Jag kan klara av det

Idag fick jag mitt livs första riktiga sammanbrott. Tårarna tog slut. Nu känns det ganska skönt. Men att jag kunde bli sån här visste jag inte. Och helst hade jag ju inte velat veta det kanske. Jag börjar bli trött på att vara så här. Alla försöker rycka upp mig men det känns svårt att ge något gensvar. Jag vill inte vara den som drar ner andra. Imorgon är det nyår, då får det fan vara skärpning! Ska nog gå och lägga mig nu och se om sömn kan hjälpa mig. Det gäller bara att drömmarna är på min sida.

Nice try

Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp. Pepp.

Nej det funkade inte. Att upprepa 52 stycken Pepp, en för varje vecka det senaste året kanske skulle hjälpa. Men det funkade inte.

Kärlek är bara löjligt...

... Så dumt och skumt och helt omöjligt!
Alltså igår efter ett telefonsamtal från en av mina älsklingsvänner så gav jag nästan upp på mänskligheten. Nu vill inte jag hoppa ut genom ett fönster längre, nu vill jag slänga ut en annan person genom ett!
Alltså det finns ingenstans som det håller. Vad den här personen har gjort mot min vän får mig att vilja kräkas, på honom, i stora mängder!
Alltså, helvete! Vad jag har upplevt den senaste tiden är liksom ingenting i jämförelse med detta! Jag har inte blivit utsatt för en skitstövel, jag har bara blivit utsatt för obesvarade känslor.

Åh, vilket jävla uselt pissanus som gör så mot min vän! Det håller inte.

The klump is back

När man kliver in genom dörren till en lägenhet som ser ut som att den har råkat ut för ett tredje världskrig får man lite ångest.
Borde verkligen bädda i lakan i sängen, även om jag tycker att lakan just nu känns överflödigt.
Papper och kläder tillsammans med dammråttor förgyller alla mina "öppna" ytor.
Men sen när jag tänker på det, helt ärligt, städning är något jag inte kunde bry mig mindre om för tillfället.
Mat orkar jag inte heller bry mig om. Jag är inte hungrig. Jag mår lätt illa och har ont i halsen.
Jag vill inte titta på tv. För mycket grejer som får mig att tänka på sånt jag inte ska tänka på.
Förnekelse är grejen. Det har funkat rätt bra idag. Då jag även hållit mig sysselsatt med Eckerölinjen. Nu finns det alkohol till nyår, men jag kunde inte vara mer otaggad!
Ibland känns det helt bra. I jämförelse med gårdagens längtan efter fönsterhopp är det ganska stor skillnad, men det finns ju ingenstans som jag kan säga att jag mår tipptopp direkt. Det kommer dröja länge innan det händer, det är jag redan förberedd på.
Jag hatar klumpen! (Omtalad tidigare i denna blogg.) Den här klumpen får alla tidigare klumpar att framstå som mesar! Den här klumpen ligger i det dolda och hugger till väldigt regelbundet, väldigt ofta. Då slår den till i mage, bröst, huvud, ansikte och mellangärde. Lika snabbt som den dök upp försvinner den för att ganska snart därpå göra ett besök igen. Jävla klump!
Märk väl att jag skyller på klumpen. Inte på situationen som har orsakat klumpen. Situationen kan man inte göra något åt. Det går inte att styra hur andra människor känner. Inte hur man själv känner heller. Det hade mest troligen kunnat bli mer smärtsamt än vad det redan är också om situationen inte skötts så pass snällt som den gjort.
Men för stunden känner jag PISS/JÄVLA SKIT i alla fall och skulle helst gråta en skvätt tror jag. Men jag väljer att göra något konstruktivt. Typ plugga. En syssla som jag glömt i allt kaos.

Bra dag.

Imorse när jag vaknade hade jag svårt att andas. Ögonen var svullna. Jag mådde illa och jag ville inget annat än att hoppa ut genom mitt fönster från fjärde våningen. Landa på marken, platt som en pannkaka med inälvor rinnandes ur mig. Det var min sköna dröm då.
Förmiddagen fortsatte med diverse svårigheter med andningen och gråtattackerna kom med jämna mellanrum. Men mitt livselixir blev min förmåga att skriva. Jag skrev av mig. En hel A4 med fina utläggningar fick klumpen i min mage att ge med sig något.
Sen är det en bra individ som är iblandad i detta. Vilket gör det både svårare och enklare. Men just nu med undantag för några infall till och från, så känns det bättre. Jag väljer att för stunden leva i förnekelse blandat med sunt förnuft. Det kan nog bli bra ändå. Även om jag kommer att leva med förhoppningar som inte borde finnas. Men jag har många underbara vänner som gör det hela enklare för mig. Puss på er!
Inte har jag ätit på hela dagen heller. En risifrutti är vad min mage har fått ta del av sen tre tuggor på en subwaymacka vid 3-tiden i natt.
Och jag är trött. Är ändå stolt över att jag under denna dag lyckats finna kraft att tvätta, göra en intervju och jobba sex timmar på hemtjänsten. Jag klarar allt, finns inget annat.
Jag hoppade inte ut genom fönstret. Det blir min dagssammanfattning.

Puss!

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

....................................................................................................................................................................................................................... --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- ........................................................................................................................................................................................................................

Fucking jävla kuk helvetes jävla piss fan

Jag är inte helt fucking mental. Lita alltid på din magkänsla.
Jag hatar att ha rätt. Eller här började det väl egentligen med att jag hade fel, helt jävla totalfel. Men den senaste veckan har jag haft rätt. Fan.

Jag tyckte jag hade varit på min vakt, och faktiskt gjort det hela på helt rätt sätt. Det kändes verkligen rätt. Men ack så fel. Och jag riskerade nästan för i helvete det viktigaste i mitt liv.
Jag tror jag får en panikångestattack i denna stund. Det går inte.

Varför kan jag inte hata? Hellre hat än den här jävla känslan. Förbannad, besviken, ledsen, förundrad, förtvivlad, hopplös, äcklig, lurad, dum i en salig blandning.
Panikångest.

IIIIIIIIIIII'mmmm gooooonna fuuuck youuuuu haaaaaaard!

Okej, nu är jag på humör att skriva mitt helt mentalt störda inlägg igen. Idag är det nog dock inte lika stört tyvärr. Men jag låter det vänta.
Idag skiter vi i det helt enkelt.
Idag har vi kul!
Idag går vi ut och festar med alla älsklingar!
Idag leker livet!
Idag ska jag äta middag med Karin. <3!

Men håll till godo. Jag lovar att ett fucking mental-inlägg kommer att komma inom en snar framtid.

Puss!

Crazy!

Ha ha ha ha! Ni skulle ha sett inlägget som jag just lagt ner en timme på att skriva. Ibland undrar man om man har gått och blivit sinnessjuk alltså. Det är spännande hur man kan bli påverkad. Helt fucking mental! Men det är spännande.

Igår hade jag den värsta huvudvärk jag någonsin haft! Jag trodde att jag skulle spy alltså. Misstänker att det var min första migränattack. Det vill jag inte uppleva igen!
Jobb, jobb, jobb och jobb igen. Det är kul. Eller njaaaa. Nästa månad ska jag inte jobba lika mycket! Hoppas jag kan hålla det.

Körslaget är på tv nu. Jag tycker om den serien. Jag tycker om sång. Jag tycker om att se glada människor sjunga.
Snart måste jag nog sova. Fan, alltså man märker när man börjar bli gammal. När man vill gå och lägga sig klockan nio på kvällen, flera kvällar i streck. Men imorgon blir det utgång! Jippi! Ska bli riktigt kul faktiskt! Fett taggad! Över en månad sen jag var ut med mina flickor :) Och typ ett halvår sen jag var ut med flera av dem!
Åh, nu är jag tokpeppad!
Vilken jävla berg och dalbana den här kvällen bjöd på känslomässigt. Haha! Ibland tror man nästan att man är gravid eller något, man vill kunna skylla på hormonerna liksom.

Puss!

Den enda dagen på året som man vet vad man kan förvänta sig av

Jag är nöjd med min julafton. Den blev i princip precis exakt som vanligt. Som det ska vara! Ett besök till gammelmormor lades till på listan, men det var trevligt. Min lilla kusin är helgalen och det var återigen jag som fick ta på mig tomtemasken.
Nu väntar en juldag hos farmor och farfar. Sen jobbar jag på annandagen, det känns något skumt, ut i skogen för enduro då liksom. Kul? Inte riktigt kanske. Sen jobbar jag även lördag, söndag. Eckerölinjen för nyårsspritköp på måndag, jobba lite på tisdag och sen är det nyår! Den kommande veckan är väldigt upplanerad.

Det är många tankar som lattjar i huvudet just nu. Jag tror att jag börjar göra mig redo för någon slags besvikelse igen. Riktigt löjliga grunder, men så är det. Jag tror att de här känslorna alltid kommer fram när man väl gett sig in på något. Jag tycker inte riktigt om det. Och som sagt, det är löjligt! Men jag vet vad jag vill. Jag vill inte tro på besvikelsen! Så det är bara att se vart det tar vägen.

Puss!

Mycket att ta upp

Ofta det är julafton på onsdag!? Det går väl inte. Ofta det är 2009 om nio dagar!? Hur gick det till? Vart tog 2008 vägen? Vart tog jullovet vägen? Jag vill ha ett riktigt jullov! Inte bara vara ledig på julafton och juldagen. (Även om det är bättre än att jobba på någon av de dagarna.) Ingen snö är det heller. Hej bitter julnörd säger jag! Och jag har hela fyra julkalenderavsnitt att ta igen och typ 350 julklappar att slå in, men när?! Jag menar, jag skriver blogginlägg när jg borde skriva reportage vilket betyder att kommer att skriva reportage när jag borde titta på julkalendern. Livet är hårt, som jag brukar säga.

UNT vill förmodligen ha mig redan i sommar men vi får se om det de har att erbjuda mig är tillräckligt tillfredställande, men det tror jag. Jag gillade lokalerna och sportchefen och att jobba mycket med webben när nog en jävligt bra erfarenhet även om jag helst av allt bara vill skriva! Kul att de erbjöd sig att prata med chefredaktören på EP, som jag delvis är lite rädd för.

Festade i Stockholm i fredags. Väldigt trevlig fest, massvis med nya människor som alla vara otroligt trevliga de med. Jag gillar att träffa nya människor. Alla nya intryck gjorde mig helt slutkörd så hela lördagen sovs bort, därav ligger jag något back med det mesta. Men man behöver dagar man sover bort. Jag tänker inte gå in i någon vägg, så är det bara!

Det känns som att den här veckans måltider har bytits ut mot choklad, mackor och lussebullar. Tror vi det är bra för hälsan? Men jag är inte hungrig på mat och jag är lat, då känns chokladen som en lättare utväg liksom. Vi får se hur länge det håller.

Puss!

Utmanad

Utmanad av: Jennifer

Tre hårda klappar:
1) En kamera kanske
2) En bil (eller kanske inte)
3) En skrivare

(Bra grej att jag inte sagt detta till en enda själ)

Tre mjuka klappar:
1) Cash!
2) Valfria kläder
3) Vad mer är mjukt?

Tre viktiga klappar:
1) Presentkort på massage
2) Att alla mina nära och kära har det trevligt
3) Att klappisarna jag köpt gör andra glada

Puss!

Tears in heaven

Idag har tårar fallit i omgånger. Tårar av tacksamhet. Tårar av beundran. Att det finns människor som kan vara så bra! Jag har svårt att förstå, men jag tackar och tar emot. De bästa människorna finns i mitt liv och jag kan inte annat än gråta av tacksamhet.

Puss!

Blandat

Tatuering två är gjord och jag håller just nu på att vänja mig med tanken att ha den där i resten av mitt liv. Den blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag gillar den ändå. Jag kände precis så efter den förra också. Det behövdes några dagar innan jag älskade den. Jag kommer att älska nytillskottet också om några dagar.

Annars skulle jag idag ha träffat sportchefen på UNT men det får bli på torsdag istället på grund av sjukdom. Jag har hunnit träffa Charlotta, Ulrika, Karin, Isabell, Virve, Linnéa, Malin och Aila idag. Känns alltid skönt att återknyta lite med kära vänner, även om det inte är under längre tider.

Imorgon ska jag skriva mitt första av nio personporträtt innan nyår till Enköpings-Posten. Kan bli spännande. Det går ju an med ett, eller kanske fyra personporträtt, men nio? Aja det är bara att skriva på. Pensionssparing har de erbjudit mig nu också. Känns värt.

Konstans trött är man också. Fortfarande lite julklappar kvar. Sen måste det slås in, det kommer att kräva en hel dag! Så här mycket julklappar har jag aldrig köpt! Men jag gillar det.
Nu blir det snart godnatt tror jag.

Puss!

Money money money

Varför är man så pengakåt? Så mycket man skulle kunna slita ut sig för några ynka kronor. Jag blir ibland rädd för mig själv och för så många andra som jobbar för mycket. Det som dock känns skönt är att jag kan säga nej till jobb. Idag sa jag nej till att jobba på lördag. Det dåliga i den här historien är att jag mår väldigt dåligt av att säga nej. Jag vill ha pengarna! Men jag orkar inte och då ska jag inte jobba! Så är det bara. Nu är det bestämt, släpp det liksom!
Jag är trött. Det kan vi konstatera. Men I know my limits och därför ska jag satsa imorgon och sen sova ut! Lördag blir återhämtningsdag. Dock behöver jag plugga lite och skriva ett reportage till EP men jag kan i alla fall gå upp efter sex på morgonen. Som jag längtar!
Samtidigt jobbar jag ju inte ens heltid. Man får lite förståelse för typ sin mamma som jobbat heltid inom vården hur länge som helst. Klart man blir trött och grinig liksom.
Man behöver pengar, men inte på bekostnad av ens hälsa.

Puss!

Här ska ni få se på grejer!

Nu ska ni först få läsa en text som jag skrev till måndagens EP (ingen av mina mästerverk, ni ska få ta del av bättre texter i framtiden).

Enköping (EP)
ESK:s plats i allettan blir säkrare och säkrare för varje match som spelas. I och med söndagens seger mot Surahammar ligger de nu på en andraplats med åtta poäng tillgodo på kvalstrecket.
-- Det ska mycket till för att vi inte ska gå vidare, säger ESK-tränaren Filip Åkerlund.

Det är fyra lag som går vidare till allettan. Efter gårdagens seger mot Surahammar ligger ESK på en andraplats efter Valbo med 45 poäng. Närmast bakom sig har de just Surahammar på 44 poäng och Arboga på 40 poäng. På femteplatsen ligger Bålsta och jagar på 36 poäng, åtta poäng bakom ESK. Det är fyra matcher kvar att spela, 12 poäng att vinna eller förlora. Det är inte mycket som talar emot att ESK efter jul spelar i allettan.
-- Allt kan fortfarande hända men vi är ett steg närmare nu i alla fall, säger tränare Åkerlund efter söndagens 6--3-seger.
En match som till en början var väldigt händelselös.
-- Vi var väldigt sömniga de första tio minuterna, sen växte vi in i matchen, menar Åkerlund.
I den 13:e minuten bjöd ESK på ett mål genom tredjekedjan Daniel Andersson, Niklas Ekberg och Joakim Vikström. Andersson var den som petade in pucken. Den kedjan gjorde också 2--0 i den andra minuten på andra perioden, då var det Vikström som nuddade pucken sist.
ESK gjorde sex minuter senare 3--0. Jonas Bergman bjöd på vilja och pressade sig fram till ett mål.
Det dröjde till den nionde minuten på andra perioden innan matchens första utvisning kom. Det var ESK:s Andreas Lindquist som fick domaren att blåsa. Åtta sekunder in på utvisningen hade Surahammar reducerat till 3--1. Minuten därefter stod det 3--2. Men lika fort gjorde ESK 4--2 genom Ville Jo Linder och drog ifrån något igen.
-- 4--2-målet kändes väldigt skönt att få efter två slarvigt insläppta mål, menar Åkerlund.
Halvvägs in på den sista perioden reducerade Surahammar igen till 4--3. Tätt därefter drog de på sig en utvisning och ESK kunde dra ifrån återigen, denna gång genom Olof Hansén. ESK skulle få ett mål till innan matchens slut. Med 40 sekunder kvar av matchen dömde domaren 6--3 till ESK och Niklas Ekberg fick ett mål i protokollet. Dock var pucken inte ens i närheten av målgården. En Surahammarspelare hängde utanför sargen och stoppade pucken. Spelförstörelse som gav ESK ett mål till.
-- Vi spelar väldigt bra försvarsspel hela matchen, det känns tryggt. Och nu känns det onekligen bra inför framtiden, avslutar Åkerlund.

Tycker ni att jag skriver negativt om ESK? Det tycker denne anonyme Enköpingsbo.

När ESKhockey spelar hockey och vinner så skiver ni oftast att de vann trots att de spelade dålig ni är ju en lokal tidning och inte Expressen som lever på att skriva negativa nyheter ????
Sen har ni oftast bilder som idag på motståndarna som är besvikna på att de spelade sämre när de får ett mål i baken??
Varför inte någon gång visa glädjen på bild när ESK spelare gör mål
och kramar om målskyttar och varför aldrig visa bild på någon av de få egna Enköpings spelare .
Nu fick en ESK junior spela en hel match för första gången och inte ens en kommentar ???
Så är det alltid . Inga positiva skrivningar utan oftast negativa ??Varför
Så en sammanfattning var lite mer positiva och gärna lite om
de egna Enköpingspelarna någon gång och sluta med dessa underliga bilder, vem väljer ut dem?? Ni har ju fotografer som fotat 100 tals bilder det måste finnas några med fart och sprudlande glädje.
Gå in på DIV1 C om ni vill ha mer fakta typ att Enköping oftast har mest publik
i varje omgång vilket ni troligen inte vet .

Jag har inga problem med att få kritik. Jag tycker om att få reaktioner på mina texter. Men just den här reaktionen tyckte jag var lite löjlig.
Även om vi är en lokaltidning kan vi inte tokhylla våra lag efter varje match. Det håller tyvärr inte. Och bilder på besvikna motståndare måste ju ändå betyda något positivt för ESK, eller har jag fel?

Puss!

Grattis!

Min älskade lillasyster fyller idag hela 14 år. Massvis med grattis till henne!
GRATTIS!

Puss!

How to save a life

Det finns så jävla mycket bra musik som man bara försummar eller bara glömmer bort. Tänk så mycket bra musik det måste finnas som man inte har upptäckt överhuvudtaget. Jag mår nästan lite dåligt när jag tänker på det. Vad går man miste om liksom?
Musik är livsviktigt, minst sagt. För min del går det inte att förklara hur mycket musik betyder för mig. Varje gång jag har en nere-period i mitt liv finns musiken där för att rädda mig. Att jag älskar att köra bil har till stor del med bilradion att göra. Det är frihet att sitta i bilen och vråla till alla uttjatade Rix FM-låtar. Jag är duktig på att lära mig texter utantill men jag är väldigt dålig på att lyssna på vad de faktiskt sjunger. För mig är det sångrösten och melodin som är det viktigaste, eller inte melodin, mer känslan på låten.
Det finns låtar som har Det, det där som gör att man aldrig tröttnar på dem. Jag har flera. Tacka gudarna för att just de låtarna finns säger jag.

Puss!

Hipp...

Så kör vi ett hipp, hipp HURRA för älsklings-Karin som kommit in på sitt program i Norrköping!!! Saknad är en känsla som kommer att infinna sig, ofta, men jag är tokigt glad för hennes skull ändå!
Grattis Grattis Grattis!

Puss!

Svacka

Känner att jag har kommit in i en bloggsvacka. Det var inte meningen. Men jag är trött. Och jag har massa andra saker som fyller min tid. Snart är det jul och jag måste börja styra upp ännu mer saker.
Detta till trots mår jag väldigt bra måste jag påstå. Känner mig inte vidare stressad alls. Allmänt harmonisk liksom. Kan ju också ha att göra med att det är jul snart. En aning stressad borde jag dock vara. Och jag tror att det kommer, ganska snart också till och med, så jag njuter medan jag kan.
Kom idag fram till att det är dags att börja satsa på hälsan igen. Man kan inte gå plus på vågen innan jul, det håller inte. Man måste ha lite att gå på så nu blir det fasta fram till jul. Det kommer jag inte klara, men något hälsosammare än de senaste veckorna som varit kaos vad gäller just matvanor. Motion måste börja prioriteras lite högre igen också. Men det är svårt när man är trött. Och har mycket att göra.
Men nu ska jag ge mig med tråkigt tjat. Sådant orkar jag inte med att läsa. Livet leker, herregud! Men jag är trött.

Puss!

Jävla mensvärk!

Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk! Jävla mensvärk!

Slut på tabletter. Slut på tabletter. Slut på tabletter. Slut på tabletter. Slut på tabletter. Slut på tabletter. Slut på tabletter. Slut på tabletter. Slut på tabletter. Slut på tabletter.

Men ändå var den efterlängtad den här gången.

Puss!

300

Det här inlägget borde tillägnas något väldigt viktigt, något väldigt underbart, något väldigt betydelsefullt. Detta är nämligen inlägg nummer 300. Man kanske skulle skriva om saker som har med 300 att göra. Vad har med 300 att göra? Eller skulle man göra en lista på de 300 bästa sakerna i mitt liv. Nej, det känns utdraget. Men jag vill att inlägg nummer 300 ska betyda något. (Okej, lite tungt kanske, hur många blogginlägg betyder något, på riktigt?)
Jag tror faktiskt att jag tänker tillägna det här inlägget till några speciella personer i mitt liv. (Känns kanske blödigt, men herregud, varje människa har rätt att vara blödig!)
Utan inbördesordning följer här några människor i mitt liv som betyder!

Karin Hallsten
Du vet att du betyder. Och du behöver veta det. Jag kan säga det en miljonmiljardtusen gånger, det måste verkligen komma fram, du måste förstå det. Vi fann varandra i gymnasiet. Vi kom varandra nära. Vi lärde känna varandra. Nu kan vi prata om allt. Det känns bara otroligt tryggt att ha dig i mitt liv. Vi festar, tränar, träffas, skrattar och gråter tillsammans. Precis som det ska vara. Jag är beroende av dig! Nu är det 135 timmar sen vi sågs senast och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är känns verkligen att det är något som saknas.
Karin är en underbar vän, hon är bäst på att lyssna, hon muntrar upp mig, hon finns alltid som stöd. Hon är smart, hon vet vad hon vill. Vi har haft så jävla mycket kul tillsammans under de tre och ett halvt år som vi har känt varandra. Och vi kommer ha så jävla mycket kul tillsammans under de resterande 300 åren som vi känner varandra! Jag avgudar dig!

Malin Beschorner
Du vet också att du betyder. Den här sommaren var vi varit trogna följeslagare. Vi har verkligen kommit varandra närmare det senaste halvåret och jag älskar det! Det här är också en tjej som jag verkligen behöver i mitt liv! Har jag inte pratat med Malin på ett tag känns det som ett tomt hål i magen. Malin är som min dygnet-runt-psykolog. Vi pratar om vad som helst, när som helst, hur som helst. Vi genomlever ångest tillsammans, vi genomlever fylleslag tillsammans. Vem vet hur vissa kvällar skulle ha slutat om vi inte hade haft varandra. Jag tackar Gud (även om jag är tveksam till hans existens) för att jag fått äran att få Malin som vän. Jag tackar Malin för att hon finns! Jag avgudar dig!

Charlotta Fröhammar
Detta är en av mina äldre vänner. Inte i ålder utan i antal år som vi känt varandra. Vi träffades i årskurs tre, på lågstadiet. Vi blev vänner ganska snabbt. Vi är lika på väldigt många sätt. Charlotta har alltid funnits där. Våra liv har vävts samman och det känns väldigt bra att ha haft Charlotta som livspartner under de här åren. Vi träffas kanske inte lika ofta sen vi skildes åt på grund av gymnasiet. Men vi håller regelbunden kontakt. Hörs hela tiden och träffas med jämna mellanrum, även om jag skulle vilja träffa henne oftare.
Jag tror att jag och Charlotta är själsfränder. Vi delar många intressen och vi funkar väldigt ofta på samma sätt. Även om vi också är väldigt olika. Under vår 9 år långa vänskap har vi aldrig bråkat om någonting. Förutom något mjölkglas i matsalen under högstadiet, men det släppte vi ganska snabbt.
Många av mina härligaste minnen involverar Charlotta. När jag och Charlotta är tillsammans kan inget gå fel. Är det något vi är bra på så är det att lösa krissituationer. Det spelar ingen roll vart våra vägar bär, vi kommer alltid finnas i varandra liv. Jag avgudar dig!

Nu ska det tilläggas att jag har många viktiga personer i mitt liv och jag tänkte här lista ett lass med dem. (Ni är lika viktiga, även om ni inte får en förklaring - kom ihåg det!) Jag vill verkligen inte utelämna någon av mina vänner - alla är bäst!
Felicia Kälvemark
Jennifer Meidell
Josephine Appelgren
Julia Jansson
Ulrika Fransson
Linnea Johansson
Mia Westas
Sandra Boman
Karin Lundin
Virve Ivarsson
Isabell Arbil
Hanna Börzsei
Paula Idun
Anna Rosén
Kenny Grip
Nils Wagneius
My Ossianssion
Malin Grääs

Och många, många fler! Är ni onämnda ber jag mycket om ursäkt, ni vet ändå om ni räknas!

Puss!

Everything

Låt mig skriva en snabb uppdatering.
- Jag är så underkänd på det där arabiska provet.
- Jag bakade jättemycket julfika, som redan är uppätet.
- En hel del jobb har veckan bjudit på.
- Jag är trött.
- Årets julkalender är konstig, den saknar känsla. Dock ligger jag ett par avsnitt efter...
- Chokladen i julkalendern är gudomlig!
- Nu ska jag iväg och jobba igen.

Puss!