Kroppen

Alltså hormoner. Idag vill jag nog kalla dem HORmoner. Jag hatar att vara uppriven. Och när det är något fysiskt som påverkar det blir jag ännu grinigare.
På tre veckor har jag undvikit tårar. Det är jag stolt över. Jag vill, kan, ska, får inte gråta. Men så kommer de kära HORmonerna och leker med en. Jag har inte fällt några tårar än och jag tänker inte göra det, även om jag känner att det är det enda som min kropp vill att jag ska göra.
Jag tittar på Så ska det låta-klipp liksom och blir gråtfärdig för att Martin Stenmark är så snygg och charmig. Vad är logiken i det?!
Nej, istället trycker jag i mig ett helt digestivekex-paket och funderar på när jag ska rulla mot jobbet.

Puss!