tisdag 30 september 2008

Ett såpahål har blivit fyllt

Åh, Andra Avenyn säger jag bara. Det är kvalité! Haha!

Puss!

Twist and turn

Idag är en sån där dag när det egentligen inte finns så mycket att skriva. Ändå sitter man här och längtar efter att dikta ihop något väldigt klyftigt. Ska ju skriva vettiga, viktiga texter och då drar man alltid sig till bloggen först, dålig vana från gymnasiet tror jag.
Något jag funderade över i söndags som jag glömde att skriva var att det bara var gubbarna på jobbet som la märke till mitt hårfärgbyte. Folk brukar säga att män inte uppmärksammar sånt men mina gubbar har bevisat motsatsen. Grattis!
En annan värd grej är att jag nästa lördag får åka på Sverige-Portugal, sitta på pressläktaren på mitt kära Råsunda, äta pressfika, vara med på presskonferensen efter (Zlatan kanske är där!), göra en mindre intervju med Daniel Majstorovic och allmänt mysa med landslaget samtidigt som jag får betalt för det. Jag har nämnt att jag älskar mitt jobb, eller hur?
Usch, nu insåg jag att man inte längre är fräsch och sommarbrun, man har ju gått och blivit blek! Dålig hy blir så mycket mer tydlig då, usch! Det är kallt också. Dock gillar jag det på något vis. Men jag är ändå tveksam. Jag måste köpa en foundation. Eller jag måste renovera hela min neccessär, vi får se om jag dumpar en del av min matbudget för det.
Aja, nu ska jag ringa OS-hästhoppare.

Puss!

måndag 29 september 2008

The love equation

Jag har en gång sagt att den kille som kommer fram och citerar Sunes sommar för mig skulle ha ungefär tre fjärdedelar inne. Igår när jag satt och funderade och som kanske kan framgå från föregående inlägg så har en kille med tatuering, ja låt oss säga ungefär fem sjättedelar inne.
Fatta om en kille med tatuering skulle komma fram till mig OCH dessutom citera Sunes sommar! Den killen skulle alltså ha trettioåtta tjugofjärdedelar inne! Det är nästan dubbelt upp liksom. Han har liksom över en och halv inne! Snacka om att jag är lättköpt!

Tatuering+Sune-citat = SCORE!

Puss!

söndag 28 september 2008

Party!

Knappt är helgen slut och jag är redan taggad på den kommande veckans party.
Kan bero på att fredagens utgång var väldigt lyckad. Mycket folk, trevligt sällskap, bra drag. Fanns inte mycket att klaga på. Förutom att det finns allt för många slem, eller som Karin beskrev dem "små bakterier som man ska mosa och äta upp". Något i den stilen sa hon i alla fall. Puss på dig älskling!
Dock har vi båda gått och blivit lite för tatueringskåta har jag konstaterat. För min del i alla fall, det är helt sinnessjukt. Tatueringar är som väldigt starka magneter och kan få vem som helst att bli tokhet! Jisses! Jag blir upphetsad bara av att tänka på tatueringar. (Hej desperat!)
Annars har den här helgen bjudit på en massa jobb. Igår på hemtjänsten mellan 15.00-22.00 och idag mellan 12.00-22.00 på Enköpings-Posten. Men det är mysigt! Jag trivs med båda.

Nu får jag sluta skriva för min arbetskamrat kom på mig, vill inte att han läser denna blogg!

Puss!

torsdag 25 september 2008

Everything changes

Äntligen säger jag bara! Nu har jag bestämt mig för en förändring och nu finns det ingen återvändo. Imorgon lämnar jag blondinernas land (inte för att jag direkt är jätteblond ändå men...) Imorgon går jag över till det bruna laget. Jag är nervös.
Frågan är vad jag gör åt klippningen. En lugg ska det bli, men hur? Hoppas jag drömmer något väldigt kreativt och skitsnyggt!

Puss!

Jag gillar gårdagen :)

Med intensivkursen går det bra. Har jag tur kommer jag kunna följa min plan om det rosa kortet innan jul, men vi får se.
Gårdagen förtjänar egentligen ett väldigt beskrivande inlägg men vi konstaterar att jag och Malin var på V-dala och åt, en stor nachotallrik och som vanligt kan jag inte sluta äta förrän det är slut hur mätt jag än är. Sen flydde vi fältet för Malins skull och vi ville ju ändå till stan för att äta glass. På väg till stan går vi förbi Palermo, därinne sitter det människor som vi gärna flydde fältet för också. Burger King stängde precis när vi kom dit så istället köpte vi godis och satte oss på busshållplatsen mitt emot People och njöt av showen i rökrutan. En liten pojkstackare slog min lördag i alkoholpåverkan och låg i princip däckad utanför vid kvart i elva. Där satt vi på en onsdag och vi hade båda tider att passa dagen efter men det var nära att vi gick in och partade med nittiorna. Men vi behärskade oss, duktigt! Flera människor som vi såg i krokarna var sådana som gjorde att vi båda deppade ihop en aning men det är tur att vi har varandra och egentligen är det inget att deppa för heller, så nu är det som sagt nya friska slag.
Imorgon blir det party men jag är tveksam till om jag överhuvudtaget kan dricka alkohol på grund av lördagen, men jag ska ha så jävla kul i alla fall! Det har varit löning och det kommer massa roligt folk och det är förfest at my place, det blir great!

Puss!

tisdag 23 september 2008

Ångest

Okej, jag får ångest. Jag får höra detaljer om min lördag och jag vill inte. Jag vill inte att jag gjorde som jag gjorde. Varför hände det liksom? Jag har skämt ut mig för så många människor! Och på fredag är det utgång igen. Jag blir lite rädd att folk ska känna igen mig. Och hur mår min lever egentligen? Skärpning nu alltså, det här håller verkligen inte!
Och nu har jag snart tryckt i mig 200 gram blockchoklad. Blockchoklad är inte så gott egentligen men det ger mig tröst och socker. Jag kommer bli tjock på att vara hemma i Vänge. Här finns det ju liksom grejer att äta, det gör det inte i lägenheten. Nu hinner jag/orkar inte träna på grund av intensivkursen. Illa! Ett ord jag har använt ofta den senaste tiden. Och det är illa att jag använder det ordet. Jag vill använda ord som "super" eller "awesome" hela tiden. Nu är det skärpning! Men jag äter upp chokladen först, det är bara väldigt lite kvar nu.
Jag hatar att ångra saker, det tjänar ingenting till. Gjort är gjort! Jag får huvudvärk, undrar om det är chokladen. Nu ska jag dricka vatten.

Puss!

Okej...

Spännande sms från okänt nummer:
;)
Mitt svar:
?
Okänd:
Är du flört sugen? Mvh Roger
Mitt svar:
Jag känner ingen Roger och flörtar inte med folk jag inte känner.
Okänd:
Ok, synd. Kan alltid lära känna, jag är en trevlig gotlänning på 35 år.
Jag:
Jag är en 18årig upplänning som tycker du är en aning för gammal. Hur fick du mitt nummer?
Okänd:
Okej, synd. Tog ett ur högen bara. Ha de bra.
Jag: Okej...

Inte rätt!

Ska jag skriva, läsa, blogga eller äta blockchoklad/chokladpudding?
Jag borde skriva och sen läsa.
Men nu bloggar jag.
Och nu går jag och hämtar choklad.

Puss!

måndag 22 september 2008

Bra jobbat syrran!

Jag älskar att min syster är så vettig som hon är. Igår skällde hon ut mig och menade att jag kommer att bli alkoholist om jag fortsätter som jag gör. Hon menade att jag håller på att arbeta ihjäl mig också. (Min syster ska fylla 14 bör tilläggas)
Jag tror inte att det kommer gå så långt men som sagt jag älskar att min syster vet vad som är rätt och fel. Jag har i alla mina dagar försökt uppfostra henne till en självständig, vettig och ordentlig flicka och uppenbarligen har jag lyckats. Lagom till när det började gå ut för för mig själv. 18 årsdagen var vändpunkten. Men jag tror som sagt inte att det är kört för mig. Det här är en del av min personliga utveckling just nu, om det är bra är en annan fråga. Jag har kul för det mesta och än mår jag inte dåligt av mitt leverne. Även om man ångrar saker man gör. Men man måste begå misstag för att kunna lära sig. Livet är en evig skola och kamp, så är det bara.

Första dagen på intensivkursen och jag fick en jättebra körlärare, jag gillar henne skarpt! Men jag har också insett att det här kommer inte gå så snabbt och enkelt som jag hoppats, men bara jag har det rosa kortet innan jul så är jag nöjd. Men jag är trött. Kunde inte sova i natt och var upp klockan sex. Jag låg bra till med min sömnrytm men nu ligger jag en aning back. Men jag ska nog lyckas räta till det. Ska göra en telefonintervju kring nio, borde börja skriva lite och sen får det bli läggdags. Men nu vill jag nog äta lite glass.

Puss!

söndag 21 september 2008

I jakten på rätt spår.

Nu är jag hemma i Vänge igen. I två veckor framöver. Jag ska börja min intensivkurs till körkortet imorgon i Sala och då ligger Vänge närmare än Eriksberg.
Nickelodeon är bästa bakis-tv:n och jag upptäckte att Andra Avenyn har säsongspremiär idag och att Greys Anatomy börjar snart igen. Det gjorde mig lycklig.
Det gäller att se ljuspunkter överallt annars skulle man inte klara av det verkliga livet. Jag vill verkligen tro på den här världen och jag har fortfarande hopp om den men ibland är det svårt.
Speciellt dagen efter. Fast då får man faktiskt skylla sig själv.
Åh Svampbob! Det var ett tag sen.
Jag älskar när mina blogginlägg saknar faktiskt innehåll och när jag leder in på sidospår hela tiden.
Jag känner för en dusch. Men nu är det One Tree Hill så det får vänta.
Jag har ont i halsen när jag sväljer och får fortfarande kväljningar lite då och då. Det kan bero på att jag ätit ganska mycket och halsen, jag sjunger för mycket och för högt när jag är ute. Det är skönt att sjunga/skrika.

