I do?

Sex timmar tog det allt som allt, men nu är det klart! Och lägenheten har inte varit renare! Jag känner mig nästan som en ny människa.

Nu kom ett samtalsämne upp mellan mig och Karin som jag funderat mycket på och som jag har en klar ståndpunkt i. Äktenskapet.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var åtta år, det har givetvis påverkat min syn på detta. Men jag tror helt enkelt inte på äktenskapet. Jag menar att människan längre inte är skapad för att hålla ihop med en och samma person resten av livet. Människor förändras, i olika takt och åt olika håll. Dessutom behöver människan idag förändring, vi söker nya vägar och vill hela tiden upptäcka nya saker. Ett äktenskap är för stagnerat för dagens människa. Det är i alla fall min teori kring varför skilsmässorna ökar i dessa dagar.
Med detta sagt måste jag tillägga att jag visst tror på livslång kärlek och själsfränder, men jag tror att man helt enkelt har fler än en själsfrände och en livslång kärlek behöver inte vara med samma person.
Jag är också medveten om alla undantag som säger emot min teori och jag är helt säker på att det finns massvis med människor därute som kommer att finna varandra och leva tillsammans resten av livet och vara mer kära än någonsin i resten av deras liv. Det kan förmodligen hända mig också, bara för att jag har den här teorin kommer det säkert göra det. Det är inget jag tar avstånd till i så fall. Men jag kommer verkligen inte ha någon brådska med att gifta mig, det är ett som är säkert i alla fall.

Puss!