Dag 33

Jag bjöd på svenska pannkakor och det uppskattades. Inte med smör och socker som jag gör dock, men med grädde, honung och nutella gick det finfint. I Brasilien äter man bara pannkaka med typ kött i, alltså crepes. Jag åt det till lunch i dag på barnhemmet och det var också gott, men som ni vet är jag ett stort fan av de svenska pannkakorna.
Började tänka på våfflor på bussen i dag dessutom. Det ska bli bland det första som jag gör när jag kommer hem.

Har nu fått schema för de kommande månaderna på UNT, närmare bestämt fram till i juni dit kontraktet räcker, jag har dock blivit indirekt lovad jobb i sommar också. Lönen är densamma som på Aftonbladet så jag är nöjd. Jag kommer dock inte att jobba precis 100 procent, men det gör mig inte ett dugg, förhoppningsvis. Det blir kul att jobba dagen efter att jag landat i Sverige, sent på kvällen. Men jag börjar ju sent också så det är lugnt.

I Brasilien så var jag i huset med de äldre barnen i dag. Jag tycker mycket om de barnen också även om det känns som att jag kanske gör mer nytta med bebisarna. Men det är verkligen tydligt att de söker efter kärlek dessa barn. Till och med nioåringen, som jag tycker är ganska gammal kryper upp i famnen på en, trots att vi knappt förstår varandra. Det är fint. Barnen kramas med varandra också när de sitter och tittar på tv, väldigt lite bråk överlag faktiskt, vilket jag tycker bevisar att man kommer långt med kärlek.

I går skrev jag inte och jag kan meddela att jag testade choklad-pizzan. Det var gott! Det är som dessert, en pizzabotten med smält choklad och jordgubbar uppepå. Mina syskon härnere tror att jag ljuger när jag säger att något är gott, eftersom jag tycker att allt är gott. Men då förklarade jag att jag älskar allt med ost och allt med choklad och i Brasilien har det mesta antingen ost eller choklad som ingrediens. Inte konstigt om jag lägger på mig med andra ord.

Låt oss avrunda där för dagen. Men verkligheten kommer allt närmare och det gav mig en mindre panikångestattack i går, jag har ju flytt mitt liv nu i över en månad. Känns som flera år, blir spännande att se hur Sverige ligger till när jag kommer hem...

PS. Tack Mormor för kommentaren! Kul att ni läser min blogg!