Skärpning!

Åh, nu blir jag lite trött igen. Lite trött på mig själv. Eller, inte bara lite utan ganska mycket. Jag brukar säga att jag är en optimist utan förväntningar, förväntningar gör en ändå bara besviken. Men hur mycket jag än vill tro på att det påståendet stämmer så får jag förväntningar, ibland så pass mycket att de stiger helt åt skyarna. Jag försöker ta ned mig själv och utåt och ytligt inåt så brukar jag lyckas, men sen från ingenstans smäller det till i alla fall och jag blir tokbesviken. Ofta blir jag tokbesviken på något som det inte ens finns belägg för att bli besviken på. Jag tar liksom ut besvikelsen i för hand. Det är inte friskt eller hälsosamt. Det är ungefär lika ohälsosamt som de tre, fyra koppar med varmchoklad som jag snittar under en arbetskväll eller lika ofriskt som att jag numera även försöker följa Glamour. Det är på något vis väldigt pinsamt för min egen självkänsla. Något som är pinsamt är att jag nu i denna stund skriver ett blogginlägg och tittar på ovannömnda tv-serie istället för att kanske skriva klart den tredje delen av Therese testar. Om 45 minuter är det division fyra fotboll som gäller också. Jippi liksom!
Något som dock är kul är att jag numera är med i stegtävlingen, lagtävling på jobbet som går ut på att man ska röra på sig mest och man får en stegräknare. En stegräknare som nu kommer få följa mig vart jag än går. Det blir kul!
Ser fram emot den kommande helgen också även om en lång arbetsdag väntar imorgon först. Det är fint att jag kommer hem tolv ikväll på grund av jobb och måste gå upp sex (det var säkert fyra månader sen jag gick upp innan åtta) imorgon för att jobba till fyra. Klockan fem ska jag vara på stan, redo för finmiddag. Men det blir bra!

Puss!