You can't fight it

Min chefredaktör ville köra raka puckar med mig eftersom jag är "en böna man inte behöver snacka runt." Det tar jag som en komplimang.
Det som konstaterades är att jag är väldigt duktig men inte vågar ta ut svängarna, jag är inte redo för nästa steg. Så nu ska jag få lite personlig coachning av en av mina kollegor (som har jobbat på SVT-sporten och Canal + Sport). För jag "ska bli jävligt bra" menar min chefredaktör.
Först tog jag det som lite störande. Sätt ingen press på mig liksom. Men nu får jag ju lov att inse att jag är ganska privilegiad som har folk som tror på mig. Och jag ska bli jävligt bra, jag ska fan i mig bli bäst och då krävs att jag tar den hjälp jag kan få och tar till mig all kritik som jag också får.
Men nu när jag ska skriva en karatetext har jag svårt att riktigt fokusera. Nu tänker jag bara på hur jag ska ta ut svängarna och ändå gör jag det inte alls. Det är klurigt det där.

Men! Jag gick ju ut igår i alla fall. Klockan nio skickade Sara ett sms och en timme senare satt jag hos henne och drack vin. Det blev en trevlig utgång. Och jag älskar när man gör spontana saker. Jag har ju inte så mycket utrymme för det spontana tyvärr. Men nu lyckades jag klämma in det. Och jag var nästan inte bakis alls idag.

Men nu ska jag ta ut svängarna.

Puss!