Skärp dig!

Varför utsätter jag mig för saker? För att det är kul, spännande, adrenalinkickande och bra, så klart!
Ibland är jag ordentligt trött på mitt jobb. Ibland älskar jag det över allt annat. Idag är en dag då jag inte kan bestämma mig för vad jag tycker om det. När jag satt på bussen och tänkte att idag kanske jag får skriva det där eller det där så kände jag, vill jag verkligen skriva? Har jag tröttnat på att skriva? Som om att det var menat behövde jag inte skriva när jag väl kom till jobbet. Kjell den äldre hade redan fixat allt. Jag kunde börja städa undan mina reportage istället, vilket i och för sig innebär att skriva, men inte skriva ett direkt referat eller "stornyhet". Det gjorde mig lite besviken men ändå lättad. Imorgon ska jag iväg på min första bortamatch. Tåg och taxi till Norrköping. Det är en sån grej som får lågan att tändas igen. En adrenalinkick! Jag har inte haft en sån sen förra veckans Jesperkalabalik.
Gud vad jag är bortskämd! Det är många som pinar sig igenom en sommar med att sälja jordgubbar för en liten summa eller städa trappuppgångar, eller de som inte fick något jobb alls och pinas av att inte ha några pengar. Så sitter jag här och klagar på att jag "bara" får en adrenalinkick i veckan! Jag får ju för jössenammen betalt för att hålla på med mitt främsta intresse!
Nu när det är sommar får man ju även spexa till det litegrann så nu får jag ju betalt för att prova på olika sporter och synas i tidningen själv också. Hur kul är inte det på en skala!? Det är klart att du älskar ditt jobb kvinna!
Det som gör det hela lite jobbigare är att man hela tiden har en press på sig att prestera och lyckas. Misslyckas du med en text blir det ganska uppenbart efter som den trycks i en tidning som läses av 25 000 människor. Men det är misslyckandena som hjälper dig att växa. Dessutom är det en himla härlig känsla när man får positiv cred för sina texter. Lyckas man blir det också uppenbart då det trycks i en tidning som läses av 25 000 människor.

Vad alla mina inlägg är tråkiga egentligen. Här kommer jag och tror att jag har något att verkligen klaga på men ändå så lyckas jag alltid vända på det. Bara ett enda stort virrvarr av för- och nackdelar som till slut fördelarna vinner. I alla fall vill jag tro det.

Puss!