En rubrik är bra

Ulrika tyckte jag skulle visa vad jag skrev till killen som ville bli just sportjournalist.
Så här skrev jag alltså om vilken väg man kan gå till väga:

Att vara intresserad räcker långt. Men att kunna uttrycka sig skriftligt är också viktigt.
Jag läste journalistik på gymnasiet och lärde mig där de journalistiska grunderna som sedan hjälpte mig att kunna börja jobba på lokaltidning.
Praktisk erfarenhet är viktigast som journalist, så om du skulle lyckas få något uppdrag för en mindre tidning, jag satsade på lokaltidningen i Enköping, så är det en grym början.
Där kommer du att lära sig allt som är nödvändigt. Sen kan man givetvis kombinera det med att studera. Jag började jobba på lokaltidningen när jag gick på gymnasiet och fick sedan fortsätta direkt efter gymnasiet. Sen började jag även frilansa för en annan lite större lokaltidning. Efter att ha tjatat länge, det gäller att visa att man finns, så tog de in mig på intervju till Sportbladet.
Första gången gick det inte, men knappt ett halvår senare ringde de upp och erbjöd mig en tjänst.

Så mina tips är, skaffa ett jobb på lokaltidning, fortsätt att vårda ditt intresse och ligg på. För att få jobb på en större tidning så krävs det några års arbetslivserfarenhet eller en full utbildning. Väljer du att plugga vidare på en utbildning som har praktik är det väldigt bra. Då kan du få praktik på en bra tidning, visa att du är duktig och därmed fått in en fot.

Hon verkar konstig, inget tal om saken

Gud vad jag är i behov att ett storstäd...
Jag har kollegor som har "städkärring".
Det känns på något sätt att gå till överdrift, att skaffa någon som ska städa mina ynka 34 kvadratmeter, men ibland funderar man alltså.
Jag tycker att det är kul att städa hemma hos andra, men hemma hos mig själv kan det bli hur nergånget som helst.
Jag vet hur stolt och nöjd jag är när jag väl har städat men måste liksom komma igång, det är startsträckan som är värst, precis som med träning.
Ja, i dag hade jag tänkt träna men vi skyller på huvudvärk och håller oss hemma tills det är dags för bio med mein Schwester.
På tal om nergårnget... Jag borde verkligen ta mig en dusch omgående. Så gör vi!
Hej hopp!

Att inspirera

I dag fick jag mail från en 18-årig kille som vill få tips hur man blir journalist.
Åh, jag älskar att ge sådana tips och jag hoppas att jag är vettig och att jag verkar inspirerande. Jag vill inspirera folk att börja med det här yrket även om det finns lite jobb och även om jag själv inte behöver mer konkurrens på arbetsmarknaden.
Det här är ett väldigt kul jobb och ja, jag vill vara något att se upp till.
Därför tänker jag åka till mitt gamla gymnasium om några veckor också och prata med eleverna där och få dem att välja mitt yrke – och prata om hur fantastisk min skola har varit för mig.
Men nu ska jag fika!

Hormons...

Ibland spelar hormonerna ett spratt med ens huvud.
I dag är en sån dag.
Det är helt stört vad det kan göra med huvudet.
Jag har den värsta dagen på månaden i dag. Första hormontabletten efter sockertabletterna på p-pillerkartan.
Just nu är jag i ett så pass stabilt läge i mitt liv att jag inte bryter ihop och gråter som jag kan göra om det är riktigt illa. Men det är fortfarande känslan i magen som man känner igen.
Känslan som egentligen inte är en självklar känsla - bara något.
Jag har definierat det som klump tidigare i bloggen, men klumpen är grövre än det här, man skulle kunna säga att det här är en "klump-light".
Vad man kan göra åt det? Gå och lägga sig när man kommer hem från jobbet. I morgon när jag vaknar är jag förmodligen mig själv igen.

Ich habe eine kopfweh

Jösses. När jag vaknade i morse började jag nästa gråta. Så ont i huvudet hade jag. Jag tryckte i mig Ipren men det hjälpte inte. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var den värsta huvudvärken jag någonsin har varit med om.

Så går det när man dricker det Malin kallar "ödes-vinet".
Jösses. Jag hade underskattat dess effekter. Snabb och väldigt billig och väldigt rejäl fylla. Men också en rejäl baksmälla, ja tack.
Nu börjar jag känna mig lite som en människa igen men det blir nog ändå pyjamasbyxor hela dagen, även vid den tänkta trippen till kiosken.
Och snart kommer Ulrika med bullar till mig. Eller jag hoppas på snart, hon sa vid ett-tiden, nu är klockan snart två. Jag längtar efter bullarna och jag längtar efter min lilla Ulrika.

Jag fortsätter att spela sönder Disney på Spotify. Nej, felsyftning - det går inte att spela sönder Disney.

Bitterljuvt

I dag har jag haft en typisk favoritdag om man heter Therese.
Jag klippte mig och hämtade tvätten. Sen har jag bara slappat, lyssnat på musik och lagt pussel.
Ätit korv med bröd och slappat ännu mer.
Allt var frid och fröjd till nyss när jag kom fram till att det saknas en förbannad bit i mitt 1500-bitars pussel.......
Jag ger inte upp hoppet än, men det ser väldigt mörkt ut...

Reflektioner

Usch för att man alltid får så förbannat tidiga tider när man ska till tandläkaren.
I dag blev det visserligen 9.00 vilket ändå är mänskligt, men satan vad trött jag är efter det här arbetspasset. Fyra jävligt värda lediga dagar väntar. (Trots att det blev tidig uppgång den första morgonen.)
Därefter kanske jag går på mitt sista arbetspass på Sportbladet, ingen som vet. Otroligt spännande detta. Att leva i konstant ovisshet liksom.
Men så kommer den här branschen att vara och det är bara att vänja sig med det.

Sen är det omöjligt en dag som denna att inte reflektera över vad som faktiskt hände i går.
Sverigedemokraterna till riksdagen är inte okej.
Ingen har på riktigt vågat ta debatten med dem och därför har inte heller någon kunnat sticka hål på deras resonemang. Det är tragiskt men förhoppningsvis kommer det bli ändring på detta nu. Nu måste de övriga riksdagspartierna göra sitt och stå emot och ta upp debatten - på riktigt. Det kanske känns som att det är för sent nu, men det är aldrig för sent. Stick på deras jävla bubbla!

Min karriär

Jag har fått en kommentar från Erik som önskar höra hur jag hamnade på Sportbladet.
Jag ska försöka göra en snabb summering.

Jag läste Journalistik på gymnasiet. (Där jag började ett år tidigare eftersom jag hoppat över årskurs sex).
Där blev jag uppmanad av min journalistiklärare tillika klassföreståndare att ligga på och göra studiebesök och dylikt.
Jag hade bestämt mig för att bli journalist och Aftonbladet var målet.
Jag tjatade via mail på Sportbladets redaktionsassistent och fick till ett studiebesök, (i vanliga fall brukar de inte ta emot sådant). Tre gånger under min gymnasietid gjorde jag studiebesök på Sportbladet och såg till att redaktionsassistenten kom ihåg mig.

Jobbmässigt sökte jag mig till en mindre lokaltidning, Enköpings-Posten där jag också gjorde ett studiebesök (i hopp om att kanske så småningom få ett sommarjobb.)
Jag blev erbjuden en två veckors praktikplats och tackade ja. Praktik ingick inte i mitt gymnasieprogram men rektorn godkände och mina lärare gav mig lite avlastning.
Det blev en lyckad praktik och Enköpings-Posten ville fortsätta hålla kontakten med mig.
Det började med att jag frilansade, detta i tvåan på gymnasiet, som 16-åring.
17 år gammal fick jag en 25 %-tjänst. Sommaren 2008 och 2009 jobbade jag stundtals heltid.
Hösten 2009, efter ett och ett halvt år på EP fanns det inte plats för mig längre, men jag fick fortsätta frilansa.
Då började jag också frilansa på UNT, Uppsalas lokaltidning.
Då hade jag inför den sommaren också varit på anställningsintervju på Sportbladet för sommarvikariat.
Jag hade skickat mitt CV till redaktionsassistenten och bad honom titta på det. Han skickade det vidare till personalchefen som ringde.
Jag fick inget sommarvikariat då, men de ville att vi skulle höras i framtiden, de sparade mitt namn ”på en lista”.
I slutet av november ringde plötsligt telefonen. (Då hade jag några gånger mailat mitt CV till personalchefen så att hon inte skulle glömma mig.)
Det var personalchefen som ringde och frågade om jag ville börja på heltid på sportwebben.
Med gråten i halsen tackade jag givetvis ja.
Jag blev provanställd i en och en halv månad och sedan förlängdes det till sista augusti i år.
Nu har jag kontrakt i två veckor till. Övrig framtid är oklar, väntar just nu på besked.

Väldigt mycket text, men så gick det till i alla fall.

Stor och liten

I dag har Therese varit hemmafru och småbarn samtidigt.

Hemmafrusysslor: Disk, slänga sopor, baka brownies, laga tacogratäng att ta med till knytmiddag.
Barnbeteende: Lyssna på Disneymusik och lägga pussel.

Sen kollade arbetskvinnan Therese upp vad som kommer att hända på jobbet i morgon, och det var en hel jävla del! Tre matcher i fotbollsallsvenskan, massvis med Champions League-matcher däribland att Zlatan spelar, Elitserien har premiär och full omgång i hockeyallsvenskan...

Det är bara att bita ihop och nu ska Therese flänga vidare mot Flogsta och hoppas på att hon inte tappar all mat i backen.

Stad i ljus för i helvete!

Jag har haft en fantastisk helg i Norrköping. Det är alltid lika kul att se Karin, och det är väldigt kul att ta del av hennes nya liv, så man inte känner sig utesluten liksom. :)
OCH i Norrköping avslutar man krogen sina nätter med Stad i ljus, bättre kan det inte bli!

Vi har varit onyttiga till det extrema.
Därav tar jag tag i livet i dag. Ska spinna lite, sen laga en fräsch kycklinggryta. Den ni!
Jag har inte lagat mat på sjukligt länge!

Har lagt massvis på mitt 1500-bitarspussel under dagen och det börjar arta sig. Pusslet får nog några timmar i morgon också.
Förtidsrösta ingick också i dagens plan. Ska väl försöka pallra mig iväg snart.
Jag bävar dock för spöregn...

Jag hittar i Norrköping!

Riktigt nöjd är jag. Jag kan numera hitta helt själv i Norrköping, och det efter att ha varit här typ tre gånger. Okej, det är inte stort, men ändå. Jag är självgående.

För några minuter sedan skämde jag ut mig för lite kollegor när jag skickade iväg ett falskt tips då en gammal kollega lurade i mig något och sen erkänner att det var ett skämt, efter att jag skickat i väg tipset. Ibland jobbar man lite för snabbt. Pinsamt! Då har man trovärdiga källor liksom...

Nu sitter jag själv i Karins lägenhet, jag tog ett spontan besök hit till Norrköping by the way. Men Karin ska servera lite nu på kvällen innan vi två kan börja supa tillsammans. Så nu sitter jag här och försöker underhålla mig själv.

Usch, nu ska jag skämmas lite för mitt falska tips ett tag.

Det här är inte bra

Nu tror jag att jag håller på att bli sjuk, litegrann.
Något stämmer inte i kroppen hur som helst. Skulle verkligen vilja gå hem från jobbet nu, men det är två timmar kvar.
Frågan är om jag kan hålla mig vaken. Tåget känns som främsta orosmolnet.
Frågan är också om jag är sjuk på riktigt eller om jag manar fram symtom. Jag kan fungera så ibland, speciellt om det är en speciell sjukdom jag får för mig att ha.
Nu är det dock mest förkylning i och för sig.
Jag orkar inte vara sjuk nu. Det känns onödigt.
Usch.

Artificiellt

Alltså, i dag gillar jag att vara bakis. Inledde morgonen med att köpa ostbågar, läsk och fryspizza. Därefter intog jag liggande läge och har stannat där.
Gårdagen var skoj tills konserten med Oskar Linnros drog igång. Jag visade den mesiga sidan och var tvungen att lämna rummet gråtandes för att jag inte gillar konsertträngsel.
Men det kan nog ha varit en bra grej att jag rörde mig hemåt, hade jag fortsatt att dricka hade jag inte gillat att vara bakis i dag.

Alkoholist-Thereses lokalsinne är också på topp.
"Det står Kungsängsgatan på skylten men det är ju Dragarbrunnsgatan sen..."

Nu väntar dubbla Simpsons och Family Guy-avsnitt.

Blaj

Shit vad trött jag är! Helt utmattad! Har slumrat i flera timmar nu och skulle helst bara ligga kvar i sängen. Men som vanligt finns det andra ärenden att ta tag i.

Sen vill jag passa på att tacka Postkodlotteriet som skänkte 10 miljoner kronor till det älskade projektet The World's Children's Prize!

Mer givande än så blir inte det här inlägget.