Puss!

Fan!

Nu är jag inte glad igen.
Klockan nio vaknar jag och inser att jag har missat Ola. Jag minns att jag åkt taxi hem och kräkts i massor. Tack Malin! Jag vaknar och känner att några fingrar är stukade. Jag minns att jag missade Ola!! Jag är ledsen. Jag skulle ha ätit mat igår.
Jag mår fortfarande illa, känner mig faktiskt lite påverkad fortfarande och nu är klockan snart tolv liksom. Jag berättade precis lite om det här för min mor. Känns bra att jag kan göra det. Hon sa bara att jag får lära mig av mina misstag och så har hon tacogratäng som väntar på mig när jag kommer hem, men först kommer hon och hämtar mig. Kära mamma!
Jag missade Ola!

Puss!

lördag 20 september 2008

Partypeople!

Jisses vad jag är trött!
Var på inflyttningsfest igår en snabbis sen kände jag och Malin för krogen så det fick bli det. En tidig kväll som slutade sent kan man konstatera men det var kul!
Idag har jag jobbat och två koppar kaffe räcker tyvärr inte för att piggna till helt men samtidigt kan jag inte dricka mer då jag får väldigt ont i magen.
Men ikväll är det också krogen som gäller! Jippi! Förfest at my place. Igår dracks det inte så mycket för min del men idag ska det fan satsas! Jag menar, Ola kommer till People, lyckan är gjord! Som jag sa till Malin igår: Jag behöver verkligen en Ola i mitt liv just nu!
Han gör mig glad, så är det bara, spelar ingen roll hur töntigt det låter.
Bussen min går från jobbet om 13 minuter. Sen är jag hemma till halv sju, då ramlar folket in och det förfestas innan det är dags att bege sig, återigen är det busybusy som gäller. Tur att jag kan sova lite på bussen för att ladda om krafterna.
Har förresten varit på enduro idag med en väldigt mysig och trevlig fotograf, han har förgyllt min vardag (lördag) och det känns bra. Den andra fotografen som jobbar idag sitter och lyssnar på Kiss, det gör mig också glad. Gud vad det känns skönt att vara glad, varför är man inte det hela tiden!? Hädanefter ska jag bara vara glad!
Men puss på er så länge! Jag lovar att hälsa från alla till Ola och imorgon kommer Ola hälsa tillbaka :)

Puss!

fredag 19 september 2008

Psycho

Mitt inre psykfall har vunnit igen. Grattis!
Men nu är det nya tag. Många nya tag.
Livet ska leka och jag ska ha kul hela tiden! Optimisten lever, jippi!
Idag är det träning, dubbelpass! Styrka först och sen dans. Det ska bli kul! Sen blir det bråttom iväg på inflyttningsfest. Busy life är grejen alla gånger.
Nu ska jag läsa och förstå internationella konflikter! Adjöken!

Puss!

*******************************************************

Om jag var arg igår natt så vet jag inte vart jag tar vägen nu!!!!!!!!!!!!!!!!
HELVETEHELVETEHELVETE!!!!!!!!!!!!
Så här fel har jag aldrig haft i hela mitt liv.
FANFANFANFANFAN!!!!!!!!!!!!!!!
Nu kommer jag inte kunna sova.
JÄVLAPISS!!!!!!!!!

torsdag 18 september 2008

Ordet är verkligen om

Jag orkar inte. Det gör jag verkligen inte. (Har nog inlett fler inlägg med samma mening.) Men den här gången orkar jag absolut, verkligen inte.
Jag förblir otroligt irriterad och förbannad. Just nu mer på mig själv än på någon annan. Det håller inte. Det gör verkligen inte det. Så jävla många frågetecken! Så mycket som inte makes någon sense at all. Tänk så fel man kan ha. Grejen är att det förmodligen makes sense men jag själv har levt i någon jävla fantasi och låtit mig svepas med.
Man ska inte ha förhoppningar, så är det bara! Ändå kan jag inte sluta tänka på alla om som finns. Om hoppet fortfarande lever.
Jag vill inte vara cynisk eller nere eller helt körd på grund av något sånt här. Jag är en optimist och tänker fortsätta med det, men som sagt, förhoppningar tänker jag leva utan.
På ett sätt är jag dock glad att jag känner så här. Det visar att jag fortfarande har förmågan att känna så här. Det var ett tag sen senast. Men att jag lät mig bli så här påverkad fattar jag inte. Det gör jag inte. Jag måste verkligen ha inbillat mig detta sjukligt snabbt och övertalat mig själv. Ohälsosamt på alla sätt och vis.
Hur kan jag blir förstörd av detta?
Varför skapade jag den här fantasin överhuvudtaget? Jisses, om människor som inte riktigt känner mig skulle läsa det här, skulle de säkert bli rädda och tro att jag skulle behöva låsas in.
Men som sagt, nu orkar jag inte längre! Skitsamma säger jag och går vidare!
(Om jag ändå kunde tro på det själv så skulle allting bli mycket bättre.)
Det är tur att man har ljuspunkter i sitt liv. Som dagens mail från Tony, han förgyller min vardag ibland, jag vill ha tillbaka gymnasiet!

