Min gammelmormor. Där har vi en häftig tant! 96 år gammal och har fortfarande samtliga hästar i stallet, till och med någon extra häst tror jag. Det finns ingen annan tant som har mer koll på läget. Hon är visserligen helt blind och kan inte gå utan rullator. Men huvudet har hon på skaft. Och hon har hittat en kompis på hemmet där hon bor nu. Vad glad jag blev av det! Då har hon sällskap.
Jag fick dåligt samvete när jag skulle gå därifrån. Men jag kan ju inte vara där jämt. Och då är det underbart roligt att hon har sällskap!
Efter att själv ha jobbat med pensionärer och inse hur ensamt de faktiskt har det, så är det skamligt/pinsamt/jobbigt att man själv inte hälsar på sina äldre släktningar mer.
Det ger så otroligt mycket att få se sina nära och kära må bra. Och de har så mycket att berätta. Så alla människor som läser detta och har några timmar över. Hälsa på en ensam gammal släktning! Eller om ni har några minuter bara, ring! Det blir de minst lika glada över.
Ta tillvara på dem medan de lever. Hemskt men sant.
Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar