Lyx!

Världens härligaste ansiktsmask befinner sig just nu i mitt ansikte. En chokladmask! Den luktar som riktig choklad. Det känns som att kleta chokladkräm i ansiktet. Helt underbart!
Ska nog smörja in mig en hudkrämen som luktar körbärsblom när jag tvättat bort masken. Numera är mitt liv fyllt av vardagslyx, så det så! Mitt livs bästa frukost åts idag också. Hälsofil med torkad ananas, äpple, linfrön och dinkelflingor. Mumma!
Nu ska saker sättas in i pärmar! Mina kära pappershögar är ett minne blott.
Och solen skiner idag! Det innebär promenad! Sen vill jag köpa nya klackskor idag och det tänker jag göra.
På så många nivåer kan mitt liv inte bli bättre känner jag.

Puss!

Dag ett!

Nu har det börjat. Och aldrig har jag upplevt en bättre förstadag. Det går nog inte att sätta ord på det här heller.
Men jag har tränat dubbelpass på Friskis. Köpt in massvis med nyttig mat. Ätit godaste tonfisksalladen till middag, fruktsallad till lunch. Nu dippar jag paprika i guacamole framför Så ska det låta. Så här vill jag ha alla mina dagar! Och det ska jag nu sträva efter. Och klara av också!
Imorgon tar jag tag i lägenheten och får den renstädad. Organisation på mina papper och sånt ska det bli också!
Sen ska jag köpa skor. Och titta på Melodifestivalen hemma hos Jennifer.

Morgondagens motion blir promenad till stan.
Morgondagens meny ser ut som följer:
Frukost: Naturell lättyoughurt med hemmagjord müsli med linfrön, dinkelflingor, russin och torkad ananas.
Lunch: Tonfisksallad
Middag: Ännu oklart (antingen hos Jennifer eller så blir det tonfisksallad till middag och något annat lätt till lunch)
Snacks till Melodifestivalen: Torkade aprikoser.

Jag har börjar flagna massor. Det tycker vi inte om. Men jag har storhandlat på Body Shop idag och hoppas att det ska hjälpa mig lite.
Men som sagt, nu blir det fokus på Så ska det låta!

Puss!

Hemma bra men borta bäst!

Det går inte att beskriva med ord hur underbar den här semestern har varit. Goa är paradiset. Varken ord eller bilder skulle göra den här resan rättvisa. Det var som att man var på film.
Människor där var så glada trots att de inte hade några pengar eller framtidsplaner. Trevliga också, ibland kanske för trevliga men fortfarande inte jobbiga.
35 grader i skuggan. Långa, vita sandstränder och hav som var badkarsvarmt. Färsk frukt och kokosnötter. Kossor, hundar och elefanter längs vägarna. Delfiner såg vi också.
På kvällen var det kanske 25 grader varmt och perfekt väder för shopping i stånden som låg på gatan där vårt hotell låg. Massvis med grejer har köpts in.
En kväll sjöng vi karaoke på hotellet. Black Jack - Inget stoppar oss nu! Svenskt dansband i Indien liksom, så jävla klockrent.

Det var så underbart att jag faktiskt övervägde att säga ja till något av alla frieri jag fick. Det finns inget Om jag kommer till Goa igen, det är När jag kommer till Goa igen.
Men nu är vi hemma i verkligheten igen. Kul..? Nej, men det är bara att göra det bästa av det. För nu börjar faktiskt det Nya Livet!

Puss!

Hejdå Sverige!

Tjabbatjenahallå Goa!

Puss!

Prosit!

Jag som aldrig blir sjuk blir det givetvis inför en resa. Men de senaste veckorna har inte varit så hälsosamma så då får man faktiskt skylla sig själv. Jag tycker dock att det är lite mysigt med förkylning. Men jag är fortfarande trött.
Det är kallt ute och jag har inte jättemycket att göra på jobbet. Jag hann fika med Virve, en sån där jättestor semla tryckte jag i mig. Det var gott.
Men på onsdag åker vi! Då blir allt bra! Allt blir bra i Goa!

