Vågskål

Idag har mestadels sovit. Vid fyratiden somnade jag i alla fall och har slumrat tills typ nu. Dagen känns helt uppochnervänd.
Grillningen igår blev mer alkoholfylld än tänkt men det var väldigt trevligt. Det är härligt med kvällar som blir bra, som man kanske inte hade förväntat sig skulle bli så bra.
Men som sagt, det sliter också.
Imorgon börjar arbetsveckan igen. Förmodligen den slitigaste den här perioden. Vi får se hur mycket stryk jag överlever.
Men just nu är jag ändå tillfreds med livet på något vis. Eller alltså, jag känner mig ensam. Jag är lite trött på att bo själv ibland. Men jag älskar det också! Men det här med att sova med någon. Jag hatar att sova själv! Det späs på extra när man precis har sovit med någon. När det är dags att krypa till sängs igen så känns det jävligt tomt.
Och jag har förjävla mycket disk. Vill inte ens tala om tvätten. Jag måste nog köpa nya trosor snart för jag kommer inte ha tid att tvätta heller. Och jag har inte lagat de matlådor som jag hade tänkt göra idag. Och jag har återigen tryckt i mig nästan en hel ostbågspåse.
Så egentligen kanske jag inte är så tillfreds? Men jo, någonstans känner jag en inre harmoni i alla fall. Det negativa i ens liv måste faktiskt alltid finnas där. Så är det.

Puss!