Allt på en gång

Gårdagens utgång och dagens bakisslapp har haft väldigt många olika vändningar. Känslomässigt vet jag inte riktigt vart jag befinner mig.
Det hände en del igår på krogen. Inte så mycket för mig, men för mina vänner. Och händer det saker för mina vänner så påverkar det mig också! Varje gång jag såg Karin på krogen igår började jag gråta. Jag vet inte riktigt hur jag kommer att överleva utan att ha henne till hands hela tiden. Men som jag sagt till henne och som jag säger till mig själv hela tiden, jag har henne till hands ändå, även om hon inte bor typ granne med mig. Och jag finns henne till hands hela tiden också. Vi behöver inte umgås för att vara med varandra, vi har en djupare relation än så. Så även om detta kommer att bli helt hysteriskt skitjobbigt så kommer vi att överleva, vi kommer överleva allt!
Jag hade velat vinka av flickebarnet när hon åker på lördag, men jag jobbar. Vilket egentligen kanske är en positiv grej. Det finns en stor risk att jag på lördagkvällen skulle befinna mig i Norrköping annars.
Men som sagt, idag har känslorna rusat upp och ner. Ibland känner jag mig helt tom och ibland känner jag mig helt förtvivlad för att helt plötsligt känna att livet nog går att leva ändå.
Men med jämna mellanrum kommer hatet som förra inlägget beskriver tillbaka och jag får riktigt ont i hjärtat för min väns skull. Jag vill verkligen göra allt som står i min makt för att få henne att må bättre, och finns för henne hela tiden!

Egentligen vill jag ta upp hur besöket på Rosendal var igår också men på något vis känns inte det relevant längre. Även om jag avgudar det stället och vill bo där och vill höra mina kära lärare ha sina logiska och fina diskussioner och problemlösningar. Men jag återkommer nog om Rosendal.
Nu blir det sova.
Karin och Malin idag finns ni i mitt hjärta mer än vanligt!

Puss!