Jag e inte bitter

I natt intervjuade jag Tony Rickardsson om året som gått. Och han började gråta. Han var inte nöjd med 2008 och hade kommit sist i en tävling. Men det som fick honom att gråta var när han beskrev att hans mamma hade försökt fixa en ryck-upp-dig-tillställning. Han blev helt lila i ansiktet och sjönk ner längs en vägg. Min kommentar "Tur att jag inte skriver för Aftonbladet".

Det där var en dröm jag kan leva med. Den var ändå lite spännande. Att se mig själv hantera ett gråtandes intervjuoffer. Det har ju liksom aldrig hänt i riktiga livet, men kan mycket väl komma att hända.
Annars så har jag redan diskat. Jag har laddat ner de texter jag behöver för att svara på dagens fråga som handlar om miljöförändringar och hur det kan leda till konflikt. Ytterst spännande känner jag väl inte att det är för stunden men så är det. Snart börjar journalistik-kursen och då blir det kul!

Som ni kanske märker är detta ett helt vanligt tråkigt blogginlägg. Detta skrivs för att jag inte ska tänka på vad som händer imorgon. Men ikväll ska jag dit och hjälpa till med packningen. Men det ser jag mer som ett allmänt storstäd eller något. Vi ska inte tänka på vad som händer imorgon!

Puss!