Schletet

Jösses. Jag minns inte senast jag festade två dagar i sträck. (Jo, när jag var i Norrköping senast)
Men ändå. Att man orkar. Jag är helt förstörd. Festade till klockan sex i morse typ, och då ställde vi ju även tillbaka klockan en timme så egentligen höll vi igång till sju. OMG.
Pappa ringde tjusigt vid 9.43. En söndagsmorgon, med två festnätter i ryggen. (Fast jag var vaken). Han hade glömt att ställa tillbaka klockan, kom han på när jag påpekade att han ringde ungefär en timme tidigare än vad han brukar.
Nu ska vi se om jag orkar pallra mig in till stan igen.

Mitt liv som arbetslös

Ja, det har bara gått en dag. Och officiellt är jag ju inte arbetslös. Kontraktet sträcker sig till söndag, men jag kommer inte att jobba fast något mer.

Det verkar som att jag kan bli inringd till och från också, på Sportbladet. Sen hoppas jag på frilans på UNT vilket börjar se lovande ut. Om jag ringer EP också så ska det nog bli fint det här. Helt arbetslös blir jag alltså inte.

Och det ligger ju faktiskt i min natur att snåla. Jag levde för att snåla förut, måste bara hitta tillbaka till det. På stan i dag lät jag bli att köpa massvis med saker och i går fyndade jag ett läppstift för fem kronor på Aftonbladets "gratis-grejer-loppis" så grunden är lagd.

Första middagsmåltiden som arbetslös blir jag dessutom bjuden på.

Känn pepp

Alltså. I morgon smäller det.
Sista dagen.
Sen börjar mitt liv som arbetslös.
Det ser dock ut att bli ganska fullsmockat ändå till en början.
Och jag ska göra en budget som gör att jag klarar av allt. Och jag ska planera. Och jag ska styra upp sånt som jag inte längre kan skylla på jobbet att jag inte har tid med.
Jag är ganska taggad på arbetslösheten. Är nog livrädd egentligen. Men väljer att känna peppen.

Mitt undermedvetna gillar att sabba för mig också. Drömmar alltså. Alltid är det något som man får gå och klura extra på, frammanat av simpla drömmar.

Framtiden

Jag fick alltså i dag reda på att jag gör min sista dag på Sportbladet på tisdag.
Ingen chock.
Och på ett sätt ser jag fram emot det.
Eller ja, så länge jag har pengar så kommer jag att uppskatta det.
Jag har en plan som säger att jag i november festar och umgås med folk mer än någonsin. I december laddar jag för julen som aldrig förr. I januari åker jag till Brasilien, om inget oförutsett händer.
Det känns bra. Tror jag.
Det är mycket som känns bra i ena stunden och sen blir kaos i nästa. Men livet är instabilt, speciellt när man är 20 år ung.

Genom eld

Dagarna blir långa när man hittar på absolut ingenting.
Det ser jag som en positiv sak.
Speciellt när jag är ledig. Ju längre dagar desto bättre.
Nu har jag varit inaktiv hela dagen. Ska snart ta en promenad till Luthagen för att hälsa på Nils och Charlotta som bjuder på middag. Det tackas och tas emot.
Annars har dagen inte varit så positiv. Vaknade på fel sida och har fortfarande ont i magen, vilket får mig att börja tvivla på om det är urinvägsinfektion. Ska be om ultraljud eller dylikt på fredag när jag har tid på sjukan innan jobbet.
Åh, himlen är rosa. Då blir promenaden extra mysig!

Barbiebenen är doppade i kolasås

Jag vill ha socker!
Det är helt tydligt att jag har ett beroende. I won't deny it.
Är hemma hos mamma och tvättar. På tiden när jag bodde hemma fanns det alltid någon kaka till hands eller lite glass. Nu är det tomt... Tog precis lite kolasås på fingret från förpackningen. Det kommer dock bara att hjälpa tillfälligt.
Men jag ska tvätta klart och stå emot. Eller äta upp kolasåsen...
Kör lite nostalgi med Backstreet Boys på Spotify samtidigt som jag funderar på hur jag ska titta på Real Madrid-Milan ikväll. Min fotbolls-vän Charlotta kan ju liksom inte. Och jag har dessutom inte rätt kanal.
Men det löser sig nog på något vis. Kan alltid köpa matchen och titta på datorn.
Nu kom mamma hem en snabbis och hade handlat. Om jag visste det så kunde hon ju ha köpt godis till mig! Kanske ger mig i kast och bakar istället!

Fotnot: Rubriken kommer från en låt som klass 6C gjorde i Vänge skola för många, många år sedan.

Dilemman

Nu slog det mig att jag återigen faktiskt kan vara arbetslös om två veckor.
Jag har intalat mig själv att det inte gör något. Att det är helt lugnt.

Det är lugnt. Jag har råd att vara arbetslös i några månader och resa runt lite som jag har tänkt. Men. Vad gör man sen? Hur söker man jobb? Vad vill jag jobba med? Vill jag plugga?
Det finns faktiskt en hel del att reda ut. Och jag kan inte gå runt och vara arbetslös för länge, tänk om jag fastnar i det bekväma?

Jag är ingen slacker, det vet jag. Men jag måste bestämma mig för vad jag vill göra för att få det avklarat. Vad är mitt nästa steg? Ibland funderar jag på att byta bana. Eventpersonal är något som har slagit över mig. Liksom vara ansvarig för arrangemanget runt Fotbollsgalan eller Melodifestivalen. Eller DN-galan och andra idrottsarrangemang.
Eller vill jag testa radio och tv?
Eller bara ha ett år när jag går tillbaka till att frilansa och jobba med människor på ett eller annat sätt. Det finns på tok för många alternativ.
Och jag gillar ju det jag gör och jag blir bättre på det och det är väl inom sportjournalistiken som jag lättast kan få jobb.

Jag väljer nu att leva i förnekelse i en vecka till. Sen blir det fan dags att ta tag i detta.

Pain

Natten spenderades på akuten.
Det står klart att jag har urinvägsinfektion.
Jag har inbillat mig en hel del andra sjukdomar och sköterskorna tyckte att jag skulle vara gravid trots att det skulle vara omöjligt.
Gjorde mitt första graviditetstest på toaletten på Uppsalas Centralstation och det var givetvis negativt.
Efter dryga smärtor fick det bli akuten efter jobbet i går och tur att jag sjukanmälde mig till i dag.
Klockan tre i natt var de klara och nu får jag alltså antibiotika för urinvägsinfektion.
Har jobbat med den jävla infektionen sedan i onsdags så jag hoppas att medicinen hjälper nu.
Det märktes att jag är svår att tömma på blod. Tre olika personer fick försöka ta blodprov, på båda armarna. När det väl fungerade fick de knappt ut något. Ingen mumsbit för en vampyr med andra ord. (Om nu vampyrer skulle dricka blod från armvecket.)

T A G G A D

I kväll är det landskamp och jag är ledig!!!
För första gången på alldeles för länge ska jag och Charlotta se vårt älskade landslag tillsammans. Tyvärr inte på plats i Holland men likväl framför storbilds-tv.
Jag och Charlotta har följt landslaget tillsammans sedan 2002. Förr såg vi i stort sett varje match tillsammans och var på minst två landskamper på Råsunda per år. Men med åldern blir tiden knappare.
Men i dag ska vi titta tillsammans och jag är mer taggad än någonsin på match. Det är ju värsta stormatchen dessutom! Jag älskar att känna pirret som jag kände jämt förut. Pirret är tillbaka!

Working process

Jag har funderat på det här med att bearbeta saker.
Iakttagelser, händelser, känslor, tankar, smärtor och glädje.
Och hur olika alla människor bearbetar saker.
Jag tycker själv att jag har ett väldigt hälsosamt sätt att bearbeta saker på.
Det har tagit ett tag att lära sig, jag har gått i många råttfällor om man säger så. Men just nu bearbetar jag det mesta på ett väldigt givande vis. Har det med mognad att göra? Jag har alltid tänkt mycket och tänker fortfarande på tok för mycket. Men jag har på något vis lärt mig att kanalisera tankarna. Sortera upp det, värdera och prioritera. Och ibland, kanske inte hälsosamt men nödvändigt, ignorera.
Det sista, att ignorera och förtränga, är nog det som de flesta människor helst gör. Lättare, mindre smärtsamt. Men det kommer tillbaka och sparkar dig i arslet - utan tvekan. Men med det sagt, så kan det vara nyttigt att kunna ignorera också. Det är det som jag har haft svårt med.
Men det ska också påpekas att alla människor behöver bearbeta saker på olika sätt. Och det känns skönt att jag har hittat mitt sätt.

