Idag gällde hemtjänsten och jag älskar att hjälpa folk. Jag mår så bra av att göra någon glad för så lite som jag gör. Samtidigt mår jag dåligt. Att se dessa gamla människor sjunka in mer och mer i förvirring och värk. Se hur de förlorar livsglädjen sekund för sekund.
Men de goda stunderna väger ändå på något vis över. När en farbror lyser upp när han pratar om sina barnbarn, när en tyskfödd tant får möjligheten att prata tyska med en amatör (mig) och älskar det över allt annat eller när en kaka gör en tant helt överlycklig, då mår man bra.
Jag hoppas att jag åldras på ett snällt sätt. I min släkt har man en tendens att bli gammal. Jag vill fortsätta glädjas av livet tills jag dör men jag förstår givetvis att det är svårt. Vad har man att se fram emot egentligen när man passerat 90 och är blind, senil och har ont överallt? Men då finns det tanterna som är 103 som gläds över att få höra sina barnbarnsbarn skratta och tar dagen som den kommer. De ger mig hopp om en behaglig ålderdom.
Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar