Nu har jag lärt känna min sportchef på riktigt. Och jag gillar honom ännu mer än vad jag gjorde innan. Egentligen borde man göra en längre intervju med alla sina medarbetare, man vill ju veta vad det är för människa som gömmer sig där bakom.
Jag har pratat med karln i en timme för en skoluppgift som jag har, och jag har mååånga sidor anteckningar nu.
Jag har flera arbetskamrater på hemtjänsten som vill att jag ska skriva om dem, eftersom de vet att jag är delvis journalist. Och egentligen så borde jag faktiskt göra det. Sitta med dem i en timme och bara prata om dem. För alla människor har en story. Det gäller bara att låta den få sin tid att upptäckas. Och som min käre sportchef precis sa:
"Folk säger att negativa nyheter är bra nyheter. Jag tycker att det är de positiva nyheterna som är bra nyheter."
Jag kan inte annat än instämma. Även om rubrikerna blir saftigare och fetare när något hemskt händer så är det väl ändå så många fler som får ut något av en positiv artikel. Man behöver inte svartmåla alla.
Men med det sagt så måste jag även påpeka att de "negativa" nyheterna givetvis behöver finnas också, för man kan samtidigt inte försköna allt och alla heller.
Nej, nu ska jag börja röra mig mot mitt kära Rosendal, för ett av mina regelbundna besök. Det var ett tag sen nu.
Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det positiva är alltid bäst:D och det är sant det du säger, man borde lära känna alla djupare, för alla blir så mkt bättre då när man känner dom väl:D
jag har inte hälsat på någon gång alls!!!!! - dåligt!!
och ja postiva nyheter är bra nyheter!!! Alltid roligt att läsa om sådana, samtidigt tycker jag att det är mycket roligare att skriva om en negativ nyhet - egentligen är det rätt taskigt, men är ju såå roligt att skriva något dramatiskt måste jag bara säga!!!
Skicka en kommentar