Jag kan klara av det

Idag fick jag mitt livs första riktiga sammanbrott. Tårarna tog slut. Nu känns det ganska skönt. Men att jag kunde bli sån här visste jag inte. Och helst hade jag ju inte velat veta det kanske. Jag börjar bli trött på att vara så här. Alla försöker rycka upp mig men det känns svårt att ge något gensvar. Jag vill inte vara den som drar ner andra. Imorgon är det nyår, då får det fan vara skärpning! Ska nog gå och lägga mig nu och se om sömn kan hjälpa mig. Det gäller bara att drömmarna är på min sida.