Helt ärligt!

Varför finns godis? Varför kan jag inte låta bli att köpa det? Varför kan jag inte, när jag väl köpt det, äta det långsamt och njuta av det? Jag är en hetsätare när det gäller godis, så är det bara. Jag har ju egentligen inte råd och jag mår verkligen inte bra av det, riktigt illa mår jag faktiskt.

Fint att jag sitter och bloggar om godis på arbetstid samtidigt som jag tittar på DN-galan på tv. Det är i princip som att jag sitter hemma och segar och samtidigt får betalt för det. I like!

Jag läste min kära vän Virves blogg häromdagen (http://krumelurpiller.blogspot.com) där hon skrev ett inlägg om att man borde vara mer ärlig i bloggen. Jag håller helt med. Det är mycket roligare att läsa ärliga saker.
Den senaste veckan har jag varit väldigt sugen på att skriva ett väldigt ärligt inlägg. Ett ärligt inlägg mot mig själv, där jag får ut alla mina tankar och känslor i skrift. Dock är man rädd att fel människor läser inlägget. Fel människor är dock egentligen rätt människor, för ärligheten mot en själv handlar om andra människor som också borde ta del av ärligheten för att det ska ge full effekt.

(En instickare bara. Jag fullkomligt älskar Andreas Thorkildsen, norsk spjutkastare. Snygg och mysig och han gör spjut till en grym sport)

Ärlighet var det ja. Vart ska man liksom börja? Jag känner att det här inlägget skulle kunna få stämpeln som ett riktigt fylleinlägg. Då blir man ärlig. Det är tragiskt att man inte kan vara så ärlig hela tiden. Jag vet samtidigt att jag inte kommer att skriva det här ärliga inlägget förän jag sitter framför datorn och är lite dragen, vilket kanske aldrig händer. Inlägget hamnar snarare i någons sms-inkorg under denna vecka. Har 17 kronor på telefonen att ringa slut på också.
Men jag lovar er. Någongång snart ska ni få er ett riktigt ärligt utelämnande inlägg. Uppenbarligen (om det ska vara utelämnande) kommer det att handla om känslor, förmodligen kärlek kontra hat och typ sexuellt kontra emotionellt. Håll ögonen öppna helt enkelt!

Puss!