Taskigt läge

Idag måste jag berätta att jag gjort min första regelrätta, i princip helt ärliga diss. Jag har tagit upp det med personen i fråga och förklarat hur det ligger till. Så har jag alltid önskat att bli dissad. Inte bara att personen slutar prata med en helt plötsligt.
Känns det bra då? Nej, verkligen inte! När man är van med att själv bli sårad fattar man väldigt sällan att man själv kan vara den som sårar. Jag hatar det, rakt igenom! Jag vill inte få andra att må dåligt! Det är verkligen det sista jag vill.
Även om den här personen egentligen inte haft en så stor roll i mitt liv. Träffade ju pojken i fredags och bestämde mig för att dissa honom i söndags så känns det fortfarande inte bra.
Från och med nu ska jag vara tydlig med mina avsikter så fort jag hookar upp med någon.

Läget just nu är nämligen som så. Jag har precis fyllt 18 och jag är i ett stadie i livet där jag verkligen inte vill behöva anpassa mig efter någon annan. Jag är inte i behov av en pojkvän helt enkelt. Det är inte så att jag säger nej om jag känner att jag hittat the one men jag är inte och letar.

Tänk att man gått och blivit player på äldre dar (i och med 18-årsdagen). Det trodde jag inte om mig själv men nu har jag förståelse för vissa personer som jag träffat i mitt liv. Det är inget fel med att playa runt så länge alla parter är med på det och det inte får en att må dåligt. Fast det här är ju egentligen inte min visa, det vet jag ju. Jag är en person som blir intresserad, dock av dem jag tydligen inte kan få. Men förhoppningsvis lär man sig snart. Eller så gör man det inte och förblir singel resten av livet. Men då är det bara att få det att funka också!
Nu börjar Allsång på Skansen och jag har inget att göra på jobbet, så adjöken!

Puss!