Dag 27

Jag tror att jag har räknat fel med mina dagar här i rubrikerna, men det struntar vi i.
Jag har inte jättemycket nytt att skriva just i dag. Vi åt pizza till middag och på det stället finns det även något som heter choklad-pizza. Det ska vi testa innan jag åker. Det bästa från två världar liksom!
Jag kan berätta att när jag går från min första buss till den andra så passerar jag ett par som bor på gatan. Vid en port till ett garage av något slag ligger de och sover på en halvskabbig trasa med ett täcke över sig. De har knappt några tänder i munnen och kvinnan är gravid.
Jag går alltså förbi detta, skulle i stort sett kunna kliva på dem. Precis som alla andra som traskar förbi. De får bo ostört och de gör ingen illa, men det känns hemskt att se dem ligga där. De göms inte undan, trots att Curitiba beskrivs som den bästa/mest välställda staden i Brasilien. Jag trodde att staten skulle jobba hårt med det. Men jag menar, ingen bryr sig om just det här paret. Det sjuka är att jag inte längre bryr mig heller, utan tycker att det ser ut som att de har det ganska bra på gatan. I alla fall nu, när det är varmt ute.
Men jag skäms över mig själv när tanken slog mig om kvinnan blivit gravid på samma plats som de nu sover. Men ja, tanken slog mig som sagt.

Jag fick ett nattlinne av min brasilianska mamma i dag. Ett vitt med rosa ränder och en björn på. Gullig är hon!
Och jag och min brasilianska bror har massvis med djupa samtal och jag är hans relationsrådgivare och vi hjälper varandra. Samtidigt som jag och min brasilianska syster inte kan sluta att sjunga på Oasis Wonderwall, även om vi inte riktigt kan texten ordentligt.

Och för att svara på Virves kommentar så kommer jag nog att ta med mig Pedrinho hem till Sverige, jag tror inte att jag kan leva utan honom!