Äckligt

Nu måste jag skriva ett upprört inlägg!
För tredje gången på mycket kort tid har en vuxen man, okänt vem/vilka, glömt att spola efter sig på toaletten här på jobbet.
Det är inte okej. Och ja, jag vet att det är en man eftersom toaringen har varit uppfälld.
Det är inte fräscht och man kan inte vara för stressad för att inte spola efter sig. Inte på jobbet iaf. Punkt. Vill du glömma hemma, fine.

Usch

Jag måste sluta vara så här trött.
Det funkar inte.
Inte på jobbet hur som helst.
Jag känner mig inte alls med i leken.
Inte okej.

Men glad får man väl vara ändå.
Glad tänker jag vara ändå.
Det håller ju inte att inte vara glad.
Tokig blir jag dock av min "rethosta" eller vad vi ska kalla det som uppstår på natten och gör min hals upprörd.

Nu är jag varm om natten

Mitt duntäcke var en succé. Högsta värmegraden på Ikeas skala.
Så otroligt skönt! Förstår inte varför jag inte ägt ett duntäcke tidigare.
Och det var ju julskyltning på Ikea! Jag var som ett barn på julafton för att slänga oss med floskler.
Jag älskar julpynt. Jag har redan börjat planerat hur julplaneringen ska arta sig. Och julklappsshoppingen! Jösses, om jag fick bestämma skulle jag vara ledig hela december. (Peppar, peppar, ta i trä – jag kan ju lika gärna vara arbetslös då så...)

Karin kommer till Uppsala i helgen och jag och Virve ska ha en Disneykväll på lördag! Jag vill ha helg nu! Men vi får klara av några arbetsdagar först.
Kanelbullens dag i dag och jobbet bjöd ju givetvis på bullar. Jag som skulle låta bli sockriga saker hela det här arbetspasset – tji fick jag!
Vi försöker igen i morgon.

Cleaning lady

Jag älskar när man bestämt sig för någonting och sedan genomför det.
I natt hade jag tydligen bestämt mig, i sömnen, för att städa när jag vaknade.
Motigt en söndagsmorgon att inse att man bestämt sig för att städa.
Men har man bestämt sig så har man.
Och nu är det äntligen städat här. Jösses vad skönt! Och som vanligt tar det inte mer än två timmar att få i ordning det här lilla rucklet.

Nu ska jag och Malin ta en spontantripp till Ikea och köpa mig ett duntäcke så jag slipper bli förkyld på grund av en dragig lägenhet.

Ja, jag är på väg nu

Är det okej att Björnbröder-musiken har gått och blivit en av min absoluta Disney-favoriter? (Ja, jag tjatar om Disney, men det får ni ta!)
Det finns så otroligt mycket sensmoral i Disney, jag bara myser och blir en bättre människa av att lyssna på sån musik.

Smakade nya Marabou Sensation med Oreokakor. Mitt motto brukar vara: Allt med Oreokakor blir gott. Det här var gott men absolut ingen sensation som namnet vill utge det för att vara. Lite av en besvikelse. För er information har chokladen tillsammans med färdiggjord chokladpudding varit frukost och lunch i dag. Som sagt, ett under att jag inte är fet och att jag överhuvudtaget har tänder kvar i käften.

Sen tipsar jag att kolla upp Kristoffer Appelquist när han var med i 100 procent på Youtube. Killen är sjuk i huvudet - och fantastisk rolig!

Är det vår, är det vinter eller höst?

Nu är det tiden på året när min lägenhet blir så förbannat kall.
Jag sover med tjocktröja, pyjamasbyxor och strumpor och fryser ändå arslet av mig.
Jag måste köpa något slags värmeelement.
Utöver det så tycker jag faktiskt om att hösten är här. För första gången i mitt liv så tycker jag om hösten. De senaste dagarna har varit fantastiska med sol och lagom kyla. Klär man bara på sig ordentligt så är det lugnt. Det här är bästa årstiden för promenader så numera står cykeln parkerad, nu går jag överallt.
Och jag längtar lite efter snö och framförallt jul. Kanske jag ångrar när vi har haft snö och 25 minusgrader i tre månader, men nu vill jag ha det i alla fall.

Ikväll är planen att jag och tjejerna ska beställa våra livs första helrör. Det kan bli spännande! Likväl som att jag inte ska frysa i jeansshorts... Nu börjar säsongen när man tar med sig en hel hockeytrunk till krogen så man kan ha lite överdragskläder med sig för hemfärden senare på natten. Men som sagt, jag gillar't!