Dag 30

Jag genomgår daglig terapi här. Terapi mot min rädsla för åska och blixtar.
I Sverige hatar jag åska och fyrverkerier och dylikt. Jag tycker det är sjukligt obehagligt.
Här i Curitiba är det åska och blixtar dagligen. Och det är ingen fjuttåska som i Sverige. Blixtrarna lyser upp en hel brasiliansk storstad och åskan får en att tro att det är ett tredje världskrig på gång...
Jag är förhoppningsvis inte rädd för åska längre när jag kommer hem. Jag försöker låta bli att bryta i hop här dagligen, men det går bra.

Ni vet paret jag berättade om tidigare, som bor på gatan. I dag gav jag deras "granne", en äldre tant, kakor. Jag tänker fortsätta med det de kommande två veckorna som jag har kvar här. Jag har lite kakor i väskan redan nu som de ska få. I morgon ska jag nog köpa frukt som är bra för den gravida kvinnan.
Ja, man kan säkert säga att jag inte borde ge dem mat, men nu gör jag det.
I morgon hälsar jag på de stora barnen och ger dem presenter som jag köpte i Sverige.
Och alldeles strax hittar ni bilder på Facebook!

Dag 29

Jag har spenderat helgen i ett hus vid en strand med pool.
I går var det massvis med sol och jag fick tillbaka lite av min Rio-bränna.
Har träffat på ytterligare en drös med kusiner och det var trevligt.
Vid halv ett-tiden natten till i dag öppnades champagnen och vi spelade "ölspelet" Sueco (svensken).
Ett välkänt alkoholspel här i denna brasilianska stad som alltså är döpt efter Sverige. Det är precis som de ölspel vi spelar i Sverige med kortlek, fast istället för att ta ölklunkar, tar man vodka-shottar. Nu körde vi mediumleken i går då med champagnen.
Mina underkläder är underhållande för min brasilianska syster. Hon tycker att de är enorma. Jag tror att jag ska ta med mig henne på en shoppingtur med underkläder i sikte.
En annan grej som jag har märkt är att naglar är väldigt viktigt härnere. Min brasilianska syster går till salong och fixar dem en gång i veckan. I dag gjorde vi själva. När jag kommer hem kommer jag alltid att använda nagellack numera.
Annars har jag i dag köpt glass från bilfönstret då vi var fast i en enorm bilkö när alla människor beslutar sig för att åka hem från stranden vid samma tidpunkt.

Och nu lite bilder (en bild eftersom det inte funkar) eftersom Hanna bad så snällt. :)

Therese vid Copacabana första dagen i Rio de Janeiro för nästan en månad sedan.

Dag 27

Jag tror att jag har räknat fel med mina dagar här i rubrikerna, men det struntar vi i.
Jag har inte jättemycket nytt att skriva just i dag. Vi åt pizza till middag och på det stället finns det även något som heter choklad-pizza. Det ska vi testa innan jag åker. Det bästa från två världar liksom!
Jag kan berätta att när jag går från min första buss till den andra så passerar jag ett par som bor på gatan. Vid en port till ett garage av något slag ligger de och sover på en halvskabbig trasa med ett täcke över sig. De har knappt några tänder i munnen och kvinnan är gravid.
Jag går alltså förbi detta, skulle i stort sett kunna kliva på dem. Precis som alla andra som traskar förbi. De får bo ostört och de gör ingen illa, men det känns hemskt att se dem ligga där. De göms inte undan, trots att Curitiba beskrivs som den bästa/mest välställda staden i Brasilien. Jag trodde att staten skulle jobba hårt med det. Men jag menar, ingen bryr sig om just det här paret. Det sjuka är att jag inte längre bryr mig heller, utan tycker att det ser ut som att de har det ganska bra på gatan. I alla fall nu, när det är varmt ute.
Men jag skäms över mig själv när tanken slog mig om kvinnan blivit gravid på samma plats som de nu sover. Men ja, tanken slog mig som sagt.

Jag fick ett nattlinne av min brasilianska mamma i dag. Ett vitt med rosa ränder och en björn på. Gullig är hon!
Och jag och min brasilianska bror har massvis med djupa samtal och jag är hans relationsrådgivare och vi hjälper varandra. Samtidigt som jag och min brasilianska syster inte kan sluta att sjunga på Oasis Wonderwall, även om vi inte riktigt kan texten ordentligt.

Och för att svara på Virves kommentar så kommer jag nog att ta med mig Pedrinho hem till Sverige, jag tror inte att jag kan leva utan honom!

Dag 25

Mina vänner.
Har min blogg blivit tråkig? Vad vill ni veta om min resa? Läser ni ens längre?

I dag var det babysim igen. Och jag känner faktiskt att jag får väldigt bra mammaträning av det här jobbet. Jag kommer att bli en grym mamma, punkt och slut.
Annars har jag ätit brasiliansk råbiff i dag, i mängder och träffat delar av den andra hälften av den här släkten. (Ja, även den här familjen har skilda föräldrar, precis som i Rio.)
Det är väldigt bra för självförtroendet att vara här. Alla säger att man är vacker och söt och trevlig. Men jag funderar fortfarande på varför de inte tittar på sina egna underbara kvinnor.
Jag tror dock att jag gått upp något kilo nu av alla kolhydrater. Men vet ni vad, jag tänker inte bry mig. Eller jo, det kommer jag ju självklart att göra, men jag tänker bry mig mindre än tidigare.

Jag har en förälskelse härnere just nu. Han heter Pedro och är sju månader gammal. Min lilla älskling. Amorzinho.

Och jag har en hel mängd med namn härnere eftersom brassar av någon anledning har väldigt svårt att säga Therese. Ibland får jag den amerikanska varianten "Tiris", men oftast presenterar jag mig som Tereza, eftersom det är det brasilianska namnet. Tereza utvecklas till Terezinha (lilla Tereza). Annars har jag sagt att de kan kalla mig Tess (trots att jag hatar det smeknamnet) men det låter inte lika på brasiliansk engelska, då låter det mer "Teeäzz". Min brasilianska bror kallar mig "Swedish Sister" men för det mesta får jag från alla håll höra "Sueca" (svenskan). Funderar faktiskt på att tatuera "Sueca" efter den här resan, men då kanske jag uppfattas som rasist, eller?

Dag 24

Så.
Ska vi snabbsammanfatta helgen.
En grym och utmattande helg.
Jag har lärt mig dansa samba, jag har druckit chopp (öl), jag har druckit winechopp (ja, vin blandat med öl, men det är det godaste jag någonsin har druckit), jag har varit på brasiliansk fotbollsmatch och hört mitt sällskap skrika Hora x antal gånger (förklarade för dem att ordet som de använder för "tid" och "timme" betyder prostituerad), jag har varit inne i en sexshop (ser ut som de svenska), jag har hört Eagle eye cherry's Save tonight på klubb, jag har haft ännu en barbeque och ja, typ så.

På barnhemmet har jag insett att filmerna som går på repeat är den brasilianska varianten på "Fem myror är fler än fyra elefanter". Jag kan snart alla sånger utantill och är nog mer intresserad av programmet än vad bebisarna är.
Sjunger även Imse vimse spindel för bebisarna i bland och de blir helt lugna, precis som min egen lill-kusin Tea.

Har köpt mig en bok som ska hjälpa mig att lära mig mer portugisiska som jag förhoppningsvis kan använda för att vidarestudera när jag kommer hem. Jag har redan lovat att komma tillbaka hit minst till VM 2014, men som det känns nu vill jag åka tillbaka hit senast om ett år, till nästa karneval. Ja, det är knappt tre veckor kvar innan jag åker hem men jag har redan börjat fundera på när jag ska tillbaka.
Jag vägrar just nu tänka på att åka hem. Men som sagt, det är lång tid kvar tills dess.
Fast jag har tagit mig igenom mer än hälften av min resa nu. Tiden flyger fram.

Men nu ska jag sikta in mig på att kunna kommunicera med mamman i huset och folket på mitt jobb, så jag måste lära mig mer av språket. Jag känner mig så otrevlig. Och folk märker direkt att jag inte är härifrån eftersom jag är så tyst.

Men ja, livet rullar på. Har fått in en vardagslunk här som jag trivs med. Och ett tillägg är att alla brassar har tandställning, i alla fall i Curitiba.

Puss så länge!

Dag nånting

Jag tänker bara meddela att jag lever och att helgen är hetsig och fylld med trevliga aktiviteter. Jag återkommer med ett mer detaljerat inlägg när den är över.

Kan redan nu påpeka att det kommer att bli jobbigt att åka hem till Sverige. Jag saknar mina bebisar redan nu, efter en dag ledigt från jobbet, jag saknade dem redan när jag kom hem från dem i går.

Nu drar vi vidare på fest!

Dag 18

Mina vänner.
Det blev inget födelsedagskalas med barnen på barnhemmet för de äldre barnen. De två senaste dagarna har jag enbart pussat och kramat på bebisarna. I dag var vi på babysim.
Inför var jag inte säker på om jag faktiskt skulle göra någon nytta men de här barnen behöver verkligen kärlek. Kommunikationen med medarbetarna är lite svår, men det löser sig, de är alla hur gulliga som helst.
Och barnen är underbara. Verkligen hur söta som helst. Jag kommer att fota dem, men jag får inte lägga ut bilderna på nätet av rättsliga skäl. Men jag kan visa er från kameran. Barnen som bor på de här barnhemmen har blivit omhändertagna av socialen kan man säga. Deras föräldrar är missbrukare av något slag oftast, och föräldrarna kan få tillbaka barnen om de bevisar att de kan. En pojke hade fått återvända till sin pappa, men är nu tillbaka på barnhemmet igen. Väldigt sorgligt. De bor på barnhemmet och blir förhoppningsvis adopterade sen. Men vissa barn blir kvar i väldigt många år.
Det tar två timmar att ta sig till arbetsplatsen, med tre olika bussar. Men jag har världens bästa lokalsinne, så jag klarar även av de största städerna i Brasilien. Tumme upp!
Nu får jag höra fyllehistorier från mina värdsyskon. Den 19-åriga tjejen och 21åriga killen (inte 18 och 20 som jag skrivit tidigare). Det bådar gott inför helgen då vi har minst tre fester att gå till.
Jag har ju fyra veckor i den här staden så jag har tid på mig att göra det turistiska.
- Vi är så trötta på kvällarna här så vi somnar innan tio.
- I övrigt regnade det som tusan här i dag. Som det bara kan regna i Göteborg i Sverige.
- Och busschaufförerna kan inte köra, plus att vägarna är lite dåliga.
- Och det är väldigt många äldre brassar som börjar prata med mig, är jag bara attraktiv för de över 35?

Dag 16

Hallå!
Jag har landat i Curitiba och bor i en underbar familj! Igår var det en stor barbeque med massvis med mat och på kvällen åt jag friterad choklad med choklad innuti. Mums!
Under gårdagen var det typ fem kusiner här, tre mostrar, någon flickvän till kusinerna och någon morbror, och något kusinbarn. Hur trevligt som helst, tyvärr har de en morbror som ligger på sjukhus just nu, så stundtals är det lite sorglig stämning.
Annars är folk väldigt kärvänliga, jag är en del av familjen och jag får pussar och kramar åt alla håll och kanter.

Var på min arbetsplats i dag. Det är två olika hus. Ett hus med barn som är från två månader till två år gamla. Hur söta som helst! Min främsta uppgift är att ge dessa barn kärlek.
Samma sak i det andra huset där barnen är mellan två år och nio år gamla. De kommer och kramar en på en gång så det är bara att krama tillbaka.

Jag vet inte om jag råkat få en förkylning eller om jag har någon ny allergi, folk här pratar hela tiden om att de är allergiska när de är täppta i näsan, kanske att jag har fått deras allergi...
Huset hund är underbar måste också tillägga, en liten sak som ser ut som en lite större chiuaua.

Och i dag saknade jag Sverige litegrann. Det kommer i småattacker det där. Men det är bara att förtränga.

I morgon är det födelsedagskalas för två av barnen på barnhemmet, i will tell you more about that. Ja, jag har börjat tänka på engelska/svenska/portugisiska samtidigt, ibland tänker jag på tyska för att se om jag minns språket och det blir sjukt förvirrat i mitt huvud. Fantastiskt att man faktiskt kan typ prata så många språk. Portugisiskan kommer faktiskt snabbare än vad jag trodde, jag förstår mer än vad jag kan prata, men ändå. Mamman i den här familjen pratar inte heller någon engelska, så jag måste verkligen öva hela tiden.

Men i övrigt har jag börjat fundera på om man skulle flytta hem igen. Sjukt bekvämt att bli serverad mat, och någon som tar hand om tvätten och disken och allt. Och hela tiden även ha sällskap, även om jag ibland saknar min egentid.

Men ja, nu ska vi äta mini-pizzor.
Beijou!

Dag 14

Mitt sista inlägg från Rio.
I morgon, tidigt på morgonen åker jag till Curitiba.
Jag kommer att sakna min värdfamilj här jättemycket! Min Rio-mamma har bakat en chokladkaka till mig och i dag fick jag även en jättefin tunika av henne som present. Jag blev så rörd. Jag vill verkligen kunna prata med henne mer, får åka tillbaka hit när jag kan portugisiska.
Det sista jag kommer att göra här är att åka till en samba-skola där de övar inför karnevalen, det kommer att bli spännande!

Några sista reflektioner från Rio:
- Många brassars raggningsteknik: "You are beautiful" och sen hånglar de upp en. Hände Emma två gånger i går, hände mig förra veckan. Man blir helt ställd innan man uppfattar att man måste knuffa bort dem.
- Annan iakttagelse som man ser när folk faktiskt hånglar gemensamt är att brassar använder sjukt mycket tunga, Sudi skulle älska att hångla här ;).
- Det dör folk här i översvämningar. Detta händer tydligen varje år, men i år är det rekord i antal döda, just nu över 500 stycken, men det är en bra bit från där jag bor.
- Sista portugisiska-lektionen i går och jag kommer att sakna min lärarinnan väldigt mycket. Precis som jag kommer att sakna min kurskollega Emma. Men jag och Emma har redan pratat om Sune-maraton och liknande, så våra vägar kommer att korsas igen.
- När vi var ute i går hade jag en 40-årig brasse efter mig. Han erbjöd sig att lära mig mer portugisiska och resa till Curitiba som jag åker till i morgon (en och en halv timmes flyg från Rio). Han köpte en blomma till mig och sen fick jag veta att även hade flickvän redan. Äcklig man.
- En annan 30-årig brasse hängde jag med resten av kvällen sen och han var istället väldigt trevlig tack och lov och försökte inte med något, gav Rio-killarna lite bättre rykte.

Men ja, jag tackar Rio för en underbar tid och ser fram emot att jobba med barnen i Curitiba, där jag bor i en familj med en 20-årig dotter, en 18-årig son och en lite hund. (Inte den familj som det var tänkt från början.)

(Sen blev det inget kollande av det andra fotbollslaget som jag skrev i förra inlägget.)

Dag 12

Det rapporteras tydligen i Sverige att folk dor i jordskred i Rio. Inte precis dar jag ar kan jag informera.

I gar var jag och Emma och halsade Ronaldinho valkommen hem till Brasilien. Sjukt mycket folk hade samlats och det var stekande hett. Pa vagen ut holl jag nog nastan pa att do och polisen borjade spruta targas mot folkmassorna som vallde ut fran arenan. Men det var en stor handelse och det kandes haftigt. Emma blev aven intervjuad av brasiliansk tv.
I dag ska vi fa folja med en snubbe och spana in en annan klubb, Botafogo, en resa som var larare har pa skolan har fixat. Vi har en underbar larare, hon ar rolig och bra pa att lara ut, och valdigt personlig, kanns som att man kanner henne ganska bra nu.
I morgon ar sista kursdagen och pa sondag aker jag vidare for att jobba pa barnhem i Curitiba. Har fatt reda pa att jag hamnar i en annan familj an vad det var tankt fran borjan men det blir nog bra det med.

