Det känns som att det behövs en uppdatering av den här bloggen. Den har liksom fastnat.
Hur mår jag? Har jag något att klaga på?
När jag tänker efter var det väldigt länge sen jag skrev ett "deppigt" inlägg.
Egentligen är det över en månad sen jag kände mig riktigt nere. Jag har kommit in i en fas. Jag jobbar, fixar och donar, umgås med vänner, tränar när jag inte är för lat. Är inte det skönt?
Det tragiska i leken är ju att jag blir misstänksam. När kommer smällen? När kommer jag vilja ligga under ett täcke och bara grina en hel dag? Jag ser inte fram emot den dagen. Men varför måste jag förutsätta att den kommer?
Är det inte lite spännande att mitt goda humör egentligen har pågått sen jag började med p-piller. Det kan måhända ha en omvänd effekt på mig.
Jag som var orolig för att inte få några arbetspass... Nu har jag jobbat igår och idag. Och jag jobbar imorgon och i övermorgon. Och på måndag. I helgen jobbar jag på EP. Det pratas om en intervju med en av Sveriges största idrottsprofiler. Vi får se vad det blir.
Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar