En hyllning till en dator

Nu har jag precis deletat tre år. Tre år av mitt liv ligger numera i en digital papperskorg. Okej, jag har mailat det mesta till mig själv men det gjorde riktigt ont när jag högerklickade på mappen FANZINE och sedan valde "delete".
Imorgon lämnas skoldatorn tillbaka vilket innebär att det här mest troligen är det sista blogginlägg jag skriver på den här datorn. Skräphögen som har följt med under de mest händelserika och jag måste nog säga lyckligaste åren i mitt liv. Det är mycket man sparar på en dator som man snabbt glömmer bort, men som ändå måste finnas där för att det ska kännas rätt. Nu när min rensning började hittade jag dokumentet: "första ritet". Det första jag gjorde när vi fick den här datorn. Där står det en massa fina grejer som jag har skrivit med den tjusiga pennan som vi kan skriva med på skärmen.
Datorn var verkligen det största man kunde få. Jag minns hur enormt häftig den var. Med pennan, en skärm som gick att vrida på och allt annat. Men snabbt försummades den. Bara en massa svordomar och skälsord är vad apparaten har fått ta under de senaste två åren åtminstone. Det är inte förän nu som man inser hur mycket den har gjort för en.
Jag var och tittade på en ny dator igår och det kändes som att man svek någon och varje dator jag fastnade gör var av samma märke som den här skrutten. Det om något tyder på att jag och apparaten har knytit starka band. Men jag tror att vi båda är medvetna om att det är dags att gå vidare. Men behövde det hända så snart?

Puss!