Jag överlevde första natten men jag måste erkänna att det känns konstigt. Jag trivs enormt bra men det är omställningen som tar ett tag att anpassa sig efter.
Som grädde på moset har jag haft för-pms alldeles för länge nu och bara hoppas på att det ska ge med sig, jag tycker inte om att vara sur och grinig utan anledning.
Sen är det någonting med att bo själv. Okej, jag har bott själv i typ ett och ett halvt år, men nu blev det liksom en gång till och det här med "själv" späs på. Jag älskar att vara själv och ta hand om mig själv men usch vad man ändå känner sig ensam många stunder. Men som sagt, snart är jag van igen.
Nu ska jag bege mig mot Eriksberg för att låna bilen så ska det STORshoppas på Ikea med Charlotta. Sen jobbar jag kväll... Men då får jag testa hur lång tid det tar att cykla den sträcka som kommer att bli en stammis-sträcka här framöver, Salabacke-Eriksberg, Eriksberg-Salabacke.
Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar