Melodifestivalen 2000 och 1988

Detta mina vänner, det är nostalgi och kvalité!
http://www.youtube.com/watch?v=iP3LnbVsv8A&feature=PlayList&p=BBE1E62974849540&index=1
Fortsättning.
http://www.youtube.com/watch?v=DgWN_MvfqUY&feature=PlayList&p=BBE1E62974849540&index=2

Och det här är bara coolt! Rakt upp och ner står han där och bara äger.
http://www.youtube.com/watch?v=Vz78r_EMAEo&feature=PlayList&p=BBE1E62974849540&index=6&playnext=5&playnext_from=PL

Puss!

Smells like

En lång promenad runt sjön. Hyfsat mycket blåbär. Hurtigheten var på topp och nu är jag helt slutkörd!

Under den långa promenaden hittade vi förklaringen till mitt snåla kärleksliv och otur med killar. Vi såg ett sammanband. Alla myggor och flugor och andra äckliga småkryp kretsade runt mig, bara mig. Trots att jag duschat i myggmedel. Och de flesta killar jag har dragit till mig har ju inte varit några höjdare, vissa skulle i alla fall kunna likställas med kryp. Så det är något med min lukt har vi konstaterat.
Jag ska göra mitt bästa för att byta lukt, hur det nu ska gå till? Men då är frågan vad man ska lukta för att tilltala de underbara, fantastiska killarna?
Vi funderade på Gevalia-kaffe. Eller att jag ska lukta bakning. Eller vanilj. Sen finns det en komplikation. Sin naturliga lukt tror jag kanske inte man kan ändra riktigt. Vi funderade på om jag skulle äta vitlök.
Jag, Charlotta och Fiffi är bäst på de geniala idéerna och teorierna. Varje gång hittar vi på något nytt revolutionerande.
Och nu som sagt har vi löst detta mysterium. Nu gäller det bara att jag antingen hittar ett kryp som går att leva med, eller att jag hittar en jävligt bra parfym.

Puss!

We're caught in a trap

Igår kom vi inte in på BJ. Vakterna är väldigt fjantiga när det gäller killar. Och när de dessutom är 91:or är det nästan fördömt. Vi var besvikna. Men både jag och Malin kom fram till att det kanske ändå var det bästa.
Vi drog till Max, sa hej till Julia, sen hem för att sova. På köpet sparade vi ju pengar också. Men jag är jävligt utgångssugen, jag tror jag dör!
Men nästa vecka då kan jag parta järnet. Då är det inte jag som har ansvaret för tidningen längre! Då är sportchef Kjell äntligen tillbaka! Det har tärt enormt på krafterna att styra upp en hel sportdel helt själv, jag förstår inte hur han orkar. Jag tror inte att chef-delen inom journalistik är något för mig. Jag ska bara producera. Men det har varit en väldigt bra erfarenhet, herregud. Den här sommaren ska jag bre på om när jag sitter på kommande anställningsintervjuer.

Det är en förbannat skum känsla i min mage. Jag försöker stöta bort den, men det går inte riktigt. Det är min förjävliga klump som säger sitt igen. Men på något vis helt oprovocerat.
Ett bakslag igår var givetvis pommes stripsen och glassen jag åt. Men det skiter jag egentligen helt och hållet i. Jag är inte farligt fet och kommer inte att bli heller.
Jag funderar på om känslan kan sammankopplas med kritik, prestationsångest, oförståelse, stress och alla svin som man råker på. Det är helt enkelt en kedjereaktion. Men som jag skrev i föregående inlägg så är det sådant man får leva med.

Idag ska jag plocka blåbär och kanske åka roddbåt. Det blir härligt. Veckans enda lediga dag.

Puss!

So I can shake you

Nu jävlar ska Therese satsa på att bli fit igen. Inte bara fit som i vältränad, utan även som fit i pigg och kry på arbetsplatsen. Hon ska ha det städat hemma. Disk ska inte stå och lukta.
Men Therese ska också tänka på sitt sinne och sin kropp. Idag har hon bestämt sig för att aldrig mer arbeta dubbelpass. Det håller inte.
Så nu var det bestämt. Inte så svårt egentligen. Två dagar utan snacks har hon överlevt. Idag slängde hon till och med en del av en bullängd. Klockan sju på morgonen ställde hon sig och diskade. För att må bra krävs det en del av en själv. Låter konstigt att man måste ställa krav för att må bra. Men det är så jag funkar. Jag måste bestämma mig, alltså bestämma mig på riktigt. Jag är alltid beredd på bakslag, och bakslag måste man även få ha. Annars funkar det inte heller.
Sen tror jag Håkan Hellström hjälper mig. Alltid.

Jag hade hoppats på något.

Puss!

Något som kändes jävligt bra, som kanske inte borde göra det.

Ojoj. Imorse när jag vaknade var känslan tung. Det var nästan så att jag önskade att jag slapp vakna. Helt nere kände jag mig men jag tvingade iväg mig själv till gymmet innan det var dags att jobba igen. Och vilken lyckträff! Delvis en endorfinkick på grund av träningen och, och det viktigaste av allt. Jag fick ut en liten hämnd. Det känns hemskt att det ska kännas så bra att jag måste skriva ett blogginlägg om det, men så är det. Thereses hemska sida får utlopp ibland. I detta fall var det i och för sig helt välförtjänt för personen i fråga.

Låt mig lägga upp en liten bakgrund. (Ni som har hyfsad koll på bakgrunden kan strunta i detta och går direkt ner till hämnden.)

För nästan fem månader sedan träffade Therese på .... på BJ. Hon var full som ett svin. Hade gråtit större delen av kvällen, på grund av en annan pojk och på grund av att hon var just, full som ett svin. Men tårarna torkades och helt plötsligt hade hon blivit uppraggad av någon. Inte helt medveten om vad hon gjorde så följde hon med pojken hem i alla fall. Dagen efter var han typ stans trevligaste människa. Bjöd på frukost och grejer, han charmade helt klart in sig. Jag mindes nog inte riktigt vad han hette. Men han hade mitt nummer och skulle höra av sig. "Vi borde träffas över en fika och prata journalistik, jag ringer dig!" Jag ville att han skulle höra av sig! Men som oftast så hörde han inte av sig. Journalist som jag är lyckades jag gräva fram hans exakta namn och lade till honom på Facebook. Blev inte så mycket mer än så.

En månad senare, när jag ska gå på tåget hem från Karin i Norrköping sitter någon på min tågplats. Jag bryr mig inte om det. Jag sätter mig bredvid och äter min chokladkaka. Plötsligt kommer frågan "hur går det på tidningen?". Jag vänder mig förskräckt till min tåggranne. "Du känner inte igen mig va?" Först kunde jag inte koppla, men ganska snart föll bitarna på plats. Det var samme .... Vi pratade på om allt och ingenting hela tågresan. I mina ögon "klickar" vi, vi har lätt att prata med varandra i alla fall. Men vi hörs väl inget mer efter det heller. Jag skickade något fylle-sms som han svarade "vi borde ses nån dag" men det rann ut i sanden ytterligare en gång. Efter tåggrejen sade jag till mig själv att om jag träffar honom igen, då ska jag fan styra upp det där. Lägga in en ordentlig stöt liksom.

Två månader senare har jag haft en väldigt trevlig utgång. Blivit raggad på av två av mina span, men så ser jag honom igen. Vi pratar som vanligt i högt tempo med mycket innehåll. Helt naturligt följer jag med honom hem igen. Denna gång är jag medveten om vad jag gör.
Dagen efter är han lika trevlig igen och bjuder på frukost och grejer. Men inte hör han av sig.
Jag tar mod till mig och skickar ett sms där jag rakt på sak frågar om han vill ses över en middag. Det vill han!

Under middagen som jag lagat fortsätter vår goda kemi, han tycker om maten och pratar om vad han ska bjuda igen med. Typ en och en halv vecka efter middagen har han fortfarande inte hört av sig. Så jag skickar ett sms igen och kollar läget. (Låter kanske desperat, men jag tänkte inte ge upp så lätt.) Då bestämmer vi ett datum för hans middag. Och som människan satsar. Trerättersmiddag med vin till maten och champagne till efterrätten. Personkemin lever vidare och fodras. Jag sover kvar, men vi sexar inte. Det var inte det han var ute efter.
Men hur som helst så hör han ändå inte av sig efter den middagen. (Trerätters, hallå! Vem lägger ner så mycket möda på någon de inte tänker sexa med eller som man inte bryr sig om för fem öre?!)

Jag gjorde ett sista försök och ringde upp människan. (Detta brukar jag inte våga göra alls, men den här killen var en utmaning, och jävligt givande att umgås med.) "Ledsen att jag inte hört av mig. Jag är upptagen hela helgen, jag ringer dig i början på nästa vecka"
Nej, det gjorde han inte.
Det var för två veckor sen.

Till hämnden.
På gymmet skymtar jag honom först. Han såg inte mig. Till en början gjorde jag allt för att undvika att han skulle se mig. Sen insåg jag att det faktiskt var han som var i underläge. Jag skulle inte anpassa mitt träningspass efter honom. Så jag säger hej. Denne vanligvis självsäkre man såg för sekunden helt skräckslagen ut. Men bredde snart på sin vanliga, väldigt trevliga sida. Började ställa frågor. Jag svarade glatt, har nog aldrig varit så trevlig. I sitt huvud byggde han upp ursäkten. "Det var ett tag sen jag hörde av mig... Jag har varit bortrest en del, hälsat på mormor i Stockholm."
Jag svarade "Ja men herregud, du har ju semester, det är klart man är ute och reser, det ska man vara!"
I mitt huvud tänkte jag "Jaha, det var det bästa du kunde komma på, det finns ju liksom inga telefoner eller mottagning i Stockholm, gudnej."
Sen skiljdes vi åt och han sade återigen "Vi kanske hörs."
Jag svarade "Absolut."
Jag tänkte "Jo, tjena! Du lär ju typ "råka" glömma det, eller hälsa på mormor igen."

Det kändes skönt att jag kunde behärska mig. Han skämdes. Vilket han borde. Och det kändes bra. Jävligt bra.

Puss!

Vågskål

Idag har mestadels sovit. Vid fyratiden somnade jag i alla fall och har slumrat tills typ nu. Dagen känns helt uppochnervänd.
Grillningen igår blev mer alkoholfylld än tänkt men det var väldigt trevligt. Det är härligt med kvällar som blir bra, som man kanske inte hade förväntat sig skulle bli så bra.
Men som sagt, det sliter också.
Imorgon börjar arbetsveckan igen. Förmodligen den slitigaste den här perioden. Vi får se hur mycket stryk jag överlever.
Men just nu är jag ändå tillfreds med livet på något vis. Eller alltså, jag känner mig ensam. Jag är lite trött på att bo själv ibland. Men jag älskar det också! Men det här med att sova med någon. Jag hatar att sova själv! Det späs på extra när man precis har sovit med någon. När det är dags att krypa till sängs igen så känns det jävligt tomt.
Och jag har förjävla mycket disk. Vill inte ens tala om tvätten. Jag måste nog köpa nya trosor snart för jag kommer inte ha tid att tvätta heller. Och jag har inte lagat de matlådor som jag hade tänkt göra idag. Och jag har återigen tryckt i mig nästan en hel ostbågspåse.
Så egentligen kanske jag inte är så tillfreds? Men jo, någonstans känner jag en inre harmoni i alla fall. Det negativa i ens liv måste faktiskt alltid finnas där. Så är det.

Puss!

Stuck and reverse

En HELT ledig helg. Måndagens tidning är inte mitt ansvar. Och ändå kan jag inte släppa det. Men jag MÅSTE. Idag har jag så här långt sovit och läst bok. Snart ska jag träna och handla. Sen blir det förmodligen grillning mot kvällen (om det inte spöregnar).

Igår kväll gick jag väl ungeför upp två kilo. Chips, godis, jordgubbar doppade i choklad. You name it. Men vi hade det trevligt, jag Charlotta och Malin. Jag har även ätit lite rester till frukost, så nu behövs verkligen den där träningen. Herregud. Jag undrar hur min kropp mår egentligen. Jag vill inte veta. Men jag tar tag i det där i slutet på augusti, när arbetsperioden är över och jag har haft lite semester.
Nästa vecka jobbar jag på riktigt alla dagar förutom torsdag. Det blir intressant. Men jag tror att jag har grejer att fylla nästa veckas tidningar med.

Bloggen blir ju ofantligt tråkig när jag bara ska prata om mina arbetsbekymmer. Men för stunden är det det enda som kretsar i mitt huvud. Men imorgon när jag varit ledig hela två dagar i streck kanske jag har nya funderingar på spinn.
Vi får se helt enkelt.

Puss!

Ditch!

Jag skrev ett inlägg som försvann!
Sammanfattningsvis sa jag att jag boundar med mina kvinnliga kollegor. Vilket är kul!
Jag är helt ledig i helgen och hinner då träffa alla mina kompisar för att sprida min nya bibels budskap (boken från Virve är min nya bibel.)
Och att detta är inlägg 502! Jag glömde totalt bort mitt 500-jubileum.
Och nu ska jag försöka skriva karate igen.

Puss!

You can't fight it

Min chefredaktör ville köra raka puckar med mig eftersom jag är "en böna man inte behöver snacka runt." Det tar jag som en komplimang.
Det som konstaterades är att jag är väldigt duktig men inte vågar ta ut svängarna, jag är inte redo för nästa steg. Så nu ska jag få lite personlig coachning av en av mina kollegor (som har jobbat på SVT-sporten och Canal + Sport). För jag "ska bli jävligt bra" menar min chefredaktör.
Först tog jag det som lite störande. Sätt ingen press på mig liksom. Men nu får jag ju lov att inse att jag är ganska privilegiad som har folk som tror på mig. Och jag ska bli jävligt bra, jag ska fan i mig bli bäst och då krävs att jag tar den hjälp jag kan få och tar till mig all kritik som jag också får.
Men nu när jag ska skriva en karatetext har jag svårt att riktigt fokusera. Nu tänker jag bara på hur jag ska ta ut svängarna och ändå gör jag det inte alls. Det är klurigt det där.

Men! Jag gick ju ut igår i alla fall. Klockan nio skickade Sara ett sms och en timme senare satt jag hos henne och drack vin. Det blev en trevlig utgång. Och jag älskar när man gör spontana saker. Jag har ju inte så mycket utrymme för det spontana tyvärr. Men nu lyckades jag klämma in det. Och jag var nästan inte bakis alls idag.

Men nu ska jag ta ut svängarna.

Puss!

You should be in the spotlight

Det är skönt när man inser saker. När man kan se hur saker kopplas samman och leder till något. Det är skönt när man förstår sig själv. Jag tror att jag har börjat förstå mig själv. I alla fall min senaste sinnesstämning. Det börjar kännas ganska klart nu. Och det är ju bra. Men jag vet inte om jag gillar det jag har insett heller.

Jag börjar bli festsugen. Men jag måste vila. Titta tv och läsa den fantastiska bok som jag fick av Virve i födelsedagspresent. En bok som jag tror hjälper mig att inse saker om mig själv och andra. Det gör mig både lättad men också frustrerad. Min sinnesstämning just för stunden känns som en typisk söndag. Jag ska nog skriva någon djup text idag. Jag kommer snart att ha en samling. Kanske skulle hitta någon som kan melodisätta?

Puss!

Kollaps

Igår började jag nästan grina när jag insåg att bussen hem inte skulle gå förän 20 minuter senare jag kom till busshållplatsen.
Idag har jag nästan gått på toaletten utan att lyfta på toalocket.
Jag har ont i magen och kan inte tänka klart.

Ungefär så trött är jag. Imorgon är det sol och ledighet. Jag ska sova i solen hela dagen!

Puss!

I can still recall our last summer

Jag har alltid trott att godis/chips/läsk/etc-försäljningen har varit störst på fredagar och lördagar. Det är då man tänker att folk helgmyser. Men idag gjorde jag en iakttagelse när jag själv gick för att köpa godis. Det är nog fan söndagar som är snacksdagen. Antingen är folk bakis, eller så är de deppiga över att helgen är slut. Hur som helst hade varje människa i kön något slags snask med i korgen.

Annars har jag haft ont i huvudet hela dagen. Jävla pissvädrets fel tror jag. Eller så har jag fått svininfluensan som har varit extra mycket på tapeten den här veckan. Speciellt på mitt jobb. Och eftersom unga är i den absoluta riskgruppen så är det i stort sett bara jag på redaktionen som kan räknas dit. Vi får se om jag överlever helt enkelt.

Jag måste jobba för effektivt. Nu sitter jag här och har inte så mycket att göra. Fast jag har massvis kvar innan deadline, bara att inget har ramlat in än. Det jag kan göra är klart, nu väntar jag på andras bedrifter.
Nej, kanske äter lite kakor och lyssnar på Mamma Mia-soundtracket istället.

Puss!

"Dricker jag mer så börjar jag grina"

Igår firade vi födelsedag. Väldigt lyckat tycker jag att det blev. Spontant. Lite för mycket folk och ändå så tyckte grannarna att vi knappt hade hörts. Så tipptopp helt enkelt.
Välförtjänt sliten idag givetvis.
Det är faktiskt väldigt skönt att ha en kväll helt utan ragg inblandade ibland. Men givetvis skickade jag ett sms som kanske inte skulle ha skickats. Fast på ett sätt så tror jag att det var bra, för idag känner jag mig faktiskt lugn på den fronten. Jag tror sms:et har hjälpt mig att släppa det lite konstiga taget som jag haft.
Dock kan man givetvis ge sig själv nya bekymmer och en känsla som infann sig igår har fått mig att tänka lite. Lite för mycket kanske. Vi får helt enkelt se.
Sen ett tillägg till alla er som tror att jag och Oliver gjorde något mer än att sova, mannen har tjej sen ett år förjösses, vi rörde inte varandra!

Nu väntar tre arbetsdagar då jag jobbar minst 12 timmarspass. Tjoho!

Puss!

Desperado

Idag är det reaggaespellistor som går på Youtube när jag jobbar. Svensk reggae. Hoffmaestro alltså. Jag är kär.

Imorse vaknade jag och kände mig väldigt upprörd. Jag hade drömt alldeles för jobbiga grejer. Usch säger jag bara! Jag svek vänner och gjorde saker som jag aldrig skulle kunna få för mig att göra. Och eftersom jag ibland är en vidskeplig person blir jag rädd att det kommer att hända på riktigt. Men nej, usch det får det verkligen inte göra!
Den upprörda känslan höll sig kvar i magen under hela förmiddagen. Den började släppa tack och lov när jag kom till Enköping och fick sätta igång med lite serious work stuff. Ibland är det skönt att jobba.
Imorgon kommer jag nog dock inte tycka det eftersom det är fredag. Då börjar jag tidigt. Och eftersom jag måste hinna med en hel del så går jag nog upp ännu tidigare. Imorgon blir det ju liksom party! Frågan är om jag vågar dricka. Den där drömmen fuckade verkligen up my mind. Alkohol i fel mängd brukar inte leda till bra grejer, men imorgon skärper jag mig helt enkelt. Psykfalls-sms ska försöka undvikas också. Den blir svårare dock...

Puss!

Varför är du så tyst?

Mamma var här. Jag fick en brödrost, vattenkokare och skurhink/skurmopp i födelsedagspresent. Hej vuxenpoäng!

Jag håller på att bygga upp en irritation. En irritation som på ett sätt inte finns eller ens är nödvändig. Det hjälper inte någon situation att jag är irriterad. Och egentligen är jag nog inte irriterad heller. Men fortfarande! Åh, jag blir frustrerad. Det blir jag. Jag tycker inte om att låta mig påverkas. Det gör jag verkligen inte.
Jag vet ju exakt precis vad som får mig att känna så här, men det finns inte så mycket jag kan göra åt situation. Det är väl det som är mest frustrerande.

Jag har min första sockerfria dag idag på jag vet inte hur länge. Det kan spela in i mitt humör. Jag börja känna ett farligt sug. Men jag ska stå emot. Herregud! Det är bara socker och är seriöst farligt för dig!

Puss!

Jag vill ha din ryggrad här

En ledig dag är till för att utnyttjas. Och så mycket denna, veckans i stort sett enda lediga dag, har utnyttjats.
Min klocka ringde 07.15 imorse. På cykeln till ungdomsmottagningen för att prata p-piller. Därefter tränade jag. Sen på cykeln igen till Eriksberg där jag tog mig ett besök till apoteket och sen ett besök till min far. Därefter hem på cykeln, till Willys och handla lite. Hem och packa in varorna, rensa kattlådan, ut i solen för att sola i nästan två timmar. In och dammsuga och torka golvet (på Therese egenhändiga vis - först med en disktrasa indränkt i såpa och sen en blöt handduk för att få bort såpan, har man ingen skurhink/mopp så har man inte.) Sen var det läge att fixa med adressändringen som jag skjutit upp i ett par månader så där. Och nu ska det lagas mat. Mamma kommer på besök och jag behöver matlådor till de två kommande arbetsdagarna.
Sen ska jag VILA resten av kvällen framför diverse skit på tv:n. För snart sätter arbetandet igång igen...

Så dåligt humör har jag inte varit idag. Men det kanske kommer. Eller så hade horoskopet fel?!

Puss!

En härlig mix

Nu har jag och Sara suttit på varsitt håll och gråtit över att vi längtar efter Måns Zelmerlöw. Han är för jävla vacker den mannen. Mina nya kriterier när jag är på jakt efter en framtida pojk är att han ska, om inte vara Måns, så någon som är jävligt i närheten av hans charm i alla fall.

Annars tror jag att jag för stunden är lite frustrerad. Det stod i mitt horoskop att jag kommer vara på dåligt humör imorgon, och jag tror minsann att det har börjat redan nu.
Inte så konstigt kanske eftersom jag är kattvakt åt en katt som kissar inomhus. Jävla äckelkatt!! (Ursäkta ordvalet, men minst två gånger om dagen får jag torka upp efter den - det är inte värt pengarna - aldrig mer säger jag bara!)

Imorgon är jag ledig!! Men det känns som att jag har massor att göra i alla fall. Men imorgon kan jag i alla fall göra det i lite av min egen takt. Det gör jag här på tidningen också, men det blir ju lite mindre pressat när man gör saker som inte ska läsas av 25 000 pers.
Aja, kanske ska ta en kaka till.

Puss!

Leavin' my teens

Åh hej åh hå. Då är man inne på sista året som tonåring. Fatta hur jävla litet det ändå låter. Inte någonstans känner jag mig fortfarande som en tonåring. Men, men. Jag har haft en trevlig födelsedag på jobbet. För en gångs skull är det jag som bjuder på fika. Hade jag haft tid hade jag bakat själv, nu fick det bli massproducerat. Känns som att det nästan bara är jag som har ätit av det, men så kan det vara.

Nu fick jag precis ett ganska glädjande samtal. Min käre sportchef ringde och berättade att en av mina texter i dagens tidning väckt reaktioner. Det var lite min misstanke, men det känns kul att det faktiskt blir reaktion. Jag kan verkligen stå för det jag har skrivit och mannen som har yttrat sig står också för vad han har sagt, så detta känns väldigt uppmuntrande. Nyhetschefen här på EP tyckte också om min vinkel. Läsaren var iofs mindre förtjust, men reaktion är reaktion. Det är sådant jag vill skapa. Diskussion. Läsaren skulle till och med skicka insändare. Ojoj.

För någon dag sedan satt jag och läste gamla blogginlägg och kom fram till att jag faktiskt skrev bättre blogg förr. Eller det känns som att jag hade mer känsla. Jag måste få tillbaka det personliga och det ja, känsliga. Jag ska lägga ner en extra tanke på det så ska vi se vad det resulterar i.

Sen så måste jag säga tack för alla härliga gratualtioner. Egentligen tycker jag inte att det är så märkvärdigt att fylla år, men det är alltid lika roligt att få lite kärlek från sina nära.

Puss!

Runt, runt

Ibland minns jag plötsligt fyndiga texter som jag skrivit för länge sedan. Nu hittade jag en som ni kan få ta del av.

Runt, runt i 100 varv i minuten
Först yr i huvudet, sedan blir det klart
Nu vet jag hur det känns att bli skjuten
Men jag har torkat färdigt, är redo för livet snart
Jag är äntligen ren

Aldrig har smutsen varit mer ingrodd
Sveket, besvikelsen gick inte att hantera
Ett hjärta var krossat, pressat, förstört
Jag försökte övertala mig själv att det var ett påhitt
Men jag gjorde inte mig själv trodd
Jag visste att vi inte fanns mera
Hoppet om oss var kört
Det var dags att gå vidare, sortera färgat och vitt

Runt, runt i 100 varv i minuten
Först yr i huvudet, sedan blir det klart
Nu vet jag hur det känns att bli skjuten
Men jag har torkat färdigt, är redo för livet snart
Jag är äntligen ren

Först gick det upp, sen gick det ner
Sen gick det ner en gång till, för att gå upp igen
I högt tempo försökte jag rena min själ
Men detta skulle kräva både mirakelmedel och förtvätt
Det snurrade mer och mer
Jag kände på flera bakslag sen
Men plötsligt hade jag rengjort väl
Centrifugen var igång, det kunde inte kännas mer rätt

Runt, runt i 100 varv i minuten
Först yr i huvudet, sedan blir det klart
Nu vet jag hur det känns att bli skjuten
Men jag har torkat färdigt, är redo för livet snart
Jag är äntligen ren

Puss!

För i helvete

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur otroligt duktig jag varit idag som både hunnit, träna, städa och jobba, men bara genom att titta igenom lite papper inser jag nu att det finns ganska mycket viktigare saker att skriva om.

700 miljoner barn i världen lever för mindre än 10 kronor per dag. Jag gick precis och köpte tre små chokladbitar för 12 kr.

Varannan minut dör ett barn på grund av Aids. Över 1000 barn per dag smittas av Aids. Jag blir hysterisk över att tro att jag har herpes (som jag inte ens hade). Jag blir galen av en förkylning. Jag har inte tid att vara sjuk, säger jag. Jag måste jobba och tjäna pengar (som slösas på typ godis, alkohol, kläder...)

60 miljoner barn bor på gatan. Jag brukar säga att jag skulle avlida av att bli tvingad att flytta hem till mamma igen.

Under perioden januari-juli 2007 anmäldes 717 fall av grov misshandel mot barn 0-6 år, i SVERIGE.

Ibland vill man bara ge upp. Okej, jag skänker 100 kr i månaden till Amnesty, ska nu börja skänka 50 kr i månaden till Greenpeace. Men sådana summor hjälper inte. Jag måste skaffa mig ett fadderbarn. Sedan ska jag engagera mig mer i Barnens Värld-föreningen. Jag vill ju till Sydafrika för fotbolls-VM, nu vill jag nog dit i fler syften. Ska nog börja kolla upp det där på en gång.

Puss!

So human as I am

En ostbågspåse senare har hon bestämt sig. Här ska det fan i mig inte ges upp!
Våga, vill, kan för hela slanten! Lite psykfallsfasoner kan också vara grejen. Sådant har jag ju visat på förr. Ingen större succé kanske, men jag gillar min knasiga sida.