Haha, vilken tajming! Bridget Jones Soundtrack började Mediaplayer att spela nu. All byyyyyyy myselt, don't wanna be, all byy myyyself.
Det ligger det väl kanske något i. Men just nu kanske det vore bäst att vara by myself bara för att. I en kolsvart lägenhet med datorn som mitt kära sällskap. Om jag är tragisk? Jo en aning.

Puss!

dkrwgkivjndb fbgkersmliöavw shmöo

Fan vad det vände snabbt! Nu är jag arg! Riktigt jävla arg! Eller jag vill vara arg och försöker mana fram den känslan! Aaah! Jag borde verkligen vara arg! Eller kanske är det för tidigt än, men jag är arg i alla fall! Hur i helvete skriver man förbannat utan att svära för mycket!?
Helvetesjävlaskitpiss! Inte hjälpte det något liksom.
Ååååååååh! replfdbgkmshnmerbkl ergkerbgjmkrlrsöf,aemfw egfwkmlb nhetkmlab adfmwnmkg,ab tkherabgm gdbkhlrwgjmbal z,md !!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det kändes bättre, att gå lös på tangentbordet.
felgfåpebkdmarwlgb grmwsldfvö,mef gheghlebmak d,grgmewpglm, amergbprwölv adgberkhbgl,vf aefoewgematglhrwpkgölwmrgl bbherwgkwleå,föv dbghbnmerhkplvm,smbNRW'PBGÖAELDBGMMSKÄTDRGBHLG,HETKFHBETMLHrwefpkltlekbhmem gtbkhethetmb!!!!!!!!!!!!!!
Vettigt inlägg, inte på något sätt!! Men vad i helvete spelar det för roll. Nu är jag förbannad! HAHA! Här sitter jag halv ett en onsdagnatt och är förbannad i min ensamhet. Jag skulle behöva en lillasyster i närheten som skulle kunna få ta en del av smällen, eller en riktig jävla sluskidiot som jag bara skulle kunna stå och skrika på. Åh, det var ett tag sen jag kände mig så här förbannad.
FJegjueriojmtbg neritfmobg vierklfmdaqäå'wefkölµnyökjnaev wmoaölzcnj bxghwnavöocfsadk,mnbgawfvbgfmn bwhfrvn wkjzsmö,pgölwktjqöä'erfgöfoagi twmorjgvk
Jag ber om ursäkt i förhand och i efterhand.
FAN! FAN! FAN! FAN! FAN!
Kanske är dags att gå och lägga sig, men nu när jag äntligen fick den här känslan vill jag njuta av den ett tag, även om jag hatar att vara arg och sällan är det sååååååå faaaan vad skönt det ändå känns! Men som sagt, den måste få utlopp också. Hoppas jag inte träffar någon stackare imorgon som åker på pisk den inte förtjänar. För nu är jag arg!
Men vilket jävla pinsamt inlägg. Hur skriver man förbannat????? Rosenrasande!
Riktigt jävla illa!

onsdag 17 september 2008

Tack till alla underbara människor!

Nu är det läge att tillägna ett blogginlägg till alla underbara människor som finns här på jorden. Även om det finns en del icke-underbara så är De underbara så himla mycket viktigare och deras existens överglänser alla icke-underbara så jävla stenhårt mycket.
De underbara går att beskriva i inlägg långa som hela romaner. De icke-underbara kan ibland förtjäna verk längre än Bibeln, men idag ska det som sagt fokuseras på De underbara.
De underbara är de som får en att må bra. De som alltid vet vad som ska sägas för att få en att må bättre.
De underbara är de som bryr sig så mycket om andra människor att man inte vet vart man ska ta vägen.
De underbara finns alltid där för en när man behöver dem.
Jag har tur som har så många underbara i min tillvaro. De behövs sannerligen. Min mening är dock att De icke-underbara också behövs för att man ska kunna uppskatta De underbara lite extra. Men tänk om alla skulle vara underbara, livet skulle kännas bra skönt då tror jag :)

Puss!

