Bra dag.

Imorse när jag vaknade hade jag svårt att andas. Ögonen var svullna. Jag mådde illa och jag ville inget annat än att hoppa ut genom mitt fönster från fjärde våningen. Landa på marken, platt som en pannkaka med inälvor rinnandes ur mig. Det var min sköna dröm då.
Förmiddagen fortsatte med diverse svårigheter med andningen och gråtattackerna kom med jämna mellanrum. Men mitt livselixir blev min förmåga att skriva. Jag skrev av mig. En hel A4 med fina utläggningar fick klumpen i min mage att ge med sig något.
Sen är det en bra individ som är iblandad i detta. Vilket gör det både svårare och enklare. Men just nu med undantag för några infall till och från, så känns det bättre. Jag väljer att för stunden leva i förnekelse blandat med sunt förnuft. Det kan nog bli bra ändå. Även om jag kommer att leva med förhoppningar som inte borde finnas. Men jag har många underbara vänner som gör det hela enklare för mig. Puss på er!
Inte har jag ätit på hela dagen heller. En risifrutti är vad min mage har fått ta del av sen tre tuggor på en subwaymacka vid 3-tiden i natt.
Och jag är trött. Är ändå stolt över att jag under denna dag lyckats finna kraft att tvätta, göra en intervju och jobba sex timmar på hemtjänsten. Jag klarar allt, finns inget annat.
Jag hoppade inte ut genom fönstret. Det blir min dagssammanfattning.

Puss!