Ett tillägg. Jag har en frilansfotograf på jobbet som jobbat på Aftonbladet som ska lägga in ett gott ord för mig och spana lite lägen så jag vet när det är mest effektivt att skicka in cv:n. Är inte det klockrent så säg.

Maxibloggandet är grejen. Massa inlägg samma dag. Är det inte underbart?
Åh, nu ska jag nörda mig med lite Westlife-musik!

Puss!

Pörskan!

Okej, ostbågar, Scrubs, Pistvakt och Sjukan gör min fredag optimal.
Träning, jobb hemifrån, mer tv gör förmodligen min lördag lika optimal.
Det finns en vision om att lägga ner tid på en bokidé också.
Det skulle vara en välsignelse om jag tog tag i att städa här hemma också. Laga lite matlådor skulle också vara nödvändigt. Det blir lite dyrt att köpa lunchlådor hela tiden.
Efter dagens arbetsdag har jag kommit framtill att jag vill testa på segling. Så är det alltid när jag stött på en ny sport och intervjuat en inspirerad tonåring som lever för sin sport.
Lille Olle i Pistvakt, jag tror att jag är lite kär i honom. "Är dä inte likt så säg?"

Puss!

Min lilla ponny

Åh! Jag hittade youtube-klipp från My little Pony. Jisses vilken nostalgi!
Och jag är så frustrerande trött. Jag somnade på bussen och hela arbetsdagen känns helt upp och ner. Kan vara för att fredagar är 9-17 dagar när alla andra dagar är 14-22. Kan vara för att jag fortfarande är en smula sliten från onsdagens bravader.
Men så är det. (Hörde jag precis min fotograf säga i samma stund som jag skrev det. Coolt!)

Puss!

Häng me på party!

Åh ikväll ska jag satsa. Det känns som att det var längesen jag satsade på en utgång. Okej, det var en och en halv vecka sen jag hade min fyllekväll på Peace and Love, men den var inte så farlig. Idag vill jag satsa ordentligt. Har en slingtid ganska tidigt imorgon, men då kan man vara trög, det spelar ingen roll. Och sen kommer i och för sig släkten på kvällen. Jag har varit bakis på några släktträffar för mycket. Så jag kanske ska ta det lite lugnt i alla fall...
Jag satsar lagom helt enkelt!
Och laddar med Magnus så klart innan det är dags för förfest hos Julia!

Puss!

Let's hetsa!

Det som såg ut att bli en tom sportvecka har nu blivit en fylld sportvecka. Det tycker jag om. Lite hets sätter krydda på tillvaron. Och det blir ju lite lättare att producera när det finns något att skriva om. Det har dröjt enda fram till nu, halv åtta innan dötiden började dyka upp, och då är det inte ens riktig dötid. Jag skriver texter inför kommande dagar. Men just nu behöver jag inte känna någon press. Men imorgon blir det hets igen. Och det är så vi gillar det.
En lite jobbig grej med att jobba på tidning är att man hela tiden ligger en dag före. Jag skriver ju för tisdagstidningen, så nu kommer jag resten av sommaren ligga en dag före alla andra. Kan ju också kännas lite hetsigt egentligen.
Två lediga dagar har jag ju till och med skramlat ihop den här veckan. Kanske tre, beror lite på hur lördagen utvecklar sig. Men onsdag, torsdag är EP-fria. Men ska fyllas med lite andra uppdrag. Bland annat lite jobb med mitt styrelseuppdrag i föreningen Barnens Värld, baka och greja till släktkalas, ha släktkalas, förhoppningsvis ska jag hinna bleka lite somriga slingor i mitt hår också. Det var min älskade tant Majken som inspirerade mig till det.
Hur som haver är veckan späckad!

Grattis till min lilla Ulka som fyller 20 idag!

Puss!

So you do?

Jag har en tant som jag redan har hyllat i några inlägg på den här bloggen. Men jag fortsätter att avguda den här kvinnan. Min älskade Majken. Idag var en dag då det fanns mycket tid över. Enligt schemat ska vi vara hos henne i tio minuter, jag stannade i närmare en timme. Vi bara pratade, men tiden flög förbi, det kändes verkligen som att hänga med en kompis. Hennes hjärta är så stort att det inte borde få plats i hennes kropp.
Och hon bara överöser en med komplimanger. Behöver man självbekräftelse och uppmuntring är det Majken man ska gå till. Åh, jag ska nog nästan börja gå dit på min fritid ibland och bara göra henne sällskap. Hon förtjänar inte att sitta ensam om dagarna.

