En dikt om ilska som skrevs för längesen

Nu tänkte jag om ilska på rim skriva
Men hur förmedlar man en känsla av plåga
Vem skulle man om detta kunna fråga
För min förbannelse skulle jag verkligen vilja kunna beskriva

Helvetesjävlaskit
Att svära kan vara ett sätt
Men det känns verkligen inte rätt
Jag vill förmedla så hårt att alla kollar hit

Hjärtat slår hårt och snabbt
Tårarna är väldigt nära
På mitt naturliga glada jag, ilskan vill tära
Andas kan jag knappt

På natten kan jag inte sova
Jag vill bara skrika
Kroppen känner nästan för att ge vika
Jag har aldrig känt så här förr, det vill jag lova

Känslan är obekant men på något vis omtyckt
Den behöver få utlopp
Jag måste tömma min hjärna och kropp
Och inte låta känslan förbli förtryckt

Det skulle vara skönt att bara hata
Men det är en kapacitet jag saknar
Fortsätter det så här kanske den vaknar
Men det är lättare att glömma än att prata

Hur arg jag än skulle vilja vara
Finns det fortfarande något där
Något som inte vill att jag ska känna så här
Om jag kunde gå vidare bara

Det var en dikt som verkligen tog ut sin rätt, den stund den skrevs. Och det bör tilläggas att jag nu inte är arg alls :) Har bara förbaskat ont i ryggen.

Puss!