Jösses. När jag vaknade i morse började jag nästa gråta. Så ont i huvudet hade jag. Jag tryckte i mig Ipren men det hjälpte inte. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var den värsta huvudvärken jag någonsin har varit med om.
Så går det när man dricker det Malin kallar "ödes-vinet".
Jösses. Jag hade underskattat dess effekter. Snabb och väldigt billig och väldigt rejäl fylla. Men också en rejäl baksmälla, ja tack.
Nu börjar jag känna mig lite som en människa igen men det blir nog ändå pyjamasbyxor hela dagen, även vid den tänkta trippen till kiosken.
Och snart kommer Ulrika med bullar till mig. Eller jag hoppas på snart, hon sa vid ett-tiden, nu är klockan snart två. Jag längtar efter bullarna och jag längtar efter min lilla Ulrika.
Jag fortsätter att spela sönder Disney på Spotify. Nej, felsyftning - det går inte att spela sönder Disney.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar