Dag 1

När jag klev på flyget på Arlanda var jag nära att vända. Hur tänkte jag när jag skulle åka själv till Brasilien i sex veckor?! Bara lämna sitt eget liv i sex veckor, sånt går ju inte.
Men jag gick på flyget. Mellanlandade i Frankfurt, Tyskland, landet där i stort sett alla är fula.
Efter fem timmars väntan var det dags för tolvtimmarsflyget. Som gick sjukligt bra eftersom jag fick fyra säten för mig själv. Alltså kunde jag ligga ner och sova.
Ödets ironi (detta tillägnat framförallt Virve) var att bland filmerna man kunde se på flyget fanns Eat, Pray, Love, som jag inte hunnit se på film ännu (Som sagt, internt för Virve).
När jag landade i Rio regnade det. Och packningen dröjde. Men en snäll taxichaufför stod och väntade med en skylt med mitt namn på (fast Gusafsson med v...).
Han körde mig dock till helt fel adress, och om Tyskland är landet där i stort sett alla är fula, så är Portugal landet där i stort sett ingen pratar engelska. Blev några förvirrade försök att kommunicera med hjälp av ordbok, sedan lyckades jag få tag på min värdinna och fick ta en ny taxi hem till henne.
Hon är jättesöt och mamman känns ännu gulligare, även om mamman inte pratar engelska.
I morgon får jag förhoppningsvis min första portugisiskalektion, men varken jag eller värdinnan har fått information om när, var, hur. Så det finns en del oklarheter i detta system.
Men jag är framme, och jag är nöjd än så länge. Vi bor i en fattigare del av Rio, jag har sett Jesus-statyn och ska senare ikväll i väg och se en jättestor julgran som en liten kusin i familjen vill titta på. Och jag är ju inte skeptisk till julgranar.

Nu sover värdinnan middag och jag tittar på dubbad Narnia med portugisisk text och försöker snappa upp ord så gott det går. (Mest humor är att Peter heter Pedro, Lucy heter Lucia, Susan heter Susanna och Edmund heter Edmundo.)

Jag återkommer nog snarare än vad jag hade tänkt.
Puss och kram på er!