Dag 39

(Jobbar inte Valborg eftersom det inte kommer ut någon tidning den 1 maj - kul bisats att lägga till så här i förväg).
Och jag verkar ha hittat en lösning på att ha småbarn kring mig även när jag kommer hem! Och kanske även den äldre generationen igen, återstår att se.

Jag har insett att Brasilien från och med nu kan räknas som mitt andra hemland. Man vet att man är hemma när man börjar störa sig på småsaker. Som att folk inte väntar och låter folk gå av bussen innan de försöker tränga sig på. Som att servetterna här nere inte är gjorda av papper utan av något konstigt plast som gör dem värdelösa.

De planerar avskedskalas för mig här och folk ger mig presenter från alla håll och kanter. Till och med min brasilianska systers "ragg" har gett mig presenter. Sjukt gullig kille överhuvudtaget. De "hooked up" (strulade) för typ ett halvår sedan. För en månad sedan började de prata igen, via Skype, men inte träffats på riktigt. Han åkte iväg på en veckas semester och kom hem med presenter till henne, hennes mamma och mig.
På tal om typ förhållanden och grejer, i Curitiba ger man varandra ringar när man är ihop. Silverringar, räknas inte som förlovningsring, om man liksom blir pojkvän/flickvän så tar man på sig silverringar på vänster ringfinger, guld, då är det förlovning, tror jag i alla fall.

I morgon är nästsista dagen med mina bebisar...