han är min Fredrik och han är alltid bäst. Med honom kan jag vara mig själv.
Men nu ska jag bli bättre på att vara mig själv, även utan att sova bredvid Fredrik varje natt.
Och det är bra, det är det verkligen. Jag ser fram emot att se effekten och njuta ännu mer av hans sällskap.

Puss!