Jag har sett de tva snyggaste killarna nagonsin under mitt liv. En pa en konsert i mandags och en pa bussen i dag, helt sjukt att folk kan se sa bra ut.

Och ja, vad mer kan jag skriva? Ibland finns det hur mycket som helst i huvudet men man borjar anpassa sig till mentaliteten har och magen har aven borjat lagga marke till att man ar utomlands, men den ar under kontroll for tillfallet. Ja, jag gillar att dela med mig om sant.
Drygt att lasa utan prickar pa a,a,o? Min laptop har laddat ur och adaptern funkar inte till datorn... Sa nu sitter jag pa skoldatorn, far se hur jag gor i framtiden.

Men vi sager puss sa lange!

Dag 9

Att gå ut i Rio är kul!
I lördags var vi på ett ställe som heter Lapa som är öppet varje kväll hela sommaren (här är det sommar). Området har typ 40 olika uteställen som man kan gå in till. Eller så hänger man på gatan och köper alkohol från tält, som en enda stor festival hela tiden. Underbart!
Drack capirinha, smakade typ som ren tequila, kostade 12 kronor och motsvarade nog en 8:a.
Fick testa att dansa samba, konstaterade: jag är ett kylskåp.
Fick även en brasiliansk friare efter mig. De är ganska hängivna här, ger inte upp i första taget. I går ringde han två gånger till min värdinnans telefon. Han erbjöd sig att åka till Sverige och prata med mina föräldrar, han lovade att de skulle tycka om honom. Jag hade ju tydligen en så fin personlighet, även om vi bara pratat i fem minuter och inte ens talade samma språk...
Kanske skulle träffa hans mamma för att se vad för gener han har att erbjuda några framtida döttrar...
Eller inte, han verkar ha fattat dissen nu.

Jag älskar isglassen som de har här och mango är min nya favoritfrukt. I min familj har vi mjölk i form av pulver och sötningsmedlet är flytande.

Mina brasilianska novelas fortsätter att vara underhållande även om det inte händer så mycket. Det får mig dock att fundera på vad som händer i Våra bästa år därhemma.
Jag drömmer mycket om Sverige, därför kan jag vakna upp med hemlängtan, men ju längre dagen går, desto mer inser jag att jag verkligen njuter av tillvaron här.

I dag gjorde jag och Emma beachen igen och jag brände mig på nytt efter att huden faktiskt tappat den röda tonen. Men nu goes jag kräfta igen.
Om två timmar ska jag bege mig mot Leblon för en konsert med samba blandat med funk, jag gillar verkligen musiken härnere! Den ska jag också lyssna på när jag kommer hem, Mariana - värdinnan har lovat att försöka bränna en bland-skiva åt mig.

Det var allt för i dag!
Tchau!

Dag 7

Det har nu gått precis en vecka sedan jag lämnade Sverige.
Jag börjar trivas väldigt bra här. Och jag tänker ta med mig den här mentaliteten med mig hem, och jag kommer fram till nya, bra saker hela tiden. Dessutom ser jag en hel del grejer.
I dag var jag i en favela, även om jag lovade hela släkten att låta bli. En favela är en brasiliansk kåkstad där knark och pistoler härjar. Men jag och min värdinna som har koll var där på dagtid och det såg verkligen inte ut som jag trodde. Det var hus, restauranger, skolor, We no speak Americano i högtalare från en bil. På vägen ut från favelan gick vi tydligen förbi några män med pistoler, som fick min värdinna att gå snabbare, jag märkte inte mycket. Men de gör inget på dagtid, men det var ju bra att hon traskade på lite snabbare i alla fall.
Utöver favelan har jag varit uppe till Jesus-statyn (jag kan flyga, jag är inte rädd.), sett Maracana, världens största fotbollsarena typ, som var helt stängd tyvärr, rustas inför VM. Sen har jag varit i den stadsdel som har de finaste byggnaderna men som är farligast nattetid, då de har flest folk som bor på gatan där.

I övrigt tänkte jag nu göra det här inlägget lite förvirrat. Som sagt, massvis med iakttagelser som ska sammanfattas.
- På bussen som tog lång tid i går kom det in en man med sin ställning med godis. Assmart affärsidé ju, alla började handla eftersom de var trötta på att bussen stod still. Det står män längs gatorna och säljer godis till alla bilar när det är som mest trafikstockning.

- På portugisiska säger man Eu tenho 20 anos, (jag är 20 år), direktöversatt: jag har tjugo år. Min värdinna säger därför när hon pratar engelska: I have 20 years). Lite roligt. Likväl som hon säger "prove" istället för "try" på engelska, låter ju som en typisk swenglish grej annars.

- Folk blandar ihop Sverige med Schweiz hela tiden. Annars vet man lite om Sverige här, en dam på gatan började prata om Ingmar Bergman. De argentinska killarna lyssnade på Looptroop och hade stenkoll på The Hives.

Just nu tar värdinnan en tupplur innan vi ska ut och dansa och hälsa på en av hennes vänner som fyller år. Det blir spännande!

Tchau!

Dag 6

Jag och min nya vapendragare Emma (min gotländska kurskamrat) har de två senaste dagarna hängt på stranden efter våra lektioner. Lektioner som håller på mellan tio och tolv på dagen.
I dag träffade vi på tre killar från Argentina, en stackare förstod ingen engelska men kunde kommunicera lite med Emma via spanska.
Annars försöker vi ju lära oss portugisiska, och det brasilianska folket är så underbara att prata med.
På bussen hem i dag tror jag att en tjej erbjöd mig att sitta i hennes knä när det inte fanns några sittplatser.
I Rio är trafiken kaos på kvällarna har jag märkt. Tips från coachen är att inte ta buss efter klockan sex, inte av säkerhetsskäl utan av tidsskäl, en bussresa som vanligtvis tar en kvart tog en timme i dag.

I morgon har min värdinnan planerat hur mycket grejer som helst, så vi tänkte gå och lägga oss ganska tidigt i dag (i Brasilien är klockan tio på kvällen i detta nu.)

Jag och Emma går omkring och mest avgudar brassarnas kroppar. Det finns så sjukt mycket snygga människor här. Tjejerna med sina underbara bakdelar och killarna med sina underbara överkroppar. Mycket ögongodis på alla håll. Alla tjejer här använder stringbikini. Jag skulle vilja ha självförtroendet till att göra det. Samtidigt finns det kanske vissa som borde köpa en annan bikiniunderdel, även om de flesta fyller ut det bra. (Såg en väldigt snygg bakdel, men med en finne på, då kanske man kan ta andra trosor...)

Vill tillägga att min åttaåriga kompis som lämnade huset i tisdags är, som min portugisiskalärares barn, besatt av Lady Gaga. Och Jaquelini sjöng även för mig, Aquas Barbie girl, i en portugisisk version. Har även lyckats se Svampbob fyrkant, Simpsons, High School musical och En prinsessas dagbok på portugisiska.

I övrigt är som sagt folket underbart och min värdinnas mamma förstår mig i bland, och jag förstår henne i bland. Hon är helt fantastisk och ger mig mat. Och mycket kakor och godis. Jag är för feg för att säga nej, det känns oförskämt, och jag tycker ju att det är gott. Försöker kompensera kaloriintaget med typ minst två-tre timmars promenad per dag.

Jag och gotländska Emma har mycket gemensamt så vi har trevliga pratstunder under våra långa promenader som vi tar överallt. Folk säger att man inte kan promenera i Rio, vi har motbevisat dem.

Nu är planen att låta solbrännan lägga sig. Solen kom till Rio i går och ja, min näsa har redan börjat flagna.

På återskrivande! Boa Noite!

PS. Har satt upp ett mål för mig själv att när den här resan börjar närma sig sitt slut, då ska jag kunna skriva ett helt inlägg på portugisiska, kanske inte långt, men ett inlägg i alla fall. DS.
PS2. Försöker följa Ronaldinho-soppan härifrån, och jag har köpt en dagstidning som jag försöker förstå delar i från. Men Sportbladets Silly-blogg får förtydliga. DS.

