En månad i Curitiba, sex veckor i Brasilien.
För mig har det hänt en hel del grejer. Jag har lärt mig ett nytt språk, jag har träffat massvis med nya människor och jag har lärt känna ett helt nytt land. Jag har kommit fram till vettiga saker.
Men jag är livrädd att komma tillbaka till något som är precis exakt likadant som det var när jag lämnade det. Okej, jag kommer hem till minst ett nytt jobb. Men det känns läskigt om de här veckorna bara ska försvinna som ett förgånget sommarlov en gång i tiden gjorde.
En månad i en bebis liv är väldigt mycket. På barnhemmet har Pedro fått sin första tand, Bruno har nästan lärt sig krypa, Ezau kan sitta själv, Beatriz har gett ifrån sig sitt första leende och Rodrigo har lärt sig att gå.
Bebisar som jag träffar för sista gången i morgon. Jag tänker inte gråta, kommer förmodligen inte känna för det heller förrän långt senare, men det viktigaste är att inte gråta. Får se om jag satsar på ett ganska kyligt, alldagligt avsked eller inte.
Vad kan jag hoppas på ska ha ändrats i Sverige? Ljusare dagar, någon som klippt sig?
Fast samtidigt, jag har lärt mig ett språk, träffat massvis med nya människor och lärt känna ett helt nytt land. Jag har nytt jobb och nya rutiner att se fram emot. Och ska ta tillvara på tiden med nära och kära än mer!
Det är nog en hel del som kan kännas annorlunda, och det är upp till mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, det låter verkligen inte som att du vill komma tillbaka. Det var lite sådär jag kände efter Wik också, man undrade liksom om det verkligen kunde vara klokt att lämna det här stället - för vad kunde rimligtvis vara bättre/tänk om man skulle förlora allt man fått där. Fast någon gång insåg jag väl också att det kanske faktiskt kan bli som detta - fast bättre, någon slags utveckling av det bästa i det. Jag tror nog ändå på det, även om det kan gå långsamt. Men du kan ju alltid komma hem i några veckor och sen komma på att Nej, jag vill bo utomlands eller göra något helt nytt/annat med mitt liv. Du vill ju tex läsa något väldigt internationellt :P Det är i alla fall en utvecklingsprocess, och det är bra.
Skicka en kommentar