Ibland klickar man med folk, ibland inte. Jag undrar vad det beror på och vad det är som avgör om man klickar eller inte. Vissa personer klickar man med efter ganska lång tid, andra klickar man med efter tio minuter. Hur går det till?
Kan man gilla en person efter tio minuter, egentligen? Jag tror det. Men är det logiskt? Jo, det är det. Men hur ofta träffar man de där personerna som man klickar med på en gång?
Ibland tror man att man har träffat den där personen. Personen som samtalet bara flyter på med utan att det känns obekvämt för en sekund. Men det är sällan. Väldigt sällan.
Har man träffat den personen ska man inte låta den gå, det är ett som är säkert i alla fall, för de är unika. Dock tror jag att det är så lätt att ta dessa personer för givet. Man inser inte när man träffar dem. Och när man inser det kan det vara för sent.
Fast det som är ännu jobbigare är när man tror att man har hittat den personen men den känner inte samma sak tillbaka. Fast då räknas det inte som att man klickat. Ett klick måste vara ömsesidigt.
Nej, kanske man skulle äta något smarrigt.
Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är så rätt, Therese! Mänskliga relationer är det knepigaste som finns. Jag själv är en tänkarmänniska och tycker om att handlingsförlama mig själv med massa konsekvenstänkande. Tänker börja leva livet lättare från och med imorgon! :P
ja när det klickar blir man så glad:D vi har ju lätt en klickning mellan oss må jag säga;D
puuuusss!
haha gillar tankarna och älskar slutmeningen. när du har rätt, ja då har du verkligen rätt :)
Skicka en kommentar