Dag 3

Det har inte gått många dagar men jag har en miljard intryck som jag liksom ska sammanfatta utan att det blir för långt. Jag har några ytliga iakttagelser och lite upplevelser att bjuda på nu.

- Telefonen har slutat fungera på grund av klimatet.
- Det här är inte köttets land som jag läst i förväg. Detta är kolhydraternas land deluxe. Mycket bröd, kakor och till köttet äter man ris plus någon form av potatis (kokt, pommes eller chips).
- Dagens efterrätt var marmelad med mjukost... Typ gott faktiskt.
- Det regnar och det rapporteras på nyheterna som en katastrof, har tydligen aldrig regnat så här mycket, jag tycker det är ganska lite regn.
- Promenerade längs Copacabana i dag, 30 minuter var det sol istället för moln och jag hade inte solskydd på, det svider...
- Jaquelini, 8 år, (världens finaste namn) kusin till min värdinna har varit min portugisiska lärarinna och jag känner att jag lär mig otroligt mycket bara på det.
- Min riktiga kurs börjar i morgon, spännande. Tydligen tillsammans med en annan svenska.
- Vi tittar mycket tv, novelas, såpoperor, mycket hjärta, smärta, passion. Alla tjejer på tv är sjukt snygga.
- I verkliga livet är det brasilianska folket aktivt, mycket motion, men de njuter också av kolhydraterna och bär därmed på lite extra kilon, men det verkar inte störa dem.
- Har fått planer för helgen som låter otroligt spännande, men det får ni höra om efteråt.

En rolig parentes. Mitt favoritord på tyska är Schmetterling, som betyder fjäril. Mitt favoritord än så länge på portugisiska är Borboleta (uttalas bobbolito, typ) betyder också fjäril.

Puss!

Dag 1

När jag klev på flyget på Arlanda var jag nära att vända. Hur tänkte jag när jag skulle åka själv till Brasilien i sex veckor?! Bara lämna sitt eget liv i sex veckor, sånt går ju inte.
Men jag gick på flyget. Mellanlandade i Frankfurt, Tyskland, landet där i stort sett alla är fula.
Efter fem timmars väntan var det dags för tolvtimmarsflyget. Som gick sjukligt bra eftersom jag fick fyra säten för mig själv. Alltså kunde jag ligga ner och sova.
Ödets ironi (detta tillägnat framförallt Virve) var att bland filmerna man kunde se på flyget fanns Eat, Pray, Love, som jag inte hunnit se på film ännu (Som sagt, internt för Virve).
När jag landade i Rio regnade det. Och packningen dröjde. Men en snäll taxichaufför stod och väntade med en skylt med mitt namn på (fast Gusafsson med v...).
Han körde mig dock till helt fel adress, och om Tyskland är landet där i stort sett alla är fula, så är Portugal landet där i stort sett ingen pratar engelska. Blev några förvirrade försök att kommunicera med hjälp av ordbok, sedan lyckades jag få tag på min värdinna och fick ta en ny taxi hem till henne.
Hon är jättesöt och mamman känns ännu gulligare, även om mamman inte pratar engelska.
I morgon får jag förhoppningsvis min första portugisiskalektion, men varken jag eller värdinnan har fått information om när, var, hur. Så det finns en del oklarheter i detta system.
Men jag är framme, och jag är nöjd än så länge. Vi bor i en fattigare del av Rio, jag har sett Jesus-statyn och ska senare ikväll i väg och se en jättestor julgran som en liten kusin i familjen vill titta på. Och jag är ju inte skeptisk till julgranar.

Nu sover värdinnan middag och jag tittar på dubbad Narnia med portugisisk text och försöker snappa upp ord så gott det går. (Mest humor är att Peter heter Pedro, Lucy heter Lucia, Susan heter Susanna och Edmund heter Edmundo.)

Jag återkommer nog snarare än vad jag hade tänkt.
Puss och kram på er!