Puss!

Gäsp!

Jag är ganska trött. Efter en heldag på EP var jag inte hemma förän 00.00 igår. Natten till igår sov jag ju kanske en och halv timme eller så, en aning trött var jag där på slutet kan jag ju påstå. Imorse var jag uppe 7.45 för att tvätta och packa. Gud vad man alltid packar med sig för mycket. Men som sagt, sömnen ligger ganska mycket back, det vill jag lova. Idag jobbar jag på EP också, är hemma till 00.00 igen och ska upp klockan 06.00 imorgon för att jobba på hemtjänsten till 13.45, för att direkt efter det åka till EP igen och inte vara i Uppsala förän typ 23.30, och då ska jag ta mig till Knivsta för typ 03.00 rullar vår skjuts till Arlanda! Då blir det hejdå Sverige i åtta dagar! Så förbannat skönt!
Då gör det ingenting om jag är sliten. Åtta dagar ska det vilas upp. Dock är jag nästan ganska riktigt förkyld nu, men det gör ingenting heller. En förkylning dödar en inte.
Nu ska vi se om jag hinner en fika med Virve. 12.15 går bussen till Enköping. Det är om två timmar.
Sedan ett tillägg. Det är bra att plocka på sig nya saker att älta, då blir det lättare att släppa gammalt groll.

Puss!

Alla hjärtans dag...

Virve önskar att få en tankegång om gårdagen, eller det som alla andra vill kalla Alla hjärtans dag. En helt meningslös dag som bara finns för att smeta ut förtvivlan i ansiktet på dem som är ensamma. Nej men seriöst, dagen i sig är väl mysig, men ändå ack så larvig. Jag saknar att gå i skolan, där blev man i alla fall bjuden på godis då.
Igår var i och för sig inte helt fel heller. Det blir aldrig som man tänkt sig kan vi ju först och främst konstatera. Eller okej, dagen börjar som planerat. Ut till farmor, äta ihjäl sig, komma hem, titta på melodifestivalen och förfesta lite med Malin. Det är sen det vänder. Vi skulle på nation, Smålands närmare bestämt och festa med Jossan och Julia, men när jag och Malin kommer dit är det öde. På något vänster hamnar vi på People. Hur kan det vara så jävla oundvikligt för oss?! Det är faktiskt illa! Vi betalade inträde, dessutom! Men vi har faktiskt en grymt trevlig kväll. Men en trevlig kväll kan inte avrundas som väntat heller. Plötsligt är vi på väg till Burger King istället för hem. Det åks taxi till Salabacke. Klockan åtta på morgonen idag ringer min mobilklocka som menar att det är dags att röra sig hemåt eftersom jag ska till Enköping med en buss som går 11.15.
Jag och Malin har suttit och småskrattat åt våra äventyr. Hur utsätter vi oss för allt såndant här?! Men vi fick en dubbeldejt på Alla hjärtans dag i alla fall, som vi hade planerat. (Hehe)

Puss!

http://tessguss0923.blogspot.com

Numera finns det även en blogg för mina journalistikstudier för den som finner sig intresserad!
http://tessgussv0923.blogspot.com/

Det är lite förvirrande att hålla koll på två bloggar måste jag säga. Även om jag gjort det förut. Det är väl ingen som har glömt http://hundradagartillfrihet.blogg.se/, haha min älskade bloggnedräkning. Jag saknar faktiskt den tiden. Jag var så liten och oförstörd. Jag gick på Rosendal och bekymmren var få. Ack!

Puss!

Fetto!

Det som inte fick hända håller nu på att ske. Jag har tryckt i mig 100 gram choklad och är på god väg att snart ha ätit upp en HEL påse med bullar, eller ja, kanelgifflar. De är så goda och så lättätna, men fan, snart är de slut. Och det är ganska illa! Jag skulle ju banta till Goa! En hel vecka i bikini liksom. Men nu har inställningen ändrats till att jag börjar bli hälsosam därnere, jag behöver ändå inte se snygg ut för någon indier, har inga planer på att stadga mig därborta liksom. Men jag mår illa och fortsätter ändå att äta. Varför finns det ingen hejd?! Och varför åkte jag med och handlade när jag egentligen inte behöver något och egentligen inte har råd? Så många frågor och så få svar...

Puss!

Det vänder

Nu vänder det verkligen på riktigt. Idag har jag haft en riktigt jävla härlig dag. Det känns väldigt skönt.
Mötet gick bra! Nu är det spänd väntan till i början på mars som gäller. Men det passar mig alldeles utmärkt för om mindre än en vecka nu så åker jag och Malin till Goa och då blir det perfekt att komma hem till lönen och ett efterlängtat telefonsamtal.
Annars har jag gått på stan länge idag. I Stockholm alltså. Hittat mig en massa fynd och ändå bara gjort av med 72 kronor, presentkort och rea är grejen! Alltså tjejen är nöjd! Åt kinabuffé med härliga vänner också. Och på fredag ska jag se lite Snook. Livet leker igen. Det är en oerhört härlig känsla! Även om det alltid är något som kommer saknas så känns det inte lika hopplöst längre!

Puss!

Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad

Det snöar. Jag som hade tänkt gå. Det tror jag att jag hoppar. Man vill inte se ut som en blöt hund direkt. Speciellt inte en dag som denna.
Jag tror att jag har hittat en bra outfit. Inte för att den egentligen ska spela så stor roll. Men det gäller ändå att man ger rätt intryck men samtidigt inte ser ut som man har satsat.
Idag är målet att jag ska utstråla ungdomlig erfarenhet och självsäkerhet. Jag ska ha stenkoll på allt. Potential. Jag känner mig faktiskt välförberedd. Men det här med förväntningar. Klart börjar de växa fram men det får dem inte göra. Jag räknar inte med någonting, så är det. Jag vet ju egentligen inte vad dagens möte faktiskt innebär så det är bara att ta det som det kommer.
Men hoppas kan man alltid göra.
Nu är det VÅGA VILL KAN för hela slanten!

Puss!

Add

Ett tillägg så här innan läggdags.
Kattskrället är här. Än så länge gömmer hon sig och är vresig, vi får se om det vänder.
Och jag är minst godkänd på min Freds- och konfliktkunskapkurs vilket känns väldigt skönt!
Snart börjar uppladdningen!

Puss!

Måste-tack

Det börjar kännas som att det vänder nu. Förra veckan var verkligen botten. Jag väljer att skylla på PMS och inför-PMS. Känslan som jag hade i magen hela förra veckan var allt annat än behaglig. Och den var verkligen inte Therese!
Efter Goa kommer jag att vara helt återställd, jag kan bara känna det.
Alla mina miljoner bollar är i luften igen också. Skulle jag inte ha mina bollar vet jag inte vad jag skulle göra. Hade det inte varit för alla måsten hade jag inte gått upp ur sängen de senaste månaderna. Så just idag tackar jag alla måsten!
Morgondagens måste är att:
1. Duscha
2. Gå till stan
3. Åka till Stockholm
4. Hämta visum
5. Åka till ett möte
6. Träffa Malin och lämna pengar
Sedan följer diverse middagsplaner men de ser jag inte som något måste.

Idag blev jag även vän med min mamma på Facebook, vet inte riktigt om jag känner mig bekväm med vad hon kan få reda på genom den sidan. Men skitsamma! Det är lite kul också.

Puss!

En liten bit ifrån

Ölflaskan var borta i torsdags tänkte jag bara börja med att informera. Mensvärken försvann i och med en Ipren-tablett, sen kom den inte tillbaka. Får jag sån mensvärk igen blir det antingen könsoperation eller p-piller.
Karin har varit hemma i helgen. Även om det knappt kändes som hon varit borta när hon väl var hemma blev det så tydligt att hon ändå varit borta. Småsaker som liksom blir tydliga att man hela tiden saknar när hon är borta. Men nu skaffar flickebarnet comviq och alla blir överlyckliga! Och man märker på Karin hur bra hon mår över att göra det hon gör och det gör mig så oerhört glad, verkligen rakt igenom underbart lycklig liksom.
Annars så är Paula snart på väg till andra sidan jordklotet. Jag jobbar och pluggar. Ett viktigt möte väntar på onsdag. Och det är nu nio dagar kvar till Goa. Samma datum har en random spåkvinna på Internet påstått att en väldigt viktig period i mitt liv börjar. Och det kunde inte kännas mer rätt för tanken är att det Nya Livet börjar i och med Goa.
Så är det.

Puss!

Fucking mensvärk!

Jag har sån mensvärk. Jag har sån mensvärk så jag tror jag dör. Två timmar har jag lyckats sova och nu är klockan liksom fem på morgonen. Jag vill sova, jag behöver sova.
Plockade upp datorn för att få den varm och nu står den på min mage. Det hjälper faktiskt lite. Men jag kan ju inte direkt sova med datorn på magen.
Sån här mensvärk har jag nog aldrig haft. Så ont!

Challenged!

Bilden är tagen i älsklingsskolan tillsammans med älsklingskarin. Vissa dagar hade vi ganska långa raster och de spenderades bäst framför en Mac med Photobooth.

Regler för utmaningen: -Gå in i mappen "mina bilder" -Gå till sjätte mappen och välj den sjätte bilden i den aktuella mappen -Lägg upp bilden på bloggen och skriv något om bilden.

Jag blev utmanad av Karin!

A bottle of beer

Det har stått en tom ölflaska i min trappuppgång sen i fredags. Jag har sett den varje dag och funderat på varför ingen plockar bort den. Ja, varför plockar ingen bort den? Jo, för att alla gör som jag. En vetenskaplig undersökning, hur länge en tom ölflaska får stå orörd i en trappuppgång.
Eller så är människor lata. Lata som jag. Men jag promenerade trots allt en stund idag.

Puss!

Fel

Jag köpte mycket godis utan att ens vara sugen. Jag har inte råd och jag blir fet. Fin kombination. Nu har jag dock ändå tryckt i mig nästan allt.
Idag har jag haft tankarna "Jag vill/kan/tänker/kommer/ska inte gå vidare." Förstår ni hur illa de tankarna är!? De går emot alla mina principer, verkligen alla!
Jag längtar till Indien...

Färdigmat = fest

Människan är en självplågande art. Det har jag kunnat konstatera. Men även om vi är en självplågande art så är det ändå inte kört för oss. Det handlar om att ha den rätta inställningen.

Även om en inställning kan vara väldigt mycket en fasad utåt så är det den som tar oss igenom hårda stunder.
En av mina tanter upprepade idag kanske åtta gånger under mina besök att "det som sker, sker". Även om det lyser igenom att hon är trött på att leva och saknar sin man så in i norden så fortsätter hon upprepa det för sig själv gång på gång för att överleva dagen.
Hon är också en sån som ser något positivt i allt.
"Åh vad vackert väder det är idag"
"Synd att jag inte kan gå ut på grund av mina knän."
"Men jag har ju ingen värk i alla fall och jag har ett jättebra fönster där jag i alla fall kan sitta och titta ut på det vackra vädret."
"Micron och färdigmaten måste vara det bästa som finns."
"Färdigmaten är så god! Jag behöver aldrig krydda extra på den. Så många som klagar på den och jag förstår inte varför."

Alltså den här tanten imponerade stort på mig. Jag ställer liksom fram en brunbeige halvtaskig färdigrätt och hon utbrister: Vilken fest!
Och när jag sa att jag hade tid att fika med henne blev hon helt extatisk. Det värmer i hjärtat att se att man kan göra någon glad ska ni veta! Är nog därför jag avgudar det här jobbet.
Och den här tanten ger mig ändå hopp om livet. Numera är Svea ett namn som konkurrerar på potentiella barnnamn i framtiden.

Puss!