En iakttagelse jag gjort på senare dagar är döda fåglar. Det ligger döda fåglar precis överallt. Jag undrar om det finns någon ny dold fågelinfluensa som inte upptäckts än. Jag ser minst två nya döda fåglar varje dag. Så, varning mina vänner, snart är en ny epedemi här...

Puss!

Innan nästa buss

Jag missade en buss. Blir därför fast i Enköping längre än väntat. Drygt, speciellt då jag jobbar tidigt imorgon. Åh, frustrationen bygger upp sig själv.
Ändå får jag lite saker gjort. Vissa idéer koms på igår, idéer som måste tas till vara på för det kan faktiskt bli något bra av det. Det gäller bara att jag tar mig tid och finner inspiration. Detta är nytänk på hög nivå.

Men alltså. Nu är det en jobbig känsla i magen. En känsla som helst skulle undvikas. Trolla bort. Allt skulle vara så enkelt om man inte brydde sig. Så, man kanske skulle sluta bry sig?

Nu inser jag också att det jag har ätit idag är en macka, en glass, en korv, två bullar, en chokladboll och en dubbeldaim. Mycket näring? Magkänslan kan ju födas därifrån också. Fast njaa.

Puss!

You drive me crazy!

Jag blir tokig. Mer beskrivande än så kan jag inte göra det. Heltokig blir jag.
Tur att jag har fått köra bil idag och vrålat högre än någonsin till diverse 80- och 90-talshits.
Skingra tankarna liksom.
Men lika tokig förblir jag.

Puss!

För en lång, lång tid

Jag har åkt på en snebränna. Ena armen är betydligt brunare än den andra. Så störande! Nu när solen snart försvinner också. (Nej, jag är inte ytlig och fjollig, hehe.)

Snart ska jag testa mitt lokalsinne. Jag gillar att hitta små utmaningar till mig själv i vardagen.
"Hinner du göra det där under tiden som det där blir klart?" "Hur långt sms kan du skriva?" Och andra liknande fjanterier.

Idag är en sådan där dag när jag vill ha åsikter. Någon maffig åsikt att lägga fram och argumentera för och emot. Men för stunden hittar jag ingen åsikt. Men dagen är inte slut än. Det hinner kanske hända något som jag kan skapa en uppfattning om.

Jag är hungrig. Men det blir snart åtgärdat. Jag älskar att slippa laga mat men ändå bli mätt.

Puss!

Jag har ramlat där förut

Jag mindes precis den långa regnperioden vi hade för inte allt för längesedan. Låt den inte komma tillbaka! Givetvis är det jobbigt att svettas för mycket och allt annat som för mycket sol kan medföra. Men! Det är ganska mycket bättre än att vara deprimerad.
Det är så tydligt. Faktiskt. Sen solen kom har jag inte läst många deppiga blogginlägg exempelvis. Okej, folk kan fortfarande vara irriterade och arga på saker. Men just depp har jag inte sett så mycket av. När det regnar, då väller det över med depressioner. Så snälla, låt solen bli kvar i alla fall ett tag till.

Mitt sötsug just nu är inte friskt någonstans. Jag måste bryta dettta beroende. (För att plötsligt byta ämne.) Men det är sommar. Och i den här hettan måste man ju äta glass för att kyla ner sig lite. Det är spännande att det alltid finns en ursäkt. Alltid. Men det är så en missbrukare fungerar.

Och jag måste fortsätta hylla Håkan Hellström. Han var bäst på Peace and Love och det finns ju inget som är somrigare.
Människor ramlar ut på stan... Och sen ramla jag omkull igen!

Puss!

Rakt på sak

Jag känner att mina sommartakter är i gång igen. Ack jag minns sommaren 08. Då var det party, minst tre gånger i veckan.
Nu var jag på festival och festade typ fem dagar i streck. Och redan nu, tre dagar efter den urladdningen är jag redo för kalas igen. Förmodligen blir det utgång på fredag också.
Sommaren är årstiden då levern får ta mest skada. Men jag vill faktiskt tillägga att jag dricker betydligt mindre nu än för ett år sedan, tack och lov!
Då var det kul att bli stupfull. Det är det inte längre. Är man stupfull blir man sämre på att umgås och mingla. Det är det som jag föredrar och verkligen värderar högt nuförtiden. Kan det vara så att man börjar mogna på riktigt?
Det är vid fler tillfällen än ett som jag på senare tid känt mig väldigt vuxen och mogen. Fast det är vid fler tillfällen än ett som jag känner mig redlöst barnslig också. Men ändå.

Om du vill ha mig - nu kan du få mig så lätt
(Håkan <3)

Puss!