Färdigmat = fest

Människan är en självplågande art. Det har jag kunnat konstatera. Men även om vi är en självplågande art så är det ändå inte kört för oss. Det handlar om att ha den rätta inställningen.

Även om en inställning kan vara väldigt mycket en fasad utåt så är det den som tar oss igenom hårda stunder.
En av mina tanter upprepade idag kanske åtta gånger under mina besök att "det som sker, sker". Även om det lyser igenom att hon är trött på att leva och saknar sin man så in i norden så fortsätter hon upprepa det för sig själv gång på gång för att överleva dagen.
Hon är också en sån som ser något positivt i allt.
"Åh vad vackert väder det är idag"
"Synd att jag inte kan gå ut på grund av mina knän."
"Men jag har ju ingen värk i alla fall och jag har ett jättebra fönster där jag i alla fall kan sitta och titta ut på det vackra vädret."
"Micron och färdigmaten måste vara det bästa som finns."
"Färdigmaten är så god! Jag behöver aldrig krydda extra på den. Så många som klagar på den och jag förstår inte varför."

Alltså den här tanten imponerade stort på mig. Jag ställer liksom fram en brunbeige halvtaskig färdigrätt och hon utbrister: Vilken fest!
Och när jag sa att jag hade tid att fika med henne blev hon helt extatisk. Det värmer i hjärtat att se att man kan göra någon glad ska ni veta! Är nog därför jag avgudar det här jobbet.
Och den här tanten ger mig ändå hopp om livet. Numera är Svea ett namn som konkurrerar på potentiella barnnamn i framtiden.

Puss!