Tomt

Vad ska jag egentligen skriva? Just nu är mitt huvud tomt. Det mesta känns tomt. Klumpen är på besök igen. Den här gången av en okänd anledning. För första gången i mitt liv tror jag att jag tydligt känner mig ensam. Då har jag ändå bott själv i över ett år, varit singel i hela mitt liv och som barn drog jag mig ganska ofta undan just för att få vara själv. Men aldrig har jag känt mig ensam. Men nu tror jag att jag gör det. Det är en konstig känsla som har infunnit sig.
Det har ju på senare tid gått och blivit en vana för mig att gråta, av olika anledningar. Innan de sista dagarna av 2008 grät jag senast när mina föräldrar berättade att de skulle skilja sig, då var jag åtta år gammal. Alltså har jag inte gråtit på 10 år, i alla fall inte gråtit på riktigt. Det kan vara så att jag har ganska mycket som behöver komma ut. I och med att jag började släppa trycket kanske det nu inte går att sluta. Man kanske behöver regelbundna sammanbrott?

Fast åh, titta vad jag hittade i min tomhet! Jag vill gå på Rosendal, så enkelt är det.
http://www.youtube.com/watch?v=V8MzzMMmpYg&feature=related

Puss!