Dag 34

Med risk för att kanske bli tjatig, men alltså, mina bebisar.
Hur ska jag överleva utan dem?
Jag måste erkänna att den här upplevelsen sätter i gång den biologiska klockan väldigt mycket.
Men oroa er inte! Jag tänker inte skaffa barn nu, men snart.
Med snart menar jag förhoppningsvis inom loppet av fem, sex, sju år. Jag måste bara få ett fast jobb, hitta en stabil, pålitlig och bra pappa och dylikt. Men helt på riktigt så känner jag mig trygg i tanken med att ha ett barn, kan jag lyckas ta hand om i alla fall sex bebisar samtidigt (ja, det händer under dagarna) så ska jag kunna ta hand om en.
Innan det är dags för eget barn hoppas jag få jobb på dagis hemma i Sverige. Jag har börjat se mig runt lite för jag känner på riktigt att jag behöver ha småbarn kring mig. Och med UNT nu så har jag fritid över till ett andra jobb. Har även kollat efter volontärliknande saker men det verkar vara snålt med sådana verksamheter, i alla fall med yngre barn.
Om jag kunde skulle jag ladda upp en bild på min numera åtta månader gamla Pedro nu, men jag får titta på bilden i min kamera istället.
Puss!