Time goes by

Det här med att vara sjuk är bra. Inte kunna andas på nätterna och sen varva mellan frossa och svettningar på dagarna. Jag tycker om att vara sjuk. Det gör jag faktiskt. Om jag skulle kunna ligga hemma och tycka synd om mig själv! Det kan jag inte. Det finns inte tid. Fascinerar mig fortfarande över att jag sitter och tar mig tid att skriva ett blogginlägg. Det finns inte tid säger jag ju!
Dock har jag skrivit om det här förut tror jag. I skoltidningen om jag inte minns fel.
Det är spännande hur mycket tid en människa faktiskt har. Hela tiden klagar vi på att det inte finns tid och ändå hittar vi alltid tid. Är inte det konstigt? Tid är bara ett konstigt begrepp som människan hittat på för att pressa och stressa sig själv. Jag hinner med två kurser, snart två jobb, träning, övningskörning, träffa vänner och sköta ett hushåll, lätt som en plätt (eller - allt är relativt). Min mamma har ett heltidsjobb, tränar, träffar vänner, tar hand om två barn numera, agerar taxi, sköter hushåll och en massa mer och det funkar för henne också. Tiden finns alltid där min vänner. Det gäller bara att man har framförhållning och inte slösar bort den på Spindelharpan (för att gå tillbaka till min skoltidningstext då det var min liknelse). Dock känner jag att jag efter den här kaosveckan, som ändå bara är uppstarten, kanske behöver slösa bort lite tid på just typ Spindelharpan. Jag tror jag kan planera in min Spindelharpetid imorgon medan jag börjar skriva en filmkrönika (Just ja! Jag skriver för en gymnasietidning och engagerar mig delvis i FN-föreningen också). En perfekt fredagkväll i min utan-utgång-vecka. Dock vill jag träffa folk, både nytt och gammalt. Men det hinner jag med. Gammalt folk ser jag på lördag och söndag i alla fall.
Nu ska jag fortsätta försöka ringa lite Enduroförare som tävlat i Grekland. Och kanske ta en till kopp varm choklad (Har jag sagt att jag gillar mitt jobb?)

Puss!