Move on

Hey Dramaqueen!
Nu blir jag trött igen. Trött delvis för att jag är jävligt sliten och trött för att jag får saker att låta mer dramatiska än vad de är. Men ibland är det så livet funkar och ibland är det så livet känns. Men jag vet att jag inte är så särskilt dramatisk egentligen och så tycker jag det ska vara. Pigg och glad är grejen. Men man kan inte skjuta undan andra känslor som ibland gör sig påminda, men what the fuck, deal with them! Är det något jag är bra på så är det att trycka undan saker, men hur mycket jag än vill trycka undan dem så kommer de tillbaka på något outgrundligt sätt. Därför tycker jag om när nya angelägenheter dyker upp. Då glömmer man det gamla och ältar det nya istället. Jippi, liksom! Jag skulle nu behöva en ny angelägenhet känner jag, även om dagens ältande är ganska färskt så börjar det bli dags att gå vidare. Men än lever väl kanske hoppet, hoppet är det sista som överger människan. Nu låter det väldigt dramatiskt igen, det är det inte!

Puss!

tisdag 16 september 2008

Kort och koncist

Övningskörning. Plugg. Jobb. Sliten. Helen Sjöholm - Du måste finnas. God natt.

Puss!

måndag 15 september 2008

Våga? VILL! Kan?

Hur hände detta?
Det kom alldeles för plötsligt.
Oväntat är ordet.
Först var det härligt.
Sen blev det jobbigt.
Nu är det förvirrat.
Samtidigt som det är väldigt tydligt.

Jag vet vad jag vill. Det var ett tag sen.
Lättnad och frustration.
Jag vet vad jag kan. Men inte hur.
Panik och spänning.
Jag vet inte om jag vågar. Vad har jag att förlora?

Det händer inte ofta.
Frågan är om det borde hända.
Har det hänt, egentligen?
Först kändes det overkligt.
Sen kändes det perfekt.
Nu är allt tveksamt.
Samtidigt som det knappt hunnit smälta in.

Jag vet vad jag vill. Det gör jag.
Oförnuftigt och ologiskt.
Jag vet vad jag kan. Men vad kan andra?
Överväganden och väntan.
Jag vet att jag borde våga. Vad har jag att förlora?!

Förmodligen ingenting.

söndag 14 september 2008

Bort allt vad oro gör

Det blev en lyckad kulturnatt. Alla älskade människor var på Orange och det var mysigt att träffa alla på en gång. Imorgon åker ju två och sen försvinner två till på onsdag. Hur ska detta gå?!
En bra grej som hände igår innan vi gick in på Orange var att jag glömde mitt leg. Åh panik liksom! MEN så kommer jag på mitt presskort och det funkade också, jag har alltså två legitimationer. Prima ballerina!
Efter partajet på Orange var det Nyckeln till frihet och prata om allt och ingenting i några timmar som gällde. Jag gillar när man hittar folk som man kan föra samtal med utan att det ska kännas krystat någongång.
Ett stort kebab-mål och en chokladkaka har jag förtärt nu så här på eftermiddagen. Ingen kompensationsträning ikväll, det orkar jag inte, men imorgon! Då ska jag träna.
Imorgon är det hemtjänst mellan 7.30-16, hej detta kommer ta på mina krafter! Men också ge mig pengar och ge mig möjligheten att hjälpa människor.

Jag känner att jag börjar bli fylld. Det finns inget utrymme kvar att lagra tankar, funderingar och känslor. Vart ska jag göra av dem? Jag gillar inte riktigt hur min verksamhet fungerar, den väller över och finner ingen logik. Kan bero på att det inte finns någon logik och att jag borde rensa lite för att få plats med nytt. Älta och överanalysera är annars min grej. Men det håller inte i längden, vilket jag också är medveten om och därför är det dags för en rensning.
Vart ska jag börja? Det är frågan. Här och nu måste jag komma på fem saker som jag hädanefter inte ska tänka på eller älta längre.

1. Chokladkakan jag just åt.
2. En av den tidigare sommarens krogrundor som slutade lite osmidigt, klumpigt och onödigt. (Har nästan lagt det bakom mig men ibland kommer det och gör sig påmint)
3. Faktumet att min mobilräkning håller på att bli ganska hög. (Spelar ingen roll, du har råd och du måste hålla kontakten med dina vänner!)
4. Att jag kanske misslyckas med körkortet. (Spelar inte heller någon roll, det är bara att fortsätta försöka i så fall. Dock kräver jobbet att jag får det. Men jag gör mitt bästa, mer går inte)
5. Dåligt samvete för att jag blir irriterad varje gång min far ringer. (Alla irriterar sig på sina föräldrar och så länge du inte låter det gå ut för mycker över honom så är det lugnt.)

Puss!

lördag 13 september 2008

Gask och grejer

Igår var jag på Gask, det var kul! Jisses vad med alkohol de bjöd på, tur att jag slutade dricka efter middagen vill jag lova. Jag dansade konstant i minst två timmar vilket resulterade i 28 000 steg på stegräknaren. Det kändes tungt.
Idag är det Kulturnatten och jag sitter i Enköping, känns inte riktigt rätt, jag ska liksom göra kulturella grejer med mina högstadievänner egentligen. Så blir det nog inte, men det blir Orange ikväll i alla fall och lite partaj.
Några Stockholmsbekanta slog en singal och ska tydligen också komma till Uppsala och besöka Kulturnatten och de vill snylta sängplats. Jag vill väldigt gärna bistå med det, men det kan uppstå förhinder som jag hellre spenderar min tid med. Men vi får se, vi får se.
Gå till jobbet bakis är alltid en höjdare i vilket fall. Även om jag inte är bakis, bakis, bakis på riktigt så är man ju en aning sliten. Det är spännande att det alltid är rugby jag går på "dagen efter", de måste ju tro att jag är en helt förstörd ungdom. Förhoppningsvis döljer jag min seghet ganska bra.
I väntan på skjuts hem sitter jag och funderar på vad jag ska bjuda mig själv på för middag. Åt glass till frukost, tårta och bulle till lunch, skulle nog sitta fint med ostkaka och choklad till middag, man måste ju liksom hålla trenden. Jag är riktigt sugen på Euroshopper-chokladen. Tro det eller ej, men den är väldigt god och billig framförallt.
Kanske skulle göra en sista energiansträngning med jobbet nu också. Ses när vi hörs!

Puss!

torsdag 11 september 2008

Skärpning!

Åh, nu blir jag lite trött igen. Lite trött på mig själv. Eller, inte bara lite utan ganska mycket. Jag brukar säga att jag är en optimist utan förväntningar, förväntningar gör en ändå bara besviken. Men hur mycket jag än vill tro på att det påståendet stämmer så får jag förväntningar, ibland så pass mycket att de stiger helt åt skyarna. Jag försöker ta ned mig själv och utåt och ytligt inåt så brukar jag lyckas, men sen från ingenstans smäller det till i alla fall och jag blir tokbesviken. Ofta blir jag tokbesviken på något som det inte ens finns belägg för att bli besviken på. Jag tar liksom ut besvikelsen i för hand. Det är inte friskt eller hälsosamt. Det är ungefär lika ohälsosamt som de tre, fyra koppar med varmchoklad som jag snittar under en arbetskväll eller lika ofriskt som att jag numera även försöker följa Glamour. Det är på något vis väldigt pinsamt för min egen självkänsla. Något som är pinsamt är att jag nu i denna stund skriver ett blogginlägg och tittar på ovannömnda tv-serie istället för att kanske skriva klart den tredje delen av Therese testar. Om 45 minuter är det division fyra fotboll som gäller också. Jippi liksom!
Något som dock är kul är att jag numera är med i stegtävlingen, lagtävling på jobbet som går ut på att man ska röra på sig mest och man får en stegräknare. En stegräknare som nu kommer få följa mig vart jag än går. Det blir kul!
Ser fram emot den kommande helgen också även om en lång arbetsdag väntar imorgon först. Det är fint att jag kommer hem tolv ikväll på grund av jobb och måste gå upp sex (det var säkert fyra månader sen jag gick upp innan åtta) imorgon för att jobba till fyra. Klockan fem ska jag vara på stan, redo för finmiddag. Men det blir bra!

Puss!

onsdag 10 september 2008

Therese talar ut...

(Jag älskar att spana in min nya blogg, bara så att ni vet - lika glad varje gång för att det är nytt och fint)

Idag har det varit Sveriges andra VM-kvalmatch. (Just precis nu kommer en sportuppdatering, men bli inte bortskrämda, inlägget får en mer spännande twist för er som inte intresserar er för fotboll.) Hur som helst vann Sverige med 2-1 vilket är skönt. Vi spelade 0-0 i första matchen, mindre bra då vi mötte ett sämre lag men ändå inte dåligt.
Jag måste säga att jag hatar sportjournalister överallt annat! Efter o-o-matchen var det stora rubriker om "Inget Sverige i VM", efter en spelad match av TOLV! Nu gick vi och vann den andra och nu låter det lite mer "VM-drömmen lever". Jag fattar inte! När dog den?? Vi har lika stor chans att ta oss till VM som alla andra lag, jag orkar inte! Varför har jag gett mig in i den här branschen??
Svar: För att jag absolut inte ska bli som alla andra sportjournalister. Höga visioner, jag vet och egentligen har jag redan fastnat lite i det träsket trots att stornyheterna i Enköping kanske inte är lika smaskiga. Varför ska det behöva vara så slagkraftig för att folk ska läsa? Det är ju vi själva, vi läsare som gör att skandaljournalistiken fortsätter, vi tycker ju om den tydligen. Vilket egentligen inte heller håller för alla klagar på den. Men läser. Och jag skriver den. Det är illa!
Inom en ganska snar framtid, kanske tre, fyra år tänker jag byta bransch tror jag. Sport är kul men jag vill göra något som betyder, jag vill göra förändring! Men innan jag gör något för att förändra världen kanske jag ska ge mig på att förändra sportjournalistiken, tror vi jag kan det?
Det blev inte så mycket twist på det här. Jag måste skriva något slagkraftigt nu så att mina läsare tillfredställs. (Rubriken var ett försök till att greppa er, bara så ni vet).
Det kan faktiskt vara så att det snart kan ske en stor förändring i mitt liv. Det är stört att tankar går dit redan, men jag kan inte hjälpa det. Vi får se.

Puss!

Nytt!

Jag kände att jag skulle följa trenden och styla om det hela lite grann. Nu är det trots allt så att man tagit studenten, det är höst och det nya livet har börjat på riktigt. Då behöver den kära bloggen också få sigg ett lyft. Kan inte påstå att det jag gjorde var så avancerat men det känns i alla fall nytt. Sen är det alltid grymt bra att hitta på något annat att göra än att till exempel plugga in arabiska vokaler eller skriva en filmkrönika som jag faktiskt för stunden hatar.
Jag har tröttnat så på mitt eget skriftspråk, kan jag inte tänka nytt? Kanske är det bloggens fel. Mina krönikor numera känns som blogginlägg och inget ont om blogginlägg men en krönika ska vara lite mer... välskriven och betydelsefull, på ett annat sätt än vad ett blogginlägg är.
Men för stunden kan jag verkligen inte tänka nytt när jag skriver, det går inte! Har skrivit tre versioner av den här filmkrönikan och det känns som att samtliga tre redan har blivit skrivna, många gånger. Jag måste hitta något revolutionerande, men hur?
Kanske genom att fortsätta youtuba Helen Sjöholm och Ronny & Ragge, det är en fin revolutionernade kombo, kanske kan få mig att fundera lite. Eller så klär jag på mig och börjar fixa i ordning lite träningsgrejer eftersom jag ska vara hos Karin om typ 40 minuter. Vi får se helt enkelt.

Puss!

tisdag 9 september 2008

-II-II-II-II-

Hey there mensvärk!
Och hur svårt kan det vara att förkorta en text med 30 ord? Svar: Skitsvårt!

Puss!

Fan vad fult!

Haha! Vilken fuling! En telefonförsäljare ringde precis men oj vilken ful stil han körde. Han inleder samtalet med "Allt bra med dig" och börjar kallprata, den ger han sig på att presentera sig och frågar om jag rakar benen. Haha! Han var trevlig så då var jag trevlig tillbaka, men hur dissar men ett erbjudande på ett fint sätt? Man säger att man inte är 18! Helt klart den bästa lösningen! Tyvärr vännen min, jag vill inte få några rakhyvlar skickade hem till mig. Så jag körde en fuling tillbaka helt enkelt.
Stackars pojk, fylld med förhoppningar och förväntningar liksom när jag fortsätter prata med honom, men vad fan. Fast nu får jag lite skuldkänslor i alla fall.

Puss!

måndag 8 september 2008

Gossip

Snok och skvaller måste vara bland det smaskigaste som finns. Varför är det så himla spännande att ta del av andras privatliv? Att få en kick av att höra något nytt eller att få en kick av att sprida vidare något nytt är helt hemskt. Jag brukar försöka låta bli att skvallra om saker som jag inte har full koll på och jag skvallrar aldrig om sånt som folk ber mig att hålla hemligt. Ibland behöver folk inte be heller, vissa saker förstår man att man inte ska sprida. Men ordet sprids så oerhört fort i vilket fall.
Alla skvallrar, så är det. Och jag tror ändå att man behöver skvallra. Alla får sin dos av det och därför är det på något vis allmänt accepterat. Det finns ganska många människor som skvallrar om sig själva också. Att få uppmärksamheten kan ibland behövas.
Konceptet med bloggar är ju en konsekvens av det. Dock är det väldigt få bloggar av de jag läser som skvallrar om andra, tackochlov. Det skulle kunna skapa väldigt mycket krångel, där går det ju liksom inte att begränsa vilka som läser och får reda på saker.
Men bloggarna hjälper oss ändå att hålla koll på andra människor. Som man spekulerar. Speciellt när ett väldigt abstrakt inlägg skrivits, då kan man ju hitta vad som helst i det inlägget. Människan är gjord för att skapa och triggas igång av historier, så är det bara.

Puss!

söndag 7 september 2008

Flyt.

Jag är glad. Den här helgen har jag lyckats träffa en väldigt stor del av alla mina vänner. Det känns bra. Speciellt när den här veckan har varit fylld med så mycket annat. Om jag någongång skulle bli en person som prioriterar bort mina vänner skulle jag bli arg, riktigt arg, och besviken på mig själv.
Jag hoppas att mina kommande månader blir ungefär som den här veckan. Allt har klaffat och idag har jag till och med kunnat slappa. Det känns väldigt bra.
Än är inte den här veckan slut. Jag ska träna och sen ska jag träffa Charlotta, kanske för att ta en promenad. Helgen har varit fulländad i stort sett. Fast jag börjar sakna krogen, är inte det tragiskt om något!?
Jag minns en dikt jag skrev en gång för längesen. För typ ett år och tre månader sen, innan Jossan skulle åka till Göteborg för första gången.
Jag skulle försöka med krogen
Men det gick åt skogen
Det kändes som att ha blivit överkörd av plogen
Istället fick jag åka hem och vara min säng trogen
Om exakt ett år, en månad och elva dagar kommer jag att vara mogen
För den gudomliga krogen
Det är så vackert så man blir rörd. Jag var en aning bitter då för att de andra gick på krogen för att avskedskalasa lilla Jossis. Då var det Lotus, som jag aldrig fick uppleva, det är lite tråkigt. Men nu kan jag ju gå ut och nog blir det utgång igen nästa helg.
Puss!

fredag 5 september 2008

Nej men!

Och nu spelar de en ny låt av Basshunter! Men den var inte jättebra och han är ju fett sluskig, haha!

Puss!

Men det blir jobbigt när det kommer fram...

Åh MTV fick mig precis att komma ihåg hur mycket jag avgudar "Alla som inte dansar är våldtäktsmän".
Hur kunde jag ha glömt det?
Och alla dessa plågolåtar som så många hatar, typ "Boten Anna". Det är också låtar som jag mellan varven tycker om. "Bag in da Box" är en nytillkommen favorit.
Egentligen är det inte hälsosamt. Egentligen är det väldigt pinsamt. Men vad i hela friden spelar det för roll! Musiken gör mig glad. Är jag glad, är alla andra glada och så lever vi lyckliga i alla våra dagar.

Nu ska jag skriva en filmkrönika.

Puss!

torsdag 4 september 2008

Time goes by

Det här med att vara sjuk är bra. Inte kunna andas på nätterna och sen varva mellan frossa och svettningar på dagarna. Jag tycker om att vara sjuk. Det gör jag faktiskt. Om jag skulle kunna ligga hemma och tycka synd om mig själv! Det kan jag inte. Det finns inte tid. Fascinerar mig fortfarande över att jag sitter och tar mig tid att skriva ett blogginlägg. Det finns inte tid säger jag ju!
Dock har jag skrivit om det här förut tror jag. I skoltidningen om jag inte minns fel.
Det är spännande hur mycket tid en människa faktiskt har. Hela tiden klagar vi på att det inte finns tid och ändå hittar vi alltid tid. Är inte det konstigt? Tid är bara ett konstigt begrepp som människan hittat på för att pressa och stressa sig själv. Jag hinner med två kurser, snart två jobb, träning, övningskörning, träffa vänner och sköta ett hushåll, lätt som en plätt (eller - allt är relativt). Min mamma har ett heltidsjobb, tränar, träffar vänner, tar hand om två barn numera, agerar taxi, sköter hushåll och en massa mer och det funkar för henne också. Tiden finns alltid där min vänner. Det gäller bara att man har framförhållning och inte slösar bort den på Spindelharpan (för att gå tillbaka till min skoltidningstext då det var min liknelse). Dock känner jag att jag efter den här kaosveckan, som ändå bara är uppstarten, kanske behöver slösa bort lite tid på just typ Spindelharpan. Jag tror jag kan planera in min Spindelharpetid imorgon medan jag börjar skriva en filmkrönika (Just ja! Jag skriver för en gymnasietidning och engagerar mig delvis i FN-föreningen också). En perfekt fredagkväll i min utan-utgång-vecka. Dock vill jag träffa folk, både nytt och gammalt. Men det hinner jag med. Gammalt folk ser jag på lördag och söndag i alla fall.
Nu ska jag fortsätta försöka ringa lite Enduroförare som tävlat i Grekland. Och kanske ta en till kopp varm choklad (Har jag sagt att jag gillar mitt jobb?)

Puss!

tisdag 2 september 2008

Jag är upptagen

Life's busy and I like it! Dock är det en kurs till som ska påbörjas på lördag och ett till jobb som ska sökas imorgon. Life blir alltså en aning till busy och det kan vara så att det inte håller. Eller så är det så att det håller. Många bollar i luften är min filosofi och mitt riktmärke.
Idag har jag börjat läsa igenom mina cirka 200 sidor på engelska till den första uppgiften i Freds- och konfliktkunskapen. Sen har jag handlat och stekt pannkakor. Nu ska jag iväg till bussen till Enköping för att testa på simning. Det kommer alltså inom kort finnas bilder på mig i bikini i Enköpings-Posten. Jag tror jag misstycker... Men men. Jag gillar att träna på arbetstid i alla fall.
Onsdag och torsdag kommer att se likadant ut, ungefär i alla fall. Plugg på dagen, jobb på kvällen. Torsdag ska jag hinna övningsköra också. Det är fint.
Hur tror vi att jag klarar planen att inte gå ut på krogen en enda gång den här veckan? Jag är hoppfull men skeptisk.

Puss!