Spårat

Ni (och många fler) får mig att må bra :)

Jag vill skriva av mig! Men vad vill jag skriva av mig om? Jag behöver rensa mina tankar eller framför allt definiera mina tankar. Men jag vill inte göra det för allmän beskådan här. Jag vill inte heller skriva ett till blogginlägg som känns nere, jag vill skriva ett inlägg som känns uppåt.

Vad får mig att känna mig uppåt? Det finns mycket, bra musik, fotboll, choklad, vissa människor. Jag är lyckligt lottad som har så många av dessa människor som får mig att känna mig uppåt.

För att byta spår helt och hållet. Såg precis reklam för ett tv-program som heter "Det sociala spelet". Det sociala spelet kommer jag aldrig att förstå. Eller det går ju att förstå i stort, men det spelas ju olika sociala spel mellan varje människa. Vissa människor spelar efter andra regler helt enkelt. Vissa människor mer än andra. Dessa människor kan man antingen imponeras och fascineras av eller så känner man sig stött, förvirrad och irriterad. Förmodligen alltihop på samma gång när det gäller de flesta av dessa människor. Jag har träffat några under min livstid och jag känner att man kommer att träffa många, många fler. Men jag är nog en sån person som mest fascineras av dem, okej viss irritation mellan varven, men mest fascination. Jag tycker om att lära mig olika sorters människor. Funderar på om det kan spela in i mitt så kallade karriärsval. Som journalist träffar man väldigt mycket olika människor som man måste kunna hantera, och framförallt som man måste kunna få ur det man vill ha av dem.
Det är en egenskap som jag fortfarande har kvar att utveckla. Jag kan tycka att jag ibland är ganska bra på att snabbt förstå personen, men sen måste man ju på ett smidigt sätt få den att göra/säga det man vill att den ska göra/säga. Men än är jag ung, jag har tid på mig att lära.

För att byta spår en gång till, eller att gå tillbaka lite till det första spåret. Det är EM-final i detta nu mellan Tyskland-Spanien. Jag har haft fel om allt som jag har trott om det här mästerskapet förutom resultatet i Sverige-Spanien-matchen. Så nu när jag säger att Spanien vinner, innebär det att Tyskland vinner. Fast nu gjorde Spanien 1-0! Och nu ska jag nog ägna min uppmärksamhet till matchen. Jag känner mig avskriven också.

Puss!

Playing with fire

Det är bara en lek. Helt klart. Det finns ingen tanke bakom, det bara händer. Jag tycker om att leka, men jag vill göra det på mina villkor. I den här leken finns dock inga villkor. Det är en lek utan poäng. Det är en farlig lek som kan resultera i ganska mycket krångel. Men har man gett sig in i leken, får man leken tåla.
Hur lätt är det att dra sig ur leken? Mest troligt inte lätt alls. Förmodligen borde man börja dra sig ur innan den sätter igång på riktigt. Men det är lättare sagt än gjort. Är nog redan för involverad.
Det är en lek med tvära kast och vida svängar. Höga toppar och djupa dalar. Helt utan att egentligen vara någonting. Absolut helt utan att vara någonting! Det kan nog inte ens räknas som en lek, mer ett spel där man inte vet vad som kan hända. Fast hade det varit ett spel hade det funnits regler och strategier, det gör det inte. Det här är helt ologiskt, vilket förmodligen ska vara en del av charmen. En charm jag förstår till och från, en charm jag inte ser en gnutta av till och från.
Men livet är ju en lek, det är inte mer än så. Och livet är hårt. En hård lek som man får lära sig att hantera. Och jag säger alltid att jag gillar utmaningar och hårda tag så det är bara att bita ihop och se vart det leder.

Puss!

Eller?

Det som inte fick hända är på väg att hända. Eller har det redan hänt? Eller är det bara ren inbillning? Inbillning är det nog inte, men än går det att stoppa. Eller går det? Jag tycker inte om hur det här utvecklas. Det gör jag verkligen inte. Eller gör jag? På något vis känns det annorlunda. Eller gör det? Velandet känns i alla fall inte annorlunda. Det är mer bekant än någonsin och jag hatar det. Eller kanske inte? Jo det gör jag. Jag vet att det är meningslöst, det gör jag, men vad kan jag göra åt det? Någonstans finns det något som skiter i att det är meningslöst. Något som till och från är starkare än allt annat. Men jag vet hur något ska kvävas, eller jag hoppas att jag gör det. Det kan ta ett tag att klura ut det, men jag kommer att göra det. Eller kommer jag? Klart jag kommer! Jag har gjort det förr.

Puss!

Massor

Det är bra när man håller vad man lovar. Det gör inte jag. I alla fall inte vad jag lovar mig själv. I det här fallet höll jag inte vad jag lovade alla (hur många som helst) som läser den här bloggen. Men nu ska cliffhangern få en fortsättning (några dagar senare än lovat).
Om vi börjar med fredagen då min inkorg inkasserade ett oväntat sms. (eller ja, det började några dagar tidigare med flera oväntade sms, men på fredagen kom the mest oväntade)

Ja, jag sitter och trycker på än så länge ej bekräftade planer på att åka och hälsa på dig. Tänkte ändå ta tåget dit och handla lite mat, så man skulle kunna säga att jag har vägarna förbi :) Har du plats i fotbollssoffan?

Spontanitet är kul och jag brukar vara en så planerad människa annars och den här personen hade jag inte träffat på ett tag, så några timmar senare var vi två i fotbollssoffan. Holland-Frankrike och Holland vann stort och övertygande (de vinner EM).
Det blev lördag och Sverigematch var ett faktum. Med väldigt kort varsel bestämde vi oss för att förflytta oss till Stockholm för att se matchen på storbild. På två timmar skulle vi försöka klara det. Vi hann i tid, fast vi kom inte in på varken Kungsan eller Skeppsbron och sen började det spöregna, jag sinkade laget med min bristande ålder så vi kunde inte sätta oss på närmade uteställe, istället offrade vi första halvlek och åkte ut till Stockholmsförorten för att se andra halvlek. Vi missade då Zlatans (ord är överflödiga för att beskriva hans geni) mål. Men det var skönt att inte stå i spöregn. Riktigt surt att Spanien petade in det sista målet i de sista minuterna, men det är smällar man får ta. Idag vinner vi mot Ryssland istället!
Efter matchen gick mitt sällskap lös på Dj-utrustningen och det ramlade in lite mer folk. Det var trevligt, även om jag kanske inte framstod som den mest sociala människan då jag hittade en väldigt intressant fotbollstidning. Men sen tillkom det fler människor som dessutom var en aning förfriskade. Jag älskar att prata med påverkade människor, det blir aldrig tråkigt!
Sen skulle det tas taxi från Skarpnäck till Hökarängen, lättare sagt än gjort men till slut svarade ett taxibolag.
I Hökarängen väntade en väldigt skön säng med nytvättade lakan.
Söndagen blev en seg dag, precis som söndagar brukar bli. Den fick en liten extra twist tackvare Portugal-Schweiz-matchen (en match utan någon som helst betydelse egentligen). Dessutom åts det calzone på Kungshallen, världens bästa pizza!
Men matchen som skulle ha resulterat i en massa pengar och lycka förstördes av en helt, helt värdelös domare! Men man får inte deppa ihop.
Det blev en natt till i Stockholm. Dock skulle det även bli en tidig morgon var det tänkt eftersom herrskapet jobbade, men en sjukanmälan fick det bli istället. Mitt yrke går det dock inte att sjukanmäla sig till så vid tvåtiden var det dags att bege sig tillbaka till Uppsala igen.

Det blev en helhelg. Totalt oplanerad, oerhört oväntad och riktigt trevlig. Spontan borde man vara oftare. Min sommar som kommer att vara ganska händelselös behövde det här!

Puss!

Spontan cliffhanger

Jag har köpt en dator som fungerar och som kan ha fler än ett förnster upp samtidigt, jag är glad och imponerad, nästan förundrad.
Idag är en spännande dag. Den kommer att bli lite mer spännade såsmåningom också. Imorgon är en spännande dag också.
Jag känner att jag inte behöver säga mer än så, utan ni får veta mer imorgon eller kanske på söndag.

(Känns bra att återupplivandet av min blogg börjar men en värdelös cliffhanger men jag vet att ni vill läsa om allt spännande sen - så välkomna tillbaka liksom)

Puss!

Sjuklingar och dylikt

Jag har under en tid gått omkring och funderat på en sak. Funderingarna väcktes när ESK-managern Bosse Petersson jämförde sitt lag med "en väldigt sjuk patient". Hans lag är inne i en riktigt dålig period just nu och har varit det länge, de vann en match och då trodde de att de hittat medicinen men sen förlorade de nästkommande match, och fick då ett återfall.
"Det tar lång tid för en väldigt sjuk person att återhämta sig".
Visserligen är detta också en utmärkt bortförklaring och ett sätt att prata sig förbi media men han gör en väldigt bra liknelse. En liknelse som inte bara passar in på ett fotbollslag i en svacka. Allt och alla kan liknas vid en sjuk patient någon gång under dess livstid.
Det här med återfall är det som har rört sig mest i mitt huvud just nu. Så hysteriskt vanligt det är, inte bara i en sjukdomssituation utan även i andra situationer. Så hysteriskt frustrerande det är när man liksom redan bekämpat det en gång och gått vidare och man sedan måste gå igenom samma process en gång till. Minsta lilla tecken på ett redan botat symtom och du kan vara fast igen.
Återfallen gör en givetvis bara starkare för oftast lyckas man gång på gång bota sig själv, men det är inte bekvämt på vägen.

(Det känns skönt att skriva om något annat än att skriva ett panikinlägg om att det är student i övermorgon!